Roll med några snälla person? :')

Det är itne så svårt ^^

Robin av Locksley var adelsman, han reste till heliga landet med kungen och när han kom tillbaka så var allt ändrat i Nothingham, han gillade inte hur folket hade det där så han sa emot Sheriffen som gjorde honom fredlös, vilket betydde att han kunde få dödas av vem som helst. han flyr ut i skogen där han träffar andra och han bildar ett band. Hans bästa vän är John. De stjäl från de rika och ger till de fattiga och sheriffen försöker hela tiden stätta dit dem ^^ typ så ^^

Ah, förstår, tror jag, hehe. Men här är mallen iallafall:
Fullständigt namn:
Ålder:
Utseende:
Personlighet:
Intressen:
Bra på:
Dålig på:
Familj/Husdjur:
Bor:
Speciella krafter:
Övrigt:

as bra mall

Fullständigt namn: Nicci Disraeli
Ålder: 20
Utseende:
Personlighet: Nicci är en smart och snabbtänkt tjej, ibland för snabbtänkt då hon bara svara fel saker. Hon har svårt att anpassa sig till livet vid hovet och drömmer om äventyr, hon vill inte vara kvar bland alla fina saker utan ut i naturen
Intressen: djur, natur, vapen
Bra på: Rida, skjuta både, använda svärd och knivar, sy och annat adligt
Dålig på: vara artig och tjejig
Familj/Husdjur: häst som heter Dragor
Bor: Nothinghams slott tillbörjan
Speciella krafter: får senare reda på att hon är häxa
Övrigt: hennes föräldrar är döda så hon har Sheriffen som förmyndare

Förlåt för att det dröjde, men först så åt jag julbord sen var det kalle anka på tv så det tog lite lång tid

Fullständigt namn: Mildred Cara Bluebell Berndale
Ålder: 19
Utseende:
Personlighet: Mildred är en glad och generös tjej, man brukar charmas av hennes dåliga humor som hon har, hon har alltid varit omtyckt av dem flesta och brukar oftast bringa skratt i tillvaron.
Mildred kan ibland bli väldigt irriterad över allt och alla, hon skiftar humör snabbt och får snabbt ett bittert ansikte, det går snabbt över, även om hon är irriterad brukar hon oftast bli gladare efter en kort stund.
Hon är även väldigt snabbtänkt och kanske inte alltid så smart, men i allvarliga stunder så är hon väldigt djärv.
Hon är även väldigt modig.
Intressen: Hon älskar att kasta kniv, även om hon övar på det, hon är extremt duktig på pilbåge.
Hon älskar att teckna och prata, och att hålla på och pyssla om sin katt. Älskar även att vara i skogen.
Bra på: Att skjuta med pilbågen, ganska bra att kasta kniv och att prata med andra. Hon är bra på att rida också.
Dålig på: Att förstå vad andra vill och att hålla på med svärd.
Familj/Husdjur: Har en katt som heter Kakan, hennes familj dog när hon var liten i en skogsbrand sedan dess har hon klarat sig själv.
Bor: I skogen, i ett träd där hon byggt en 'koja'.
Speciella krafter: Hon upptäcker dem sen.
Övrigt: Hon är väldigt fattig.

Säg till om något verkar konstigt.

nej det låter jätte bra börjar du?

Ok!

Mildred drog handen genom pälsen på kakan, den började bli skabbig och sliten, hennes fingrar fördes mot kattens hals där dem direkt började klia den.
Kakan spann så att det nästan ekade i skogen.
"Är det skönt Kakan? Min lilla, lilla kaka!" Hon pratade med en ytterst barnslig röst och Kakan jamade instämmande.
Kakans högljudda spinnande slutade plötsligt att tjuta.
Öronen vreds i obehagliga rörelser, hon hade hört någonting och det var inte en mus den här gången som brukar vara det hon uppmärksammar.
"Kakan? Vad är det?" Viskade hon spänt i örat på Kakan.
Kakan hoppade ur famnen på Mildred och sprang iväg med svansen i vädret.
Mildred satt kvar skräckslagen, men ändå lugn kvar på stenen hon hade suttit sig på.
"Hallå?" Sa hon lite skakig i röst.
Hon ställde sig långsamt men spänt upp och började nu att börja höra ljud. Krafsande ljud. Blodtörstiga ljud.
Hon backade ljudlöst bakåt för att hämta sin pilbåge som hon precis hade jagat med.
Hon tog pilbågen långsamt och försiktigt och vände sig om i en lätt rörelse, vad som stog framför henne sen gav henne halvt en hjärtattack.
En enormt stor och lurvig svart björn med helt kolsvarta ögon stog en meter ifrån Mildred.
Den tittade på henne med sina mörka ögon, och hon tittade skräckslaget tillbaka.
Hon hade bara träffat på en björn en gång tidigare, då hade hon nästan dött.
Hon beredde pilbågen om björnen skulle attackera henne, men det verkade inte så eftersom att björnen tittade inte henne längre utan på maten bakom henne.
Björnen klev med små steg mot maten.
Mildred började att tänka på vad hon skulle göra och hon fattade beslutet hon inte skulle ha gjort.
Mildred vände sig om till maten och tog graciöst upp en hare som hon skulle kasta iväg till björnen, men björnen tänkte helt annorlunda och började att ryta högt och ögonens oskyldiga djup blev blodtörstigt.
Björnen ställde sig i attackläge och röt högljutt, Mildred spände bågen skräckslagen och kallsvettig och sköt en pil rakt i ögat på björnen, den röt ännu högre och Mildred skrek i förtvivlan och sprang iväg genom skogen för att hitta ett säkert ställe att gömma sig på.
-----------------------------------------
Var det en bra början?
Jag tänkte att våra karaktärer kunde mötas i skogen, eller?

Det var en as bra början och jag vi kan mötas i skogen

Nicci rättade till klänningen med ett uttråkat ansiktsuttryck innan hon satte upp på Dragor som frustade otåligt. Han hade alltid varit otålig av sig men hon var vän.
"Fröken Nicci är ni klar?" frågade Sheriffen hennes förmyndare.
"Ja James" sa hon enkelt.
"Det skal vara ett sir framför James" sa han allvarligt
"Du glömde att svara fröken Nicci just! och jag svarar ju inte mindre för att jag inte säger sig" suckade och och skänklade på Dragor så han började trava innan James han svara. Nicci log roat när hon hörde honom svära bakom henne. Men det enda han ändå hade tid för var Robin Hood. hon hade velat möta den mannen som får James att glömma henne. Det hade varit bättre när hon varit liten för då hade han varit som en riktig far för henne, men nu sågs de knappt och när de sågs så bråkade de bara. människor sa att det var vad vanliga familjer brukade göra men hon tvivlade på det. Hon kom ut ur staden och satte av i galopp mot skogen

Tack
--------------------------------
Mildred hörde hur björnens lunkande steg kom närmare hela tiden, men ljudet dämpades snabbt av hennes högt dunkande hjärtslag som i förtvivlan dunkade i skräck.
Det var ute med henne, hon skulledö om det inte kom något plötsligt och rädade henne, men det fanns väl ingen chans med det, tänkte hon rädd som hon var.

"Nicci" skrek vakterna bakom henne, hon visste vad de ville, att hon skulle stanna men hon tänkte inte stanna! de fick väl skynda på sina egna hästar. Men hon tvivlade på att de skulle komma ikapp, Dragor var snabb. Hon dundrade in i skogen i högfart, men höll på att falla av när Dragor stegrade sig, hon greppade tag i manen och höll fast. Hon kände Dragors panik och såg snart varför, en björn. Men björnen var inte utan efter henne utan en annan tjej. Vakterna kom snart ikapp henne.
"Fröken Nicci" började en av vakterna och försökte ta tag i Dragors tyglar
"Låt honom vara och hjälp kvinnan i stället. döda björnen" berodrade hon

Mildred stirrade på människorna som förgäves försökte kämpa mot den blodtörstiga björnen som för några sekunder sedan försökt döda henne.
"Vilka är ni?" frågade Mildred flickan som hjälpte henne upp på fötter igen.