PRS mellan mig och LunaLovegood1

Hehe, ok. :3

Dess lade försiktigt en pil i skåran på sin älskade pilbåge och drog tillbaka strängen mot mungipan, redo att skjuta.
Innan råbocken han uppfatta hennes lukt ven pilen genom luften och träffade honom bakom skulder bladen.
Ett belåtet leende spred sig på Dess läppar och hon gick ut från sitt gömställe bland träden.

Ljudet från en pil som ven genom luften nådde Kiwas öron. Hon kastade en snabb blick åt vänster och hann se råbocken innan den dalade ned. Tyst muttrade hon åt sig själv för att hon inte upptäckt den tidigare, då kunde det ha varit hennes bytesdjur. Som svar på tanken hör Kiwa det tysta ljudet från en ripa som sätter sig på en tallgren bakom henne. Obeskrivligt snabbt vänder Kiwa sig och, kastar en kniv och ripan faller död ned utan att ha förstått vad som hände. Visst, det är inte en råbock, men det är alltid något, tänker Kiwa.

Just när Dess kommer ut ur sitt gömställe grips hon av känslan att hon inte är ensam. Hon vänder sig snabbt om,och lägger en pil i skåran igen, men hennes vana jägarögon uppfattar inget som inte är som det borde. Utan att stoppa undan bågen smyger hon tyst fram mot råbocken och fortsätter att titta ur ögonvrån på miljön runt om henne.

Långsamt och ljudlöst smyger Kiwa fram till ripan och drar ut kniven ur den. Snabbt och effektivt börjar hon flå den samtidigt som hon mumlar ett tack till ripans ande. Kiwa kastar återigen en blick till vänster, även om det nu är höger, och ser en flicka i hennes egen ålder gå fram till råbocken.

Dess viskar tyst och lugnande till råbocken och smeker dess kind medan hon ser livet rinna ur de stora, mörka ögonen. Hon tackar bockens ande för köttet och skär sedan ett snitt i buken. Hon plockar ut ena levern och lägger den i en träklyka som offergåva och äter den hälften av den andra rå.

Ripans lilla hjärta blev offergåvan till klanväktaren. Kiwa la hjärtat i ett fladdermusbo som råkade finnas just nära stenen hon stod bredvid. Ett svagt pipande bekräftade att väktaren faktiskt var där just då, och Kiwa log tacksamt. Samtidigt halkade hon på några blöta löv, det dunsade när hon hamnade på marken och som grädde på kakan rev hon upp armen på en taggbuske på vägen. Först förbannade hon sig själv för att hon var så klumpig, innan hon insåg att den andra flickan borde lagt märke till henne. Då blev hon ännu mer irriterad, och grimaserade av armens smärta.

Dess ryckte till och kom snabbt på fötter när hon hör ett prasslande. Hon drar pilen till mungipan igen och smyger försiktigt mot ljudet.
Hon finner en flicka i hennes egen ålder med Fladdermusklanens spetisga tatuering på hakan (om Kiwa hade den xD) ligga på marken.

(Japp xD)
Prasslandet som följde bevisade för Kiwa att flickan hade hört henne. När flickan kom ut ur buskarna blängde Kiwa på henne och hennes pilbåge. Hon satte sig upp, för att sedan ställa sig upp.
"Du kan ta bort pilbågen" fräste Kiwa och fortsatte: "och du aktar dig noga för att trampa på eller göra något med min ripa" i samma ilskna ton.

Utan att Dess visste varför fick flickans ton henne att tänka på sig själv och för första gången på länge log hon. Hon stoppade tillbaka pilen i kogret och hängde bågen över axeln.
"Jag ska inte röra din ripa så länge du inte rör min råbock." sade hon med sin hesa, nästan lite mörka röst.

"Hade jag inte en tanke på" log Kiwa. Den andra flickan påminde mycket om henne själv. "Vilken klan är du från? Jag känner inte igen din klantatuering. " fortsatte hon. Det var sant att hon inte kände igen flickans tatuering, det här var den första gången hon var ensam i Storskogen.