Roll för Sanna1324567 och mig!

Det var snart dags för slåttern. Jag gick in för att sätta på mig mina slåtterkläder, en vit blus med en röd kjol. Sen gick jag och min familj mot torget ja var noga med att se mig omkring utifall det skulle bli jag som får åka. Jag ställde mig i kön för att visa att jag var här. Sen gick jag till dom andra 13 åringarna och hoppades på att det inte skulle bli jag.

Nienna tog på sig en kort, vit kjol och en ljusrosa blus. Sedan gick hon och hennes familj ut på torget.

"Glatt Hunger spel och må oddsen alltid vara er gynnsamma"
Den vanliga raden i år igen, ärligt talat vet jag inte enn vad lottaren heter, lite konstigt kanske eftersom att jag har varit med och tittat på slottern varje år.

"Layla McG..." började lottaren, men Nienna hann före.
"Jag anmäler mig som frivillig!" ropade hon klart och högt. De i hennes åldersgrupp släppte förbi henne när hon gick ut i gången. "Jag är frivillig till att vara med i spelen!"
Hon gick rakryggad fram till scenen och stannade vid lottaren.
"Och vad är ditt namn, miss?" frågade hon.
"Nienna Fawler", sa Nienna glatt.

"I år har vi en ny regel..." Började lottaren
"I år är det det 25 hungerspelen och det kallar vi kvartsekelkuvning, vilket innebär att.. Det blir FYRA deltagare från varje distrikt" han log, men alla andra på torget hade förfärade ansiktsuttryck

Lottaren fortsatte: "Så, nästa kvinnliga deltagare!"
Hon gick fram till klotet och fingrade i det.
"Emeline Wayne!" ropade hon.
De två manliga deltagarna blev Isak Grey och Simon Walker.

Lottaren gick fram mot damernas glasklot. Och drog upp en lott.
"Bitsy Too!" Ropade han med ett brett leende. Jag började se mig omkring efter Bitsy Too, sen kom jag på att det var jag...

"Dåså, skaka hand!" ropade lottaren med ett brett leende.
Nienna skakade hand med de andra deltagarna, sedan fördes de iväg till varsitt rum.

Jag vet inte riktigt vilka dom andra deltagarna var, jag var för chockad. Men jag vet att det inte var någon jag visste vem det var. Jag satt i en fotölj i rättens hus, fortfarande alldeles förlamad. Min bror kom in han sa ingenting, bara sprang fram och kramade om mig.

Niennas mamma kom in.
"Nienna!" ropade hon argt och skakade om sin dotter. "Du får inte!"
"Du kan inte hindra mig", sa Nienna kallt och avvisande.