De utvalda (Rollspel)

((Menar du Iris??^^ Isåfall, hennes hår är gyllenbrunt, bara så att du vet ))

Iris börjar fingra på berlocken föresrällandes ett hjärta som hon har runt halsen. Just för henne är den regnbågs-färgad. Men alla ser olika färger i den. Hennes blodröda ros sticker fortfarande ut ur öppningen i väskan.

((Sry, jag ändrar. *facepalm*))

((Gör inge. Det bevisar ju egentligen bara att du är mänsklig ))

((Poäng. XD))

Aliths blick vandrar ned mot flickans halsband, som skiftar i en svagt blodröd. Alith tycker inte riktigt om färgen, den påminner henne om död. Hennes förmåga. Samtidigt tycker hon om färgen. Hon slår bort blicken och fäster den i marken.

Narnie nickar mot den rödhåriga flickan. Sedan ser hon sig lite vilset omkring. Hon upptäcker att hon står mitt i centrum, något som hon absolut inte vill göra. Hon backar föraiktigt och försöker ställa sig lite i skymundan. Hur bra det nu lyckades var en annan poäng. Viktigaste var att hon inte stod i centrum. Hon såg på de andra. En flicka som hon inte lagt märke till förrän nu (när Narnie tänker efter var flickan faktiskt en av dem som hon hade 'spionerat' på) stod med blicken fäst vid marken, En liten flicka med gyllenbrunt hår fingrade på hennes ljusblå berlock medan en tår sakta letade sig ner för hennes kind. En kortsekund överväger Narnie om hon borde gå fram och fråga vad som är på tok och trösta flickan, men så kom hon på att hon är alldeles för blyg. Hon nöjde sig istället med att fortsätta betrakta de andra.

Alith betraktar marken med en uttråkad blick. Hon tänker inte titta upp. Hon är inte behövd, ändå vill någon att hon stannar. Hon förstår inte det, kungen skulle säkert slängt ut henne efter ett tag. Vakterna skrattade åt henne när hon vägrade att döda något. Alith höll sig till sitt hörn, där hörde hon hemma. Iallafall enligt henne och vakterna.

Aily går fram till högen med saker som dom andra tagit från soldaterna.
"Det är våra pass" säger hon förvånat. Hon tar upp sitt eget och granskar det. Namn och allt. Allt stämmer. Aily tar bort en hårslinga av sitt korpsvarta hår som fallit i vägen för hennes syn. Sen tittar hon på dom andra.
"Vi borde se till att komma härifrån innan den där satans kungen skickar fler vakter efter oss" säger hon och ser upp mot slottet som syns på långt håll. Hon känner ett sting i hjärtat när hon tänker på att hon kommer lämna sin familj och allt hon tyckt om nu. Sen ruskar hon på sig och vänder sig mot dom andra igen.
"Vem tar täten?" frågar hon.

[Cara, kan vi inte slå följe med din karaktär?

Om några vakter kommer så offrar sig Aily mer än gärna. Varför får ni se när tiden är inne]

(klart ni kan så följe med mig xD jag har liksom ingen lust att rolla själv hela tiden xD haha ja så länge ni gör det logiskt bara och inte dyker upp från ingen stans xD)

Juliet stannade Tug och klappade hästen, hon gillade honom verkligen
"Så vilket håll min vän?" frågade hon åch såg på korsningen. de fanns fyra håll, hon kunde ta ut på huvudvägen vilket skulle dölja hennes spår men fler människor skulle se henne, men om hon red på dem mindre vägarna skulle henens spår bli mer synliga. hon funderade en stund och valde sen den mindre vägen men hon soppade igen sina spår och hoppades vakterna inte skulle hitta henne. hon red in på en liten stig och hoppades den skulle leda mot bergen

[Kan vi inte mötas allihop på ett skepp utan att vi vet om det. Vi kan mötas när vi ska äta eller något )

(asså jag är ju påväg genom bergen ^^ men ja jag kan säkert möta er nån stans ^^)