I'm in love with my dog [prs Bananas och The Noble Lion]

Nja, riktigt utan besvär gick det ju inte att sätta på halsbandet på Collette. Hon vred och vände på sig och försökte nafsa i hans hand men han lyckades faktiskt till slut. När han försökte dra med sig Collette i kopplet stretade hon allt vad hon kunde emot och på köpet råkade hon riva stora märken i golvet. Mannen tittade sorgset på rivmärkena. Han såg inte arg ut, bara sorgsen. Han satte sig på huk och lutade sig åt Collette "Jag kommer alltid minnas dig." mumlade han i hennes öra och gav henne sedan en klapp på hennes lilla huvud. Mannen ställde sig upp och tittade med stora ögon på hetingen.
"Vad ska du döpa henne till?" mumlade han

"Hon ska heta Raspberry Delicious, men jag ska kalla henne Raspberry. Det blir liksom som en hemlis mellan oss tre att hon också heter Delicious" sa Noah och log med hela ansiktet. Mannen däremot verkade tappa hakan.
"R... Raspberry Delicious? Varför?" stammade han fram.
"Jag tycker att hallon är vääääldigt goda, därför!" sa Noah och ryckte på axlarna. "Men du, säg inget om att hon heter Delicious också, jag vill liksom att det ska fortsätta vara en hemlighet. Förstår du?" Mannen kunde inget annat än att nicka trött.
"Men jag tror att det är dags för oss att börja gå" fortsatte Noah, "är det inte så Raspberry, ja visst är det så!" sa han sedan i bebisröst till den stackars lilla hunden.

Även Collette tappade hakan. Hon kunde inte tro sina öron. Vad var det för sliskigt namn? Raspberry DELICIOUS? Hon upprepade namnet för sig själv om och om igen och fick det aldrig att låta bra. Kanske för att det inte var bra? Det lät ju som ett solklart namn för en My Little Pony, eller kanske till och med en strippa. Inte en hund! Till och med Fido hade varit bättre. Collette fnös när hetingen började babbla med bebisröst. Hon kunde inte bestämma sig om det var gulligt eller bara patetiskt. Förmodligen mest patetiskt.

Han drog med sig henne ut och plötsligt satt dom på en skumpig buss. Det verkade nästan som han hade glömt bort Collette... han höll inte i kopplet längre och Colette insåg vilken guldchans hon hade. Hon skuttade fort iväg från hetingen.

Noah satt och kollade drömmande ut genom fönstret. Han såg på alla de underbara fåglar som dansade i vinden och på alla träd som vajade så vackert. Men snart rycktes han ur drömmandet genom att fara ner på golvet, han gled utmed bussgången och människorna som satt på sätena skrattade åt honom. Aldrig hade de sett en ung man sitta fast med foten i ett koppel, och dessutom blir dragen av sin egen hund.
"Raspberry, Raspberry sluta! Stanna! Fot!" skrek Noah. Han försökte få tag i kopplet genom att böja sig fram, men han nådde inte sin fot, han var alldeles för stel. Men Raspberrys plan verkar inte vara helt genomtänkt. Bussen tog ju slut tillslut och hon var tvungen att stanna.

Raspberry flämtade efter att ha dragit Noah. Han borde verkligen dra ner på hamburgarna! Hon började skälla ilsket när hon insåg att det var en återvändsgränd. Hon erkände sig besegrad och väntade på att hennes nyblivna ägare skulle resa på sig. När han väl försökte göra det hade han lyckats snurra in sig i kopplet och ramlade än en gång ner på bussgolvet. Hans ansikte såg ut som nypressad tomatjuice. Collette började skratta, fast tja, utåt sett lät det nog mest som att hon gnydde. Han ålade sig fram och tillbaka på det smutsiga bussgolvet.

Runt omkring sig hörde Noah folk som skrattade, till och med chauffören skrattade. Hans ansikte hade förvandlats till en tomat och hans rumpa värkte. Han försökte gång på gång att snurra loss sig, men det verkade omöjligt. Bussen stannade och in klev en massa folk, men de kunde inte gå någonstans för Noah och hans gnyende hund satt i vägen. En kö bildades och chauffören ryckte missnöjt på näsan.
"Grabben!" sa han barskt "du ska ut ur min buss nu! Ögonen böj!" sedan tog han tag i Noahs öra och slängde ut honom och hunden ur bussen. Inuti bussen hurrade och klappade människorna sina händer. Busschauffören sträckte stolt på ryggen och återgick till sin plats bakom ratten. Sedan åkte bussen iväg. Kvar satt Noah och hans hund på trottoarkanten och hade ingen aning om var de var.

Precis ovanför dumskallens huvud var det en stor skylt där det stod med stora bokstäver vart de var någonstans. Noah snurrade fram och tillbaka men inte tusan ville han kolla uppåt. Collette började tugga på hans ben. Han hade gula shorts på sig, så hon kunde göra det utan problem. Collette lade även märke till att hans ben var helt slätrakade. Ganska praktiskt faktiskt, då slapp hon äckligt hår i munnen. Hade han ingen känsel i benen eller? Han reagerade inte ett dyft på hennes gnagande, han bara höll upp handen mot pannan som ett fån och försökte ta reda på var de var någonstans medan han visslade på någon dålig låt.

Det var någonting som gjorde lite ont, inte sådär mycket ont, men hyfsat ont. Noah kunde dock inte riktigt förstå vad det var. Sedan kollade han ner för att titta till sin nya vän, till sin förvåning såg han att hon stod och tuggade på hans ben. Så det var därför det gjorde ont. Noah drog loss sitt ben och tog tag i Raspberrys koppel, han virade sedan fast henne i skylten bakom honom så att hon inte skulle kunna rymma. Efter det fortsatte han att leta efter något han skulle känna igen så att han visste var de var någonstans. Plötsligt började Raspberry gny och dra i sitt koppel, Noah såg oförstående på hunden. Raspberry började då nicka och röra på huvudet, det var som om hon ville visa honom något. Noah följde Raspberrys nickningar och insåg att de stod precis vid en skylt. Han slog sig för pannan och läste sedan vad som stod på skylten.

Efter 5 timmar, som Noah spenderat med att gå runt i cirklar hade de äntligen lyckats hitta en buss som gick mot rätt håll. Noah hade olyckligtvis bränt sig i den stekheta solen och såg numera ut som en gigantisk kräfta. När de slutligen släpat sig in i hans lilla dvärglägenhet hade han ramlat ihop på soffan och sedan slocknat totalt. Raspberry bestämde sig för att utforska hennes nya hem och skuttade glatt runt och slickade på varenda vägg (markera revir). Hon kände plötsligt hur det kurrade i hennes lilla hundmage och hon bestämde sig för att väcka honom. Hon hoppade upp på bardisken i köket och välte en kruka med en död blomma i.

Noah vaknade ur sin slummer när han hörde en hög krasch. Snabbt satte han sig upp och slog pannan i lampan som hängde över soffan med ett pang. Fundersamt undrade han när han hade satt upp den där för han kom inte ihåg att den hängde där när han la sig ner. Efter en stund av tänkande hade han kommit fram till att hans hund antagligen hade satt upp den där medan han sov. Nöjd med sin hund reste han sig upp och såg han sin vackra sprödande blomma ligga på golvet i en hög av porslin. Hur hade den hamnat där tänkte han. Sedan såg han Raspberry stå på bardisken. En rynka bildades mellan hans ögon och han tänkte så det knakade. Inte kunde det väl varit hunden som tagit ner krukan. Nej så var det inte, det måste finnas någon annan förklaring. Noah gick fram till sin hund och släppte ner henne på golvet medan han hämtade sin kvast och började sopa upp porslins bitarna och blomman.