Privat mellan Ripadal och JustMe!

Isis satt på klassrummet och läraren hade just börjat berätta en liten historia på engelska och Isis höll undan en gäspning som höll på att lämna hennes läppar.
Gud, detta var ju skittrist tänkte Isis.

Han följer äfter henne tills de hade gått runt hela skolan. Tristan var jätte trött och uttråkad och ville helst gå hem, men han vågade inte säga nånting. Han hade inte lyssnat nästan alls på hela rundan.

Isis log när lektionen äntligen var slut och det var 20 minuters rast.
Hon bestämde sig att gå ut och lägga sig i gräset.
Det var tur att solen var framme och det var torrt på marken för annars hade det inte varit lämpligt för henne att gå ut.

Äntligen ringer det ut! Tänker Tristan och går ut på skol gården och tittar sig omkring. Det är ganska stökigt. Tänker han och sätter sig på en bänk som någon målat med tusch på. De andra eleverna står i små grupper och pratar, förutom några som gjort som han och bara satt sig ner.

Isis som hade satt sig på gräset såg en ny kille, var det killen som skulle börja i hennes klass, de skulle ju få en ny elev idag och hon hade inte sett den där killen så det var säkert han.

Han såg en tjej som kollade på honom. Hon såg skum ut, men snygg. Tänkte Tristan och fortsatte studera gården.

Isis kollade bort och ville inte titta på honom för länge för att inte få honom att tro att hon var stirrig.
Plötsligt såg hon killar komma fram till henne och sätta sig vid henne utan att de hade frågat om lov och hon sa irreterat.
- Har jag sagt att jag vill ha erat sällskap?

Killarna bara log och en lutade sig väldigt nära henne och hon reste sig upp och tvärvinglade till innan hon sa.
- Alltså kan ni inte lämna mig ifred.

Han hör prat från tjejens håll och kollar ditåt. han blir irriterad av pratet.
- Lämna henne ifred, ser ni inte att hon inte gillar er ? Säger Tristan irriterat och tittar bort.

Killarna blängde på killen och sa.
- Vi visste inte att du hade med detta att göra.

Isis som nu blev sur ville gärna placera en spark på ett visst ställe suckade besviket.
Hon visste att hon inte hade balansen till det.
Men hon blängde surt på dem och började springa iväg men hann knappt en meter fören hon föll pladask på marken.

Nu blir tristan verkligen arg.
- Jag har inte det heller. Men man blir väl lite irriterad om någon håller på och skriker sådär. Säger Tristan med ganska hög röst så att många kollar på honom. Han går fram till tjejen föratt hjälpa henne upp.