A changing world

Då högprästen avslutat invigningen reser Joshua sig åter och möter kort prinsessans blick. Han kunde inte läsa mycket ur den, men han anade en likadan motsträvighet inför det här som han själv kände.
"Bra. Melinda, jag förväntar mig att du äter middag med oss ikväll. Under den tiden kan din nya livvakt gå till smeden för att ta mått på en ny rustning, och lika så till skräddaren. Prinsessans livvakt måste se representabel ut", sade kungen med en värderande blick på den välanvända bröstplåten Joshua nu bar. "Ni kan gå nu. Följ din ed, Lionsbane", tillade kungen varnande, och vände sig sedan till drottningen för att visa att audiensen var avslutad.

(Du behöver inte läsa allt, minst 90 procent av inlägget handlar om en nalle. ''>_> )

Melinda niger kort när han möter hennes blick, och när hennes far får tankarna på annat så vandrar hon iväg till samma dörr hon kom igenom. Vilken öppnas framför henne och där står hennes lillebror.
"Melinda!" Utropar han med sin nätta stämma och Melinda föser försiktigt honom bakåt och stänger dörren efter sig.
"Om far hör dig ropa sådär kommer domen inte bli nådig, Preston." Säger Melinda uppläxande, men det förstörs när hon ler mot honom.
"Men min nalle gick sönder." Svarar Preston viskande och Melinda måste dra sig till minnes vad han menar.
"Menar du nallen jag sydde?" Undrar hon frågande och Preston nickar kraftigt till svar. Han håller fram en illa sydd nalle full med lappar, slarviga stygn och två pärlor som ögon. Den ser väldigt hemsk ut, men så fort den går sönder vill Preston ändå att den ska lagas. Melinda har blivit bättre på sömnad och har erbjudit sig att sy en ny, men Preston vägrar blankt. Melinda börjar gå mot sin kammare och Preston håller hårt i hennes vida kjol under tiden som de går.
"Kan du sy fast hans öga igen?" Frågar pojken bedjande och Melinda nickar kort till svar. Även om hon inte tittar på honom för tillfället, vet hon att han har ett överdrivet leende på läpparna.

[Läste allt trots varningen x) Preston är ursöt!]


Joshua bugade en sista gång innan han följde efter Melinda. De hann dock inte ens ut ur rummet då en ung pojke, lika välklädd som de andra i rummet - med undantag för Joshua - rusade in och höll upp en trasig nalle mot Melinda.
Joshua följde deras satal uttryckslöst, men inombords log han åt pojkens entusiasm. Han var ännu mycket ung. Då de började gå mot Melindas rum, Joshua några steg efter syskonen, kunde Joshua inte låta bli att tänka på sin barndom, då han bott utanför staden och varit lyckligare än någonsin senare. Visst kunde tiden i armén kallas en sorts lycka, för att kriga var något han var bra på. Men det var inte bekymmerlöst eller lättsinnigt.

(Mission accomplished! XD)

Preston kastar blickar bakåt på den nya livvakten som följer efter. Melinda är mer koncentrerad på nallen som hon nu vrider och vänder på i ena handen. Hon minns knappt hur gammal hon var, Preston var... två år. Vilket betyder att hon var femton. Melinda försöker trycka in stoppningen igen och håller i pärlan som varit dess öga. Hur kan den ha hållit så här länge? Det verkar helt absurt.

Joshua märkte Prestons blickar, men reagerade inte på dem något mer. Han var trots allt på arbete nu, ett arbete som skulle vara dygnet runt i en lång tid. Kanske efter kriget skulle han tillåtas sluta, eller åtminstone ta ledigt en dag här och där. Om det nu blev ett krig, fast Joshua var ganska säker på det.
Han undrade om det blivit fler sammandrabbningar vid gränsen efter att han kallades bort. Han önskade att ingen av hans vänner hade dött, men han skulle aldrig få veta det. Joshua längtade tillbaka i den stunden, till sina vänner och till den enkla konsten att döda, som han kunde så bra.

(Kan uppdatera segt, är i Falun med skolan. )

"Preston, släpp kjolen." Mumlar Melinda otydligt men Preston hör och släpper, fast Melinda skyndar vidare uppför trappan, den överdrivet utsirade och blomfyllda trappan. Preston nyser. "Bort från blommorna." Säger Melinda uppmanande och fortsätter vant uppför nästa trappa med en blick bakåt på Preston som snabbt går bort från de frodiga växterna och springer efter henne. Preston springer förbi henne och genom korridoren och står otåligt utanför hennes dörr. Melinda klappar honom på huvudet när han öppnar dörren för henne.
"Gör så för Clarissa så kanske du får extra efterrätt istället för att stjäla mors." Säger hon och lägger nallen på bordet innan hon börjar leta efter tråd och syl.

Joshua följde Melinda och den lilla prinssen in i prinsessans rum. Det var lika fint inrett som resten av slottet, men på något sätt olikt. Joshua kunde inte säga vad det var, men han kände sig betydligt bekvämare där.
Tyst ställde han sig bredvid de höga dubbeldörrarna och betraktade prinsessan ostört då hon letade efter något att laga nallen med. Joshua undrade varför nallen var så viktig, i hans ögon såg den bara ut som en gammal leksak.

Melinda drar fram sylen ur en låda men hittar ingen tråd, innan hon tänker efter och drar sig till minnes att hon hade en del svart tråd till hennes senaste fälla, ett nät som var en avledningsmanöver följt av något. Hon arbetat fortfarande med den detaljen, men eftersom det finns tråd så går hon dit, drar fram lådan och öppnar. Melinda måste leta ett tag innan hon hittar tråden, allt hade iallafall inte använts ser det ut som och hon knuffar vårdslöst in lådan igen och sätter sig ned på sängen för att sy ihop nallen igen. Må så vara att det troligen är det fulaste verk som gjorts... av henne. Men Preston blir i varje fall lycklig över att ha den, än så länge. Sedan kastar hon en förstulen blick på Joshua. Eller Lionsbane, vad hon än borde kalla honom.

((Tamburlaine - I'm sorry, skulle bara kolla om vi fortfarande skulle köra. ^_^ ))

Joshua följde Melinda med blicken då hon gick runt rummet och slutligen satte sig på sin säng för att laga nallen. Då vände han blicken till fönstret och försjönk i tankar, för han kunde inte föreställa sig att hon skulle vara i fara i det rummet. Om hon nu inte stack sig i fingret med nålen.
I stället föreställde han sig långt bort till den västra gränsen, där slagen pågick. De kunde inte vara seriösa med den här uppgiften. Vem skulle vilja skada prinsessan?
Joshua återvände till nuet för att hinna möta Melindas blick. Hans var uttryckslös, väl tränad i armén.

Melindas blick återvänder till arbetet. Hon fäster tråden och drar bort det som blivit kvar. Preston har börjat vandra runt i hennes rum som en osalig ande. Otåliga barn. Melinda plockar bara upp en pärla och syr fast den också, den lite slarvigare, och fäster. Men istället för att säga till Preston lägger hon den bara på sängen eftersom pojken fastnat i en av hennes naturböcker. En sån med hundratals bilder i.