Kärlek börjar alltid med bråk. (PRS)

Ser ut som att det blir jag. XD Kör på skolan.
---

Noah hoppar av bussen framför skolgrindarna och en liten unge rusar väg framför honom. Noah suckar irriterat och ungen måste vara knappa 9 år gammal när han hoppar till och stirrar skräckfyllt på Noah.
"Men gå då, skitunge." Säger Noah irriterat och ungen springer därifrån, riktigt snabbt. Under tiden som Noahs vänner dyker upp från ingenstans.
"Vad gjorde du igår, Noah?" Frågar en av dem.
"Nah, jag gjorde slut med Ginger och hon vägrade blankt att tro på det, så hon bombade min telefon hela kvällen." Svarar Noah, väl medveten om att Ginger står längre bort och sedan rusar iväg med tårar i ögonen.

Hazel går upp för entrétrappan till mot stora ingången. Mot en ny helvetesdag, tänker hon och tittar ner på sina fötter, som lydigt fortsätter uppåt. Aldrig har de vågat vända tillbaka ner. Bara gå därifrån. Nä, springa. Och gömma sig i skogen typ. Aldrig mera komma tillbaka. Men Hazel skulle aldrig våga göra något sånt. Det går bara inte.

Väl inne i skolan tränger hon sig fram mellan alla människor i korridoren. Ingen flyttar på sig, även om hon försöker få dem som går framför henne, att skynda på lite. Hazel är som vanligt osynlig. Fast inte för alla.Halvvägs genom korridoren landar ett äppelskrutt i hennes huvud. "Jävla fitta", skriker en mörk röst i bakgrunden. Hazel bryr sig inte ens om att titta vem som skrek. Hon bara fortsätter mot klassrummet. Bakom sig hör hon hånfulla skratt. Då börjas det igen...

(Soz, för segt svar. Skulle ut med hunden.)

Det var en i Noahs gäng som kastat mot tjejen. Hazel tror han hon heter. Hon är också den enda av alla mobboffer på de här skolan han har en aning om namnet på. Han stämmer lite halvhjärtat in i skrattet som följt kastet. Men han är mer intresserad av att försöka hitta nästa tjej att vara ihop med, man kan inte vara populär kille och inte ha en tjej, så enkelt är det liksom. Fast han är inte intresserad av någon tjej, alla som är snygga är antingen upptagna eller nyligen dumpade. Eller så har de dumpat och då är de troligen intresserad av någon annan. Fan vad jäkligt det var på högstadiet... nu har ju han gått om ett år. Men det hör inte hit, han gick ju om i trean inte senare. Han drar upp sin väska på axeln och vandrar ledigt mot lektionen, följd av sitt gäng.

(Ingen fara )

Dörren till klassrummet blir äntligen synbar. Hazel öppnar försiktigt dörren, smyger in, och stänger ordentligt efter sig. Hoppas dem inte såg att hon smet in här. Rummet ser tomt ut, och Hazel slår sig ner vid en bänk. Hon sätter sig rak i ryggen och plockar upp läxboken. Men det är plötsligt svårt att koncentrera sig. Hon känner tårarna börja bakom ögonlocken. Försiktigt kommer de närmare. Nej, intalar hon sig själv. Sluta gråta, vem som helst kan se dig! Innan hon hinner tänka något mer hör hon dörren öppnas bakom sig. "Fan", tänker hon och snurrar runt. Där står Mr. Cole och ler svagt mot henne. "Värst vad du var tidig idag då Hazel", säger han vänligt. Hazel ler lite tillbaka och tittar ner i bänken igen, medans Mr.Cole går fram till katedern och börjar plocka fram sina böcker.

(U sure? X'D)

"Ey, Noah! Tristan kommer ida' under lunchen!" Säger Victor entusiastiskt. Noah förstår inte, han vet vem Tristan är. Tristan är killen som säljer cigg och sprit för tredubbla priset till de i hans ålder och tjänar en förmögenhet på det när alla faller dit på beroende. "Kom igen, han sålde tjack förra veckan." Victor har sänkt rösten markant vid det här laget. Klart att ingen får veta att han säljer knark, tyvärr kollade Tristan upp det och hans bromsmediciner var inte direkt den som hans syster behövde.
"Nä, passar. Morsan blev helgalen vid förra partyt och om jag inte är hemma så drar hon fan in allt jag har, då blir det inte speciellt kul att vara med mig, eller?" Flinar Noah och Victor himlar med ögonen.
"Aja, hans tjack var ändå skitbilligt." Konstaterar Victor, Tristan låtsas hålla med. När det egentligen var tvärtom.

(Sure )

Lunchklockan ringer. Hazel slår ihop boken med en smäll och reser sig. Fort, så att ingen annan ska hinna ifatt henne. Hon skyndar bort mot sitt skåp. Som vanligt är det nyklottrat över hela skåpet. Hazel ignorerar det som vanligt och låser in sina saker. Sedan skyndar hon bort mot matsalen.

Som vanligt är det smockfullt. Borden är fulla med småglin eller lärare. Vi ett bord sitter skolans tuffingar. Hazrel går så långt bort från dem som möjligt och sätter sig vid ett bord som står tomt längst in i hörnet. Olyckligtvis verkar en viss Miss. Blumberry ha tyckt att just detta bord såg ovanligt trevligt ut, för hon slår sig ner med en duns på stolen bredvid. Hazel sneglar på matberget på Miss. Blumberrys tallrik, och sedan på den fläskiga magen som nästan ramlar ut ur tröjan. Jaha, man är ju som man är, tänker Hazel och fokuserar på maten.

Noah följer diskret äppelflickan med blicken där hon går.
"Vem spanar du in då, då?" Frågar en kille Noah inte riktigt kommer ihåg namnet på.
"Gah, ingen särskilt. Ska kolla om Ginger sitter och gråter någonstans. Behöver en ny tjej, vet du." Svarar Noah med en axelryckning.
"Men varför inte testa någon gammal igen då. Kanske känner lite gnista igen?" Skrattar killen tillbaka.
"Nä du, det blir ju för lätt." Svarar Noah flinande. Även om han gissar på att det blir raka motsatsen.

"Nämen är det inte Miss. Cartwright som sitter här?", säger plötsligt Miss. Blumberry och tittar upp. "Trevligt att se dig! Men... varför sitter inte du med de andra barnen?",fortsätter hon och tittar bort mot coolingbordet. "Uhmmm, d-d-d-et går bra såhär", stammar Hazel tll svar och tittar ner i tallriken. "Inte då!" Miss.Blumberry reser sig hastigt och tar tag i Hazel. Drar med sig henne till tuff-bordet. "Nu är det så här att jag tolererar inte att lilla Miss.Cartwright sitter alldeles ensam därborta, och ni sitter här och har så roligt! Ska man inte behandla sina vänner på ett bra sätt kanske?!!" Hon trycker ner Hazel längst ut på bänken. Alla bara stirrar och hånflinar. Hazel studerar intensivt sina skor, medans Miss.Blumberry rusar iväg efter Hazels tallrik.

"Vänner? Herrejösses, damen har fått en jäkla flipp." Säger en av tjejerna och himlar med ögonen. Noah bara sitter där och ignorerar Hazel, som han nu bestämt att hon heter, och pratar med sina vänner. Han orkar inte bry sig. Fast de andra verkar vara fast beslutna att vara så jävla dryga som möjligt. De tystnar när läraren kommer tillbaka och dumpar hennes tallrik, ignoranta pucko. Sedan börjar de igen.
"Asså, varför bryr du dig fan i att komma hit ens en gång, horjäkel?" Frågar samma tjej snorkigt och Noah betraktar scenen. "Ingen gillar ju dig ändå för fan." Fortsätter tjejen i samma ton.

"T-t-t-t-ror du jag vill er?", mumlar Hazel, fortafande stirrande ner i tallrik. Jävla bajsdag, tänker hon. Det värsta som kan hända. Hon sneglar bort mot Miss.Blumberry. Hon sitter fortfarande och studerar dem intensivt. Ingen ide att smita. Hazel suckar och för in lite fiskgratäng i munnen. Smaken är besk. För mycket rosmarin. Med möda sväljer hon och tar en stor klunk vatten att skölja ner med.