Vart är vi? [privat roll]

"Det löser sig alltid. Jag har lärt mig att stå ut med det, mina skador brukar inte kännas av. jag har helt enkelt lärt mig att ignorera smärtan. Men hur går det själv, du verkar vara mer illa däran än jag" sa Cara

Xantha nickade, för det var säkert sant som hon sa. "Det är lungt återfår krafterna bara, använder jag viss magi kan jag slockna direkt, hade tur som inte gjorde. Jag är ju inte hel najad trots allt." sa hon lätt och log lite.

Cara nickade
"Magi är begränsad det är den" sa Loki och Cara tittade på honom
"Även för gudar?" frågade hon undrande
"Ja jag kan inte göra allt" sa han

Xantha nickade och drog sig bakåt så hon kunde luta sig mot trädet. "Jo den är det och min magi är inte så fin som de riktiga najaderna." sa hon lätt.

"Vad är skillnaden mellan er?" frågade Cara undrande.

"Jagär halvnajad, har även mänskligadrag som du kanske ser. Jag överlever längre utan solljus och att vara inne. Men min magi är inte lika fullt utvecklad som deras." sa hon bara och såg på Cara. "Du har väll träffat najader? Vet vad de är?" sa hon en aningen förvånat.

Cara nickade, inte för att det förklarade så mycket för henne.
"nej det har jag inte. Jag har inte varit över allt och träffat alla varelser trotts att jag rest mycket" sa hon leende

"Trodde det fanns sådana på andra plater med, de är trädandar." sa Xantha förklarande. "Alla är som fästa vid ett träd och kan inte länge vara ifrån det, då dör de." sa hon förklarande och tänkte på sitt eget, hur länge skulle hon klara sig utan det? Det var som om halva hennes själ var borta.

Cara ryckte på axlarna
"Jag har aldrig stött på dem" sa hon och såg på Loki
"Nej inte jag heller. o andra sidan har jag ingen kontakt emd andar heller" sa han bara

"Nej, de ser ut som vanliga människor, inte som andar som liknar spöken. Man kan kalla dem trädväktare med." säger hon lätt men förväntar sig inte att de skall förstå. Har de aldrig sett eller hört talas om någon är det inte lätt att förklara.