One Way Out. [SV]

Rowling, vad snabb du va på att läsa!^^

helt okej det ägde iaf!

Jättebra skynda dig med nästa kapitel :')

ÄGIGT KAPITEL!!!
Skriv mer.... o_x

NU!

ÅhåhåhåhåhåhÅHHHHHHHHH ! I think i dead now :'3
It's AWESOOOOOOOOOOOOME.

Åh men guuuud! Jag vill också kunna skriva såhär!

Tacktacktacktacktack igen!
Jag skriver på nästa kapitel nu, så jag kanske blir klar senast i morgon. Tack för att ni väntar. ♥

brilljant!

Förlåt för ett kort och tråkigt kapitel, men jag har lite idétorka!


Kapitel 23.
Hermione Granger:

Hon stirrade chockat på honom när han vände sig om mot henne. Han hade faktiskt slagit till Ron i ansiktet, för att försvara henne.
Hon kände sig både hedrad, stolt och förskräckt.
Han gick tveksamt fram till henne, som om han inte var säker på om hon skulle tillåta det.
När han var bara några centimeter ifrån henne höjde han osäkert handen och nuddade mjukt vid hennes kind och hon log ett osäkert leende.
Han pussade henne mjukt på munnen, men sen stod de bara osäkert kvar på samma plats utan att röra sig.
”Ska vi äta?” frågade Draco tillslut. Hermione nickade, utan att riktigt veta vad hon skulle göra, så de gick in i Stora salen och slog sig ned vid varsitt bord.
Hermione åt långsamt och tänkte väldigt mycket under frukosten.
”Hermione, hör du mig?”
Hermione ryckte till när Ginnys röst nådde hennes öron. Hon nickade, inte särskilt entusiastisk.
”Så, vad sa jag?”
”Jag… jag vet inte!” sa Hermione förvirrat.
Ginny suckade och vände sig om för att prata med två flickor i hennes egen årkurs.

Draco Malfoy:

Hermione verkade inte tycka att det var särskilt bra av honom att smälla till Weasley. Varför hade han inte tänkt först!?
Han suckade och petade med gaffeln i baconen som låg på tallriken.
”Äru inte hungrig, Draco?” Blaise såg frågande på honom.
”Nej.” svarade Draco kort, och Blaise lät honom vara när han uppfattade Dracos tonfall.

Det kändes som om dagen gick snabbt eftersom Draco aldrig riktigt var närvarande på lektionerna. Hans tankar gled hela tiden iväg till Hermiones rektion på hans impuls.

”Draco Malfoy.” Draco ryckte till när professor Snapes släpiga röst nådde hans öron.
”Ja, professorn?” Draco vände sin uppmärksamhet mot honom, även fast hans tankar bara halvt lämnat sina ursprungliga positioner.
”Du har halkat efter i ditt skolarbete, och det är min plikt som din elevhemsföreståndare att tala med dig om detta… problem.”
Draco nickade bara.
”Jag lovar att skärpa mig, professorn.” Sedan gick han därifrån utan så mycket som ett ord till. Ända fram tills han hade stängt dörren efter sig kände han professor Snapes blick sticka honom i nacken.