rollspel femte året.

Ok, synd att du är sjuk

Jag hade äntligen fått komma ut från sjukhusflygeln. Ingen av mina vänner hade kommit och hälsat på mig. De kanske inte märkte att jag var borta. Eller så ville de bara inte vara med mig. Det var en svår tanke. Ifall det verkligen var så, vad skulle hända då?

(Naw, krya på dig )

Lättad gick Cassandra mot gryfindortornet medan Sara gick mot Ravenclawrummet. Jag nästan skuttade in genom porträtthålet. Jag sprang genast fram till Hermione Granger och berättade att jag hade fått med två till.
"Det är ju strålande!", sa Hermione glatt. "Det blir perfekt!"
Jag log glatt och gick till sängs tidigt. Som en katt rullade jag ihop med och lät mig vaggas i säng.

Angels handled blir inte bättre tack vare boken och till slut beger hon sig till sjukhusflygeln.
"M-madam Pomfrey?" Stammar hon genom smärtan. En del av henne tyckte hon förtjänade det. En annan del njöt av smärtan men den tredje tyckte den var extremt outhärdligt.
"Ja, jag kommer." Hörs en jäktad stämma och Madam Pomfrey visar sig i salen. "Miss... Fox är det så?" Frågar hon och Angel nickar.
"Mm Angel Fox." Bekräftar Angel och får ett smärtsamt men ansträngt normalt uttryck i ansiktet.
"Vad har hänt, Miss Fox?" Frågar Pomfrey strängt och Angel avslöjar sin svullna handled. Den är grön och pulserar.
"Herre jösses!" Utropar hon förskräckt och drar med sig Angel till ett medecin skåp.
"Här är den!" Säger Pomfrey och tar ut en bärstensfärgad flaska ur skåpet och öppnar den med ett plopp. Hon häller vätskan över Angels sår som genast börjar pumpa grönaktigt var. Pomfrey lägger genast papper och en liten hink under.
Angels handled värker värre än någonsin när varet äntligen är ute. Pomfrey lindar ett bandage runt den och sluter det med hjälp av magi.
"Du stannar här i natt, det kan blossa upp igen." Säger Pomfrey och Angel går och lägger sig i en av sängarna.

När Cassandra vaknade tittade hon sig hoppfullt omkring efter Angel. Men till sin besvikelse var hon inte vid frukosten, inte vid lektionen och inte under middagen. Hon tänkte på den grönaktiga huden på Angels handled. Tänk om... hon faktiskt hade gått till madam Pompfrey. Hon rynkade pannan. Kanske det? Cassandra reste sig, hängde väskan över axeln, och började gå mot sjukhusflygeln.

Angels sår har blossat upp över natten och Pomfrey sätter ett nytt förband runt det.
"Så, du måste stanna lite till." Säger Pomfrey med ett leende innan hon går över till en pojke som verkar ha hög feber. Han hostar förfärligt och är helt röd i ansiktet.
Angel suckar, natten innan har hon också haft feber och känt för att spy hela tiden. Men just nu vill hon bara krypa ihop i ett hörn och vara ensam...
Men hon vill underligt nog se Cassandra igen också...

Cassandra gick mot sjukhusflygeln. Hon fick be madam Pompfrey att säga till professor McGonagall att hon kanske blev sen till lektionen. Hon letade upp henne.
"Öhh... Skulle jag kunna få hälsa på min... vän Angel?", frågade Cassandra snopet.
"Miss Fox?", sa madam Pompfrey och rynkade lite på pannan. "Ja, det är klart ni får. Och ta det lilla lugna nu"
Cassandra gick mot sängen där Angel låg.
"Öhh... Hej", sa Cassandra tvekande.
Angel ryckte till och tittade upp mot Cassandra.

"Hej..." Säger Angel misstänksamt. "Kan du läsa tankar eller nåt?" Frågar Angel sedan med en ton av ironi. Hon hade ju velat att Cassandra kom och så kommer hon... läskigt. Angel petar lite på bandagen och den nu välkända svidande smärtan kommer igen.
"Har jag missat något viktigt?" Frågar Angel efteråt men hon betvivlar att en dag kan ha varit så viktig.

"Ehm, nej", sa Cassandra snopet. "Har du... Har din hand...?"
Hon avslutade meningen i en frågande ton och förväntade sig ett svar.

"Mm den är väl bättre..." Svarar Angel och petar på bandagen igen.
"Sluta genast med det där, miss Fox!" Utbrister Pomfrey som sett det. Angel tar genast bort handen från bandaget.
"En gång till och jag tvingar dig att dricka sömnmedel!" Hotar Pomfrey och Angel tvingar sig själv att inte säga emot.
"Jag är frisk tills imorn... om det inte spricker upp igen." Säger Angel när Pomfrey gått iväg en bit.

"Vad... Vad bra...", sa Cassandra och tuggade nervöst på sina läppar. "Så... uhm... Kan du komma till Hogsmeade på lördag?"