X-mas love [privat mellan The Noble Lion och AlexZz]

Precis när Alice hade satt foten utanför butiken går någon in i henne.
"Förlåt mig, det var inte meningen." ursäktar sig personen.
"Nej, nej. Det var helt och hållet mitt fel, jag borde ha kollat om det var någon som kom!" skyndar sig Alice att säga samtidigt som hon kollar upp på personen. Det var en attraktiv kille runt hennes ålder. Hon kände sina kinder hetta till lite. Plötsligt blev hennes svarta Uggs väldigt intressanta, så hon vände ner blicken till skorna.

(Hahahah purfect!)

(*random filmscener flimrar förbi*)

"Det var nog så gott som oundvikligt i den här stressen." Svarar Felix och får en hastig blick på kvinnans ansikte, hon är vacker. Väldigt vacker, när hon vänder ned ansiktet igen försöker han komma på något att säga, det bästa Felix kommer på är:
"Jag heter Felix, Felix Wright." Presenterar han sig och håller fram handen.

Alice vänder upp blicken igen, även fast hon känner att det röda inte riktigt lagt sig än, mannen sträcker fram sin hand. Alice tar handen och skakar den lätt.
"Alice Williams, trevligt att träffas!" ler hon. Hon ser sig omkring, "fast jag antar att det hade varit ännu trevligare om det inte var fullt med folk överallt!" tillade hon sedan. Hon insåg att hon fortfarande höll i Felix hand, så hon släppte den snabbt.

"Har du troligen rätt i, du verkade ha bråttom innan. Så jag kanske inte borde störa mer." Säger Felix, han gör det motvilligt. Som mest för att han inte har lust att uppehålla henne av ren artighet. Samtidigt som han vill det eftersom... ja, bara för att helt enkelt.

"Äsch, så bråttom har jag inte!" säger Alice och slår en hastig blick på klockan hon har runt sin handled, "eller okej, ganska bråttom, jag har en kvart på mig innan jag ska vara tillbaka" tillägger hon sedan. "Vart är du på väg?" frågar hon sedan, hennes magkänsla säger henne att hon inte ska lämna denna man riktigt än.

"Den där butiken." Säger Felix och pekar mot klädbutiken någon affär bort från leksakstumultet. "En kompis vill ha en T-shirt därifrån." Fortsätter han, mest som förklaring på varför. Personligen är han lite dålig på mode, han har ofta sin kavaj - den är ett tidlöst plagg, enligt hans syster. Han ser att den butiken inte är lika fylld som andra, vilken tur. Eller otur.

"Dit ska jag också!" utbrister Alice, fast det var en lögn, hon har aldrig gått in i den butiken tidigare. Men hon ville följa sin magkänsla och inte lämna Felix. "jag ska också köpa en tröja till min kompis, hon ville ha en i julklapp." lögnen gnager i hennes mage, hon gillar verkligen inte att ljuga, men hon har inget annat val just nu.

"Vilket sammanträffande." Svarar Felix, han blir glad över svaret. Vilket syns när han småler. Även fast han snabbt försöker att inte låtsas om det, även om det är svårt. Han har aldrig riktigt trott på kärlek vid första ögonkastet - och det här var bara en slump. Kanske.

Alice ler bara, ett förläget leende. Hon hoppas att Felix inte ska se att det inte är ett äkta leende. Men hennes förlägna leende övergår ganska snabbt till ett genuint när hon ser att Felix småler för sig själv. Han är väldigt söt när han ler, några fjärilar börjar fladdra till i hennes mage.

"Ska vi gå då?" Frågar Felix, när han minns sitt ärende. Även om det verkar lite abstrakt i nuläget. Han börjar gå mot affären, på något udda sätt känns det hela väldigt tungt. Han vill hellre stå kvar och prata med Alice. Fast de skulle ju ändå åt samma håll.