Någon som vill rolla Hungerspelen?

( Hmmm Få se nu....Vad sägs om...de dödar de andra två men Vicinia blir skadad och dör...Mars vinner. Och sen så kommer någon/några okända sponsorer och gör så hon väcks till liv...Man kan ju göra det nu xD så i framtiden borde de funka om det går snabbt xD Sen på intervjun i TV Mars har så typ återförenas de, och Mars får henne som "Pris" och får henne tillbaka till tvåan...fast de har typ hotat henne eller omkonstruera hennes hjärna så hon inte ska minnas nått av 11an eftersom det kan vara farligt för regim. xP )

Vicinia slänger en blick på Mars, tänkte han döda Tara? När det fanns två till kvar? Vad skulle hanns distrikt säga om det, man skulle inte döda sin distriktspartner om det inte var den sista utvägen. Killen framför henne var lång och muskulös, inte som Mars dock men ändå...Han ser överlägset på henne, vilket hon gott kan förstå.
En blixt lyser upp himelen och det glimmar till i silverkniven vid hennes bälte. De ser chockat på den. "Vad har du fått den ifrån?" säger han och hon höjer på ögonbrynen, vad trodde han, skulle hon hittat den i skogen? "Å, nej inget särskilt, fick den alldeles nyss, av en sponsor." säger hon med oberörd röst. För de borde inse vad det innebar att få en gåva så sent i spelen.

(Jaa, låter bra (; vi gör så!)

Mars trängde undan den obehagliga känslan som kom med att inte se något och påminde sig själv om att han skulle höra om de två gick i attack. Han kom ihåg pojken från fyran, en av de få som kunnat mäta sig i kraft med Mars. Men skillnaden var att killen var långsam, och Vicinia skulle enkelt kunna dansa runt honom. Eller det hoppades Mars.
Ett leende spred sig åter på Mars ansikte då de andra diskuterar kniven. Han kände sig oförklarligt nog stolt över Vicinia, glad att Tara och killen nu insåg att Mars gjort ett klokt val i bundsförvant.
Men väntandet började ta Mars på nerverna, och han ställde sig stadigare på marken. Han tänkte inte gå först i anfall, för då skulle ljudet ur hans egna rörelser täcka de från motståndarens. Så lätt hukad, för blicken fullständigt lugn, väntade han på att kampen skulle börja.

( Plus att de typ räddar Mars syn^^ om du vill det )

Plötsligt gjorde killen ett utfall och Vicinia hoppade undan från hanns svärd och Tara skrattade. Hon minndes väll första gången under deras träning. Men fortfarande, tänkte inte Vicinia stå kvar och låta sig klyvas av ett svärd. Men ett flinande spred sig över hennes läppar, killen hade inte vart berädd på hennes snabba vändning, och han var långsam i sina rörelser. Hon viker undan för nästa utfall, och han morrar dovt, tydligen uppretad. "Vill du leka, det här är ingen lek." fräser han. "Nej men det trodde jag att det var." svarar hon med oskyldig barnslig röst, allt för att resta upp honom.

(Jep, så får han se henne. Oivoi det blir vackert :'))

Mars hörde killen gå till anfall och Vicinias snabba steg. Hon skulle klara sig, så han vände sig mot Tara. Hon gick mot honom och Mars lät henne komma nära.
"Vad håller du på med, älskling?" Frågade hon med silkeslen röst. Mars log, men sänkte inte sitt vapen.
"Slutar det här", sade han och lyfte ett av klingorna för att parera Taras utfall. Hon skrek till av förargelse och gjorde rasande attacker; Mars parerade dem alla. Hon drog sig bakåt och gjorde ett nytt utfall. Mars parerade och svingade det andra bladet mot henne. Han kunde känna den träffa, men bara ytligt.
För någon annan såg kampen ut som ett blixtsnabbt virrvarr, slagen föll och parerades i förvånandvärs fart.

( Ja så fint för huvudstads befolkningnen )

Hon såg ur ögonvrån Mars och Tara och förvånades över hans skicklighet trotts att han var blind klarade han detta utmärkt. Ett nytt anfall från killen som hon lätt undvek. Han började bli trött, och än mer irreterad. "Kan du inte bättre? Söta lilla du." sa hon med silkeslen röst. "Stanna då, slås med mig." fräste han irreterat. Men han började tappa fokuset och hanns kondition började tryta. Precis vad Vicinia var ute efter. Hon kastar en blick mot skogen och flämtar till vilket får honom att se dit, precis vad hon ville han gick rätt in i fällan. Hon hoppar på honom och med en duns far han ner på marken. Snabbt drar hon den silvriga kniven men innan hon skär av hans strupe känner hon svärdet borra sig in i sin mage. Hon flämtar till men skottet för killen hörs eka. Flämtande av smärta ligger hon på marken bredvid hanns livlösa kropp.

(Isn't it? ;D)

Mars skrattade åt Tara, något han visste att skulle få henne ursinnig. Redan förnedringen att inte komma ens nära en blind man fick henne att bita ihop, även om den mannen fått en 12 i sin bedömning.
Hennes utfall blev allt mer aggressiva, men plötsligt hörde Mars något som fick honom att tappa koncentrationen. Vicinia skrek till och ett skott ljöd. Tara tog nytta av hans distraktion och körde in i sitt lätta svärd i hans axel. Mars var desperat, han ville komma fram till Vicinia. Hon var väl inte...?
Så han tog tag i svärdsklingan som ännu satt fast i hans axel och höll den fast. Med andra armen körde han sitt blad in i Taras sida. Hon skrek till och släppte greppet om svärdet, föll till marken.
Mars drog ut svärdet och ignorerade Tara. Han hörde Vicinias flämtningar och sjönk ner på knän. Hans trevande händer fann svärdet som stack upp ur hennes kropp, och hans fingrar täcktes av blod.
"Nej nej nej", mumlade han och tog Vicinias huvud i sina famn.

( Jo C: vackert )

Vicinia såg upp på Mars, smärtan bekom henne inte längre. Ett skott hörs och hon förstår att även Tara är död. Vicinia ler faktiskt, hon blev bland de sista, hon kom så långt hon kunde hoppas på och Mars skulle vinna. Hon blickar ner på svärdet och drar ut det, än mer blod strömmar ut.
"Du är skadad." säger hon oroligt och andas ansträngt. Tårar rinner sakta ner för hennes kinder, mest för att deras tid tillsammans blev så kort, inte av räddsla för döden. "Kyss mig innan jag dör." ber hon honom.

Mars kunde inte förstå hennes ord. Hon var skadad! Hur kunde hon ens tänka på honom nu. Han måste göra något, vad som helst. Mars drog av jackan från killens kropp och tryckte den mot Vicinias sår, men hon blev allt svagare.
"Du ska inte dö", sade Mars med bruten och desperat röst. Men trots det kysste han henne och om han bara kunde, hade han gråtit just då.
Ett skott ekade i arenan och Mars insåg att Vicinia inte längre besvarade hans kyss.
"Nej nej NEJ!" Skrek han förtvivlat och kysste henne hårdare, som om det skulle föra henne tillbaka.
En röst ekade över arenan, kronade honom som vinnare, men Mars kunde knappt höre den. Ett flygskepp surrade ovanför, och en trupp åkte ner för att hämta upp honom, då Mars inte rörde sig.
Två av männen föll döda innan någon sprutade bedövningsmedel i Mars, och han föll till marken.

Vicinia slog upp ögonen. Allt var vitt, och ett starkt ljus sken, var hon i himmelen? Men nej något stämde inte, det var ljusrörssken och en massa slangar gick från hennes utmärglade kropp. Vad hade hänt och vart va hon? Hon såg sig om, hon var mitt i ett stort vitt, runt rum. Men lampor, slangarna gick från väggen in till hennes kropp, och hon andades...hon låg i sängen och andades...var hon inte död? Vad hände? Hon gjorde ett ryck för att komma loss, men något ur en slang flöt in i henne och hon somnade på nytt.

(Kan de inte flytta till elvan istället? )

Mars kunde höra röster, känna en madrass under sig, men han försökte kämpa mot vakan. För med den kom smärtan och minnena. Vicinia var död...
Mars slog upp ögonen och det starka ljuset förblindade honom. Sakta började han urskilja omgivningen: dörren, fönstret, sängen, bordet och maskinen...
Mars skuffade sig förbluffat upp. Han kunde se! Försiktigt lyfte han handen och kände på sitt ansikte; det kändes som förr.
Dörren skuffades upp och en doktor steg in för att berätta om den lyckade operationen.

Två dagar senare skulle intervjun hållas. Mars prepteam och stylist lagade honom stiligare än någonsin, men Mars brydde sig inte.
Med iskall min lät han sig eskorteras till scenen och lyssnade uttryckslöst då Cesar introducerade honom.
Publiken klappade sina händer sjuka och skrek sina röster hesa då Mars steg fram på scenen.