Prs mellan mums och Winny Geasley

Ja, det är ju inte så jobbigt ändå, så ja.

Oki! Kör du igång?

Ok

Let's begin!

Jag vaknar tidigt på morgonen av att mamma prasslar i köket.
"Gos morgon solstråle!", sjunger hon när jag står bredvid henne vid diskhon.
"Eh, god morgon, antar jag.", säger jag.
Hon ler och ger mig en macka och ett glas mjölk.

Jag vaknar med en pirrande känsla i magen. Det tar en liten stund för mig att komma på vad den berodde på, men när jag såg den ljusblå klänningen med röda rosor ligga på stolskanten mindes jag. Det var slåtterdag.
Efter ett litet tag kom jag på mig själv med att nicka till. Jag skakade på huvudet och började resa på mig för att ta på mig slåtterkläderna.
När jag fått på mig klänningen stönade jag. Urringningen var för djup. Jag gick ner till mamma för att berätta det.

När jag är klar går jag och väcker min lillebror Simon och min storebror Theodore.
Jag går in i mitt rum för att ta på mig min finaste klänning. Den är röd och har ljusblåa blommor på. Klänningen räcker mig till knäna.
På fötterna har jag silvriga sandaler med små stenar vid tårna. Mitt hår sätter jag upp i en hästsvans i bakhuvudet.

"Mamma!"
"Vad är det?"
"Den här klänningen behöver se mer anständig ut!"
"Den ser väl anständig ut?"
"NEJ, det gör den inte!"
"Vad är det som är fel på den?" frågade mamma. Jag gjorde en svepande gest mot mina bröst.
"Det här"

"Vad vacker du är!", säger mamma. "Snurra runt."
Jag gör som hon säger och snurarr så att min klänning fladdrar runt mina knän.
"Sarah fin!", säger min lillebror Simon och jag böjer mig ner för att pussa honom på kinden.
"Tack."

Mamma suckar, himlar med ögonen och vänder sig om. Jag ger henne en sista sur blick innan jag sätter mig på en stol med röd sammetskudde.
Efter att jag har ätit upp gick jag genast ut i det gulröda gryningsljuset. Lika bra att slappna av innan slåttern. Bara jag blev uttagen skulle jag bli lycklig. Det var det enda jag behövde.

"Mamma ska vi gå?" Frågar jag.
"Ja.", säger hon och vi går mot dörren.
Vi går ut mot torget för att skriva in mig.
"Nästa... nästa... nästa.", hör jag en röst.
"Nästa."
Jag går fram och sticker ut fingret.
När jag är klar ställer jag mig i hopaen av sextonåriga flickor.

"Jag går nu, Zazia", hör jag min mamma säga.
"Kommer, mamma"
Jag följer med mamma ner till torget för att skriva in mig. Efteråt ställer jag mig allra längst fram i raden med 17-åringar och väntar spänt.