In a world far far away from real - Privat Rollspel - AlexZz, Måntass

På flera sätt
______________

Theia stannade tillslut av utmattning. Hon satte lugnt en hårslinga som fallit ned framför ansiktet på henne bakom örat.
Hon drog sitt svärd och log.
Azura?
Ja?
Du vet vart jag är, kom.
Hon kände hur Azura skrattade på sitt besynnerliga vis.
De tre männen försökte att skratta när de såg hennes lugna uppsyn, men ut kom bara deras flåsande andetag.
"Ge-ger du upp?" frågade den störste av dem. Teia svarade inte.
De gick långsamt närmare, de drog sina sylvassa sablar.
Den första anföll. Hon parerade lätt hans slag. Hon högg stridslyst efter honom, och han backade förvirrat. En av de andra anföll, hon duckade och skar honom i vaden. Han skrek av smärta och ramlade ihop på marken.
Plötsligt omringade elden dem, höll dem fast, fick dem att panikslaget sparka omkring sig. Mer hann hon inte se, förens ett par starka klor grep tag om hennes axlar och svingade upp henne på ryggen.
Azura.

Tycker inte jag, ska de kämpa för samma sida? x3
---------------

Cressida talar med honom, försöker läxa upp honom på sitt ovanliga vis. Samtidigt som hon sakta pustar ut sitt helande och som alltid känner sig Xavier som en helt ny människa.
"Tack för att du kom." Mumlar han och Cressida fnyser otåligt och flyger ihärdigt vidare.

Visst Nu kommer klassiken: Krocken! Den funkar alltid
__________________

Gick det bra? frågade Azura vänligt.
Ja, fast jag tror att blev bränd.
Theia behövde inte ens dra upp byxbenet för att se.
Tyget var sönderbränt och det som var kvar hade svartnat. Som tur var hade hjortskinnet skyddat benet, och skiftade bara i en lätt rosa nyans.
Men jag klarar mig.
Azura svängde runt klippan och störtade in i något stor och alldeles blågrönt.
Hon frustade och vred sig och spottade ut gnistor när hon sjönk några meter till marken.
Teia släppte försiktigt sitt krampaktiga grepp om Azura och såg upp mot himlen. En drake..

Visst gör det?
------------

Xavier hinner inte ens uppfatta det innan de krockar in.
"Mora." Viskar Xavier när de krockar och tiden stannar av helt, förutom för honom och Cressida. Cressida - som blivit allmänt förbannad av krocken - fäller ut klorna och tar in en rejäl stöt på den andra draken innan Xavier tvingar henne uppåt och startar tiden igen. Xavier andas djupt, försöker att inte låtsas om hur utmattande det egentligen varit.

Azura frustar igen och Theia ser förvirrat ned på henne igen. Tre stora sår korsade hennes sida, men det blödde inte.
Hur gick det?
Bra, såg du vad som hände? undrade Azura.
Theia tänkte efter en stund, hon hade aldrig sätt draken attackera dem.
Irriterad, men nyfiket flög de upp till den höjd de hade haft innan krocken. Azura stannade några meter ifrån dem.
Theia granskade mannen intresseserat. Inte för att hon alls tänkte på det, men han rätt snygg.
Hon undrade hur de kommit hit, varför de var här, vilken sida de stod på och en massa mer, men hon visste ändå inte vad hon skulle säga. Så hon drog till med det enklaste.
"Vilka är ni?" sa hon utan att röra en min.
Kallt.

"Inga ni ska bry er om, ni borde istället se efter drakens sår." Svarar Xavier kallt och betraktar främlingen ingående, hon var en attraktiv kvinna, såg på det här avståndet relativt välbyggd ut och hon verkar ha ett bra band till sin drake. Synd att de kan komma att klippas. "Det finns nämligen gift i dem, för eder skull är det nog behövt att försöka ordna upp dem." Fortsätter han och Cressida fnyser med en illvillig glimt i ögonen mot den andre draken.

Theia kastade en arg blick mot Azuras sår. En märkbar skiftning i lila hade trädigt fram i såret, det såg inte bra ut.
Hon kastade en genomträngande blick mot den ivilliga draken, innan hennes blick vandrade upp till pojken.
Hennes ögon glödde av ilska, och hon fick behärska sig för att inte kasta sig efter honom.
"Tack vare er förtjänst kan hon ice längre delta i kriget. Men det hindrar inte mig." fräste hon och en stark oro tog form inom henne.
Azura var sjuk, hon fick inte dö. Hon kunde inte. Men hon bestämde sig för att om de hade ett motgift, skulle hon få tag i det.
Ändå drog hon son sabel för säkerhets skull.
De skulle inte hindra henne.

"Kriget, det är allt folk tjafsar om nu i dagarna, jag meddelar dock att ju mer din drake rör på sig. Desto fortare sprids giftet genom kroppen." Svarar Xavier likgiltigt och drar sin båge, siktar och skjuter. Men inte på flickan eller draken i sig. Utan berget inte så långt ifrån någon av dem.
"Upp." Viskar Xavier när pilen får berget att på ett underligt sätt explodera. Han vet fortfarande inte hur de pilarna fungerar. Cressida flyger uppåt, Xavier avskyr verkligen när det kommer besvär som inte ens är värda hans tid.

Theia ser chockat på berget.
"Ner". Morrar hon dovt och Azura flyger ned. Hon landar enkelt ovan på en liten kulle en bit bort.
Är du okej? frågade hon oroligt.
Nej. var det enda hon fick till svar.
Hon försökte se sig omkring, men hennes ögon svek henne.
Hon såg ingenting.
Theia, det finns en grotta här, eller sextio meter åt söder. sa hon med lugn röst.
Där kan jag vila.

"Att sända en yngre drake till döden, Xavier, det är något jag inte tycker om." Cressidas allvarsamma tanke fyller Xaviers huvud och den unge mannen måste medge att det varit en aning överdrivet. Men han kan inte backa nu.
"Vad skulle jag gjort då?" Frågar han sammanbitet.
"Låta mig hela henne, bara tillräckligt för att hon inte ska dö. Men troligen kommer de inte jaga efter oss." Svarar Cressida, Xavier tänker över det. Hans sida tjänar mer på att ha draken död. Men Xavier tjänar mer på att inte ha alltför onödiga fienden.
"Gör som du vill då, Cressida." Svarar Xavier och Cressidas underliga helande sprids ut genom hennes näsborrar och mun när hon dyker nedåt än en gång.