Privat Rollspel

Jason sliter sig från slagsmålet och vakterna när han ser Mikael dra sig ut ur lokalen. Han springer förbi fulla Mikaeö med sin lite "Vackra" gångstil och ut ur lokalen.
Det dröjer inte längre innan han hittar Hanna och Odette.
"Odette, det räcker nu. Hon hinner klarna annars." Jason rycker tag i Hanna och lyfter upp henne i famnen. Han bär med henne till gatan och börjar ropa på en taxi. Han rycker av en tygbit och lindar den runt halsen.

Han vet inte vad Odette gjorde när han röck Hanna ifrån honom, men det spelar ingen roll. Allt han vill nu är att åka hem. En gul taxibil stannar på gatan.
"Kan ni ta henne till Shoestreeeet 22?" Jason sluddrar lite på orden när han säger Hannas adress. Han visste den under den tiden då de dejtade.Taxichauffören nickar och Jason lämnar Hanna åt sitt öde.

Odette flinar elakt mot den vimmelkantiga Hanna. Hon hade smakat gott. Otroligt gott. Det förvånar Odette, hon har ju förstås inte smakat människoblod på åratal. Sekel har gått sedan senaste gången. Hon får en hand på sin axel och Odette snurrar runt för att se Mikael.
"Riskera inte saker och ting, Odette." Säger ängeln hotfullt och Odettes flin blir bredare.
"Sköt dig själv, ängeln." Konstaterar hon innan hon kvickt är vid Jasons sida. Hon överväger att följa efter taxin men antar att det inte kommer sluta så bra för henne. Odette är fortfarande blodig runt munnen och torkar bort den röda flytande vätskan med en intresserad glimt i ögonen.
"Blev du tvungen att förstöra?" Frågar Odette Jason sedan.

"Odette, hon skulle fatta att något inte var rätt, och förmodligen så skulle hon vilja ta reda på hur det kom sig att hon hade ett långt blodsår på halsen, ska vi hem?" Jason började gå, det var inte långt till lägenheten och en promenad vore bra.
"Du får inte var för synlig för mänskligheten Odette, vi har utvecklats mycket och vi har tekniker som kan ta reda på näst intill allt och spåra väldigt mycket." Han tog ett skutt och kände hur drogerna långsamt började lämna kroppen, det var nog en snabbdos.

"Det var meningen att hon skulle vara död vid det här laget." Svarar Odette lugnt och börjar gå efter honom. "Dessutom skulle inte mänskligheten tro på vad de fann. En demon som går bland dödliga och ser ut precis som vemsomhelst? Den som upptäckte det skulle klassas galen." Fortsätter demonen som på något sätt fortfarande är nykter efter den här kvällen. Möjligtvis en aning mindre sansad än vanligt men så gott som nykter iallafall.

"Jag gillar det fortfarnade inte till hundra procent." Jason låste upp dörren in till lägenheten.
I lägenheten var det mörkt, och fönstret stod öppet. Jason kan inte komma ihåg att han öppnat fönstret, men tydligen hade han gjort det. Han tänder lampan och går in i vardagsrummet för att slänga sig på soffan. Men den är upptagen.
Det sitter redan två personer där.

"Odium!" Utropar den ena mannen, Odette kan se dem, Greed hade uttalat sig.
"Akta." Säger den andre en aning sent när Odette redan pressar dem båda mot golvet. Varken Greed eller Envy kan knappt andas när de blir tryckta.
"1. För tillfället är mitt namn Odette." Odette släpper greppet och hennes fingertoppar är mörkt lila. Hon rev väl upp deras halsar, synd för Jasons golv.
"2. Vilken anledning har ni att dyka upp här, mitt i natten?" Fortsätter hon när tvillingdemonerna långsamt reser sig från golvet.

"Vill du vara vänlig att presentera, demonerna antar jag, som ligger i mitt vardagsrum och blöder, för mig?" Jason går fram till Odette och demonerna.
"Och vad de representerar." Han tittade på dem och fnös lite.

"Jason, Greed, Greed, Jason." Säger Odette med gester mot en av tvillingdemonerna. "Girighet, knappt hälften så stark som jag." Fortsätter hon retsamt.
"Ey! Lite mycket cred eller?" Svarar Greed och fnyser irriterat.
"Jag talar bara sanning, Greed. Iallafall. Envy, Jason, Jason, Envy." Presenterar hon sedan Envy för Jaso och vice versa. "Avund. En aning starkare än Greed." Fortsätter hon och Envy flinar mot sin tvillingbror.

"Jaha då, så själva Girghet och Avund ligger och blöder i mitt vardagsrum." Sluddrar en trött Jason fram.
"Andledning?" Han tittar på tvillingarna, som båda hålls ner av Odette. Jason hade tur som hade Odette.
Hela kvällen var som minnesförlust och allt han ville var att sova. Inte handskas med demoner.

"Frihet, idiot. Aj!" Odette har sparkat till Envy när han kallat Jason idiot. Även om hon inte behöver slå till någon eller någonting så sitter det liksom i ryggraden att göra det.
"Ingen förolämpar mästaren." Tänker Odette som ett mantra ungefär.
"Vad min bror försöker säga är att vi fått reda på att Odi-Odette är fri att göra som hon vill och vi vill veta hur." Säger den mer vältaliga Greed och Odette överväger att bryta hans arm. Hon har alltid velat göra det.