Vampyrer i Voldemorts rike (Privat roll)

Alex stirrar på dörren han har försökt få upp den kanske tusen gånger till nu. Vad var den gjord av egentligen? Diamant? Eller något ännu hårdare. Han brukar kunna få upp den, speciellt i vargform. Som han nu befinner sig i. Han har alltid kommit någorlunda ut ur knipan, klarat sig med lindriga bestraffningar. Men något säger honom, att den här gången är han död.

Mannen vaknar och kallar på en av vampyrerna, "För henne till den andra, imorgon bestämmer vi deras öde." säger han med befallande röst och mannen släpar ut Alea endast iförd BH och trosor ner gör trapporna och ner i fängelsehålorna. Han öppnar en dörr och knuffar in henne så hon handlöst faller på det kalla stengolvet, "Ha så trevligt." flinar mannen och ser på dem båda innan han slår igen dörren.

Alex har halvt om halvt knockat sig själv vid det här laget, han borde kanske insett att det inte hjälpte när det börjat flimra framför ögonen. Men när Alea dyker upp i cellen så blir det inte bättre av att han måste bestämma om han ska hålla sig som varg eller inte, på något sätt känns det bekvämare som varg när hon är i underkläder... samtidigt var det bara ännu jobbigare att vara varg när de fungerar helt olika än människor.

Alea sätter sig upp och kryper ihop på golvet då hon bara är klädd i underkläder, det känns egentligen inte så jobbit just saken i sig men det var kyligt och den bara huden knottrade sig. "Hur är det ed dig då?" säger hon och vänder sig mot Alex med tom blick rädd av att hon skall hämtas åter till hans säng.

Alex ser på henne en stund innan han förvandlar sig tillbaka och drar av sig sin T-shirt och kastar den åt henne.
"Troligen bättre än du." Svarar han simpelt och tar sig för pannan där det tydligen tagit en stor del av smällen.

"Tack" ler Alea och tar emot tröjan och drar på sig den, det kändes lite bättre i alla fall. "Vad har du gjort? Du blöder ju." säger hon oroligt och granskar hans panna. "Sitt" säger hon sedan om hon kan göra något åt det, helst för att glömma bort de senaste timmarna med gubben.

"Jag sprang in i dörren några gånger om." Svarar Alex... en rätt rejäl lögn när ha sprungit in många gånger om, men det är bra ändå. Blir bra. Men han sitter ändå, han gissar på att det inte är någon idé med att protestera just nu. Det var ju bara idioti att rusa huvudet först in i dörren.

Alea flinar roat åt det han sa, för det lät hur korkat som helst i hennes ögon. "Dörrar av järn brukar inte funka att förstöra med huvudet och varför anväde du inte din stav? Tog de din med?" undrar hon smått och rengor hans panna med vatten hon hittat i en skål och med kanten på hennes.....hans t- shirt.

"Den bröts av när han slängde in mig i cellen." Svarar Alex. "Och de brukar i alla fall bli någon sorts buckla om man gör de tillräckligt länge." Sedan biter han ihop för att inte bete som ett småbarn när hon lägger vatten i såret, han hade inte ens märkt sitt sår... men såklart har han aldrig haft större reaktionsförmåga när det gäller hans egen skada.

"På en järndörr?" säger Alea och himlar med ögonen åt honom, men visst bättre än något annat även om det var idiotiskt. Hon rengör såret och torkar det, det var som tur var inte särskilt djupt eller farligt och det hade slutat blöda. "Så, nu är de bra." ler hon mjukt och granskar honom med en snabb blick och biter sig i läppen, vad skulle de göra nu?