Nykläckta blodsugare :33 (privat)

sure!
------------------------------------------------------------------------
((Ska vi köra jag-form eller hon/han-form?))

Jag sätter mig försiktigt upp. Mitt huvud bultar, antagligen efter gårdagens fest och alkohol. Jag sätter upp handen på huvudet och gnäller på mig själv. Sedan känner jag törsten. Den är som en tsunami som väller fram, ända nedifrån magen upp till halsen som börjar bränna av törsten.

(Jag skriver hellre i tredje person ^^ men skriv du som du vill )

Alex sätter sig långsamt upp i det mörklagda rummet. Vart är hon? Vad hände? Ja, inte är hon på tummet i barnhemmet i alla fall för hon kunde inte höra ungarnas skrik och pladder. Jo, hon hade varit på fest, och människor hade bjudit henne på en massa.....och? Hon känner plötsligt en otrolig törst efter något efter vad vet hon inte, det river i halsen, vad är det?

(Jag med, vet inte varför jag inte gjorde det nu haha )

Försiktigt ställer Val sig upp och ser sig omkring. Hon är i en stor sal som verkar vara helt fylld av stensaker, allt från golv till de tre stora tronerna i mitten av salen. Taket är högt, och Val har hängt med tillräckligt mycket i skolan för att räkna ut att det här känns väldigt italienskt. Men varför skulle det vara italienskt? Hemma i Florida brukar det inte vara såhär. Var är hon egentligen?

Det är ett litet rum hon befinner sig i, men vart? Alex söker efter väggarna och hittar snart dörren, låst!! Hon började känna paniken välla upp, och törsten blev än mer intensivare. Vad var det med henne? Hon hörde massa små ljud hon inte borde höra och, hon hörde steg och hoppade undan från dörren då den öppnades...

"Hallå?" försöker Val ropa, men det blir inte mer än ett hest kraxande. Törsten är nästan överväldigande, och det känns som att hon kommer dö om hon inte får dricka något. Och enligt Val verkar det inte finnas något vatten inom synhåll.
"Är det någon annan här?" säger hon i en mer, normal, ton, fast hennes röst låter frotfarande lika hemsk. Så plötsligt hör hon fotsteg.

Alex står tryckt in åt väggen då en man, stor, stark och ja vacker kommer in. Han ser bara på henne och hon faller ihop, törsten var nu överväldigande hon kunde inte göra något förutom att tänka på den, vad gjorde han med henne? Hon känner hur hon dras upp på fötter och släpas där ifrån. Men den brännande törsten får henne att inte ens kämpa emot ingenting kan hon göra. Så svag och försvarslös har hon aldrig känt sig.

Der kommer in en man och en kvinna, båda väldigt vackra, med vit porslinshy och blodröda ögon. Deras blickar visar ingenting alls, men Val drar efter andan när hon ser dem.
"Har ni.. Vatten... Nånting att dricka, jag är så törstig" viskar Val. Hon känner sig så underlägsen och liten. Flickan ler ett litet leende. Sedan ekar salen av ett gällt skriker. Val's skrik. Hon vrider sig i plågor och skriker, hennes ögon fylls av tårar. Det är som att knivar skär genom hela hennes kropp, och brännandet i halsen gör det inte bättre.
"Snälla... Snälla" kvider Val.

Hon dras in till en stor sal där hon kastas framför fötterna framför en vit urgammal man, Alex ryggar bak när hon ser honom men det ända han gör är att ta hennes hand. "Tror vår lilla vän är törstig?" säger han bara leende och klappar henne på huvudet innan han åter sätter sig på tronen bredvid de andra männen. "Snart min, sköna snart får du din törst släkt." säger han bara smått tröstande till den förvirrade Alex.

Val's smärta försvinner lika fort som den kom. Under tiden har hon inte märkt att det kommit in fler personer i salen, bland annat en tjej som verkar vara i samma ålder och lika förvirrad som hon själv.

Alex ser på tjejen med ilsket rosa hår, dock verkar hon va i hennes egen ålder och heller inte veta var hon var eller vad som skulle hända.