Eragon [Privat rollspel]

Aily sjunker ihop. Alex skyndar fram.
"Du borde hela såret" säger han.
"Jag klarar mig till senare."

"Gör inga dumheter Aily. Sist du väntade med att hela dina egna sår dödade det dig nästan, och det gav mig möjligheten att göra dumheter", ropar jag flinade till henne. Jag hörde att hon sa att hon inte behöver hela det.

Jag är inte alls bra på att slåss med svärd, men gör mitt bästa.
"flytta er", säger törne i mitt huvud, och antagligen också i Murtaghs, för vi båda drar oss undan och en stor röd tass slår över Werm och mosar honom.
"Törne", utbrister Murtagh
"Ni äter gärna rotmos, varför ska jag inte få dvärgmos", frågar törne muntert.
Murtagh och Törne kommunicerar ett tag via sinnet och utesluter mig, och jag har en bitter känsla av att de pratar om Törnes grymma skämt. Det var min bror, i alla fall en gång, och det känns inte bra att Törne vill äta honom. Det där skulle ha kunnat vara jag.

Aily vänder bort blicken. Hon helar såret. Eller det är vad hon trodde hon gjorde. Såret läker inte.

Jag mår illa. Jag såg nyss en av mitt eget släkte bli mosad av en drake som aldrig verkar ha gillat mg, och sedan drog draken ett grymt skämt om det. Nu slickar han njutningsfullt sin tass ren från blod.
Òr gör mig medveten om att något är fel med Aily. Jag går dit och tänker egentligen fråga henne varför hon inte läker såret, men istället spyr jag och missar Aily med bara en halv fot. Sedan frågar jag henne det jag egentligen hade tänkt fråga.

Aily stirrar förskräckt på Tungdil.
"Jag kan inte hela såret" svarar hon.

"VAD?"
Det här gjorde inte precis att min mage lugnar sig.
"Murta..." Jag spyr igen.
"Murtagh något är fel", lyckas jag sedan ropa och Murtagh kommer hit.

Han sätter sig bredvid henne och försöker hela såret. Utan framgång.
"Jag gillar inte det är här" säger Alex.

"Vad är det för fel"?, frågar jag orolig. Aily ser ut att snabbt bli svagare, och hon ser ungefär lika dålig ut som jag känner mig.
"Tungdil, hämta dvärgens vapen", beordrar Murtagh

Aily försöker hålla sig vaken. Hon lyckas.

Jag lämnar Werms blodiga, tillknycklade vapen till Murtagh.
"Varför..." börjar jag, men Murtagh viftar att jag ska vara tyst.