Ofelia och Johanna [SV]

Merci beacoup! Kul att du gillar det

håller med dig leumas !! den äger, jag har varit i Trondheim i en vecka och jag har väntat hela vecka på att få lsa den här delen

Åh tack Kommer en till del strax!

YES

Hey there! Här kommer ett nytt kapitel! Enjoy!

JOHANNA

22 december

Kära Ofelia, jag ber verkligen om ursäkt för vad som hände på slottet för några dagar sedan men eftersom jag nu jobbar för Mörkrets Herre så var jag tvungen. Oroa dig inte för Johanna, det är jag som har ansvaret för henne och jag släpper henne inte ur sikte.

Jag vet inte om jag får säga det här, och jag bryr mig egentligen inte, oj, Johanna berättade just att du vet om att hon har förmågan att veta när någon ljuger. Men en sak vet du inte, och det är att Johannas förmåga kan anpassa sig. De senaste dagarna har Du-Vet-Vem hållit oss sysselsatta (på hans order). Vi har övat och övat och just igår kom Johanna på att hon kan stänga av sin förmåga. Som på en on/off knapp.
Vi vet inte vad som ska hända här näst, men vi ska förmodligen utomlands. Jag tror jag hörde Lucius prata om det - han sade något om Bulgarien.
Vi hoppas att du mår bra, Johanna hälsar till både dig och Cedric.
Din bror
David.

"Ser det här bra ut?" David räckte över brevet till Johanna och hon skumläste igenom det. Hon kunde inte riktigt koncentrera sig på som stod, vad orden betydde för hon var upptagen med att undersöka Davids handstil.
Den var så... elegant.
"Mm, jo. Fint du skriver." hon gav tillbaka brevet.
"Hah, tack." David log retsamt mot henne men Johanna klarade inte av att le tillbaka.
David såg hennes ansiktsuttryck och mjuknade. "Hörrudu, Johanna, allt kommer bli bra. Vi ska ta oss ut härifrån." han gav henne en lätt kram och ställde sig sedan upp. "Kom. Vi behöver båda frisk luft."
Hon följde efter honom ut ur Malfoys Herrgård.

De gick igenom den snöiga trädgården och granskade naturen. Allt var kallt och mörkt.
"Dave, vad är klockan?" frågade Johanna fundersamt samtidigt som hennes tankar egentligen var fästa på Cedric.
"Halv elva på kvällen faktiskt, vi kanske borde gå och lägga oss, vi ska upp tidigt imorgon."
Johanna nickade och följde med honom in igen. Första dagarna Johanna varit här hade ingen hälsat på henne. De kastade bara en bister blick på henne som om hon var en husalf. Hon hade inte vågat säga något.
Men nu hälsade folk vart de än gick och de möttes hela tiden av leenden.


"David och Johanna!" ropade en röst bakom dem. De vände sig om.
"Ni ska vara ute på gården klockan halv tio imorgon, vi tar en flyttnyckel till Bulgarien. Ta med packning för några dagar." sa Bellatrix. Hon log slugt mot de båda, men klappade dem sedan på axeln och gick. Bellatrix gillade verkligen Johanna, men Johanna hade ingen aning varför. Förmodligen för att de var släkt.
De fortsatte till sitt lilla rum som de fick dela på, det bestod av två madrasser på golvet och ett litet bord.
De kröp ner i sina sängar och släckte ljuset, David i sin säng längs vänstra väggen och Johanna längs högra.
"Godnatt." viskade Johanna. Det gick inte att överrösta de berusade ropen nerifrån. Någon hade som vanligt druckit för mycket eldwhisky eller ännu starkare. Det hände dagligen på det här stället.
"Godnatt. Dröm sött."

super

ååh vaaad bra!! :O♥ snälla fortsätt snart! såå bäst du är asså!!!

Merci beacoup! Here's a new part!

Hejsan! Hur mår ni? Själv mår jag finfint! Ge gärna lite kritik och så, på hur jag ska kunna förbättre fanficen.. Nu känns det... lite dött här faktiskt och det gör mig inte alls lika peppad på att fortsätta på den här berättelsen... Here you go!

OFELIA

Brevet som David hade skrivit lugnade henne lite, men skapade också oro. Hon visste att de båda mådde bra, och att Johanna var i goda händer (för att vara bland dödsätare). Men att Johanna börjat träna upp sin förmåga betydde att mörkrets planer börjar arta sig... Ofelia funderade ett tag medans hon läste igenom brevet igen, sedan gick hon för att visa det för Cedric. Han verkade få samma tankar som Ofelia fått när han läst igenom brevet. De såg på varandra, hade ett tyst samtal. De hade pratat igenom detta flera gånger, och delat ideer om vad som kunde hända. Alla gånger hade de kommit fram till samma sak som dessa tysta blickar sa; De måste göra något.


De hade samtalat med Dumbledore två gånger, och båda gånger hade det slutat med att Dumbledore sa åt dem att vänta här, avvakta. men både Ofelia och Cedric var överens om att om de väntade här skulle de inte kunna göra något förrän det var för sent. Båda hade övervägt vad de skulle kunna göra om de gav sig av. De skulle såklart inte kunna hindra mörkrets planer, men de kanske skulle kunna ta reda på vad som var på väg att hända. De skulle kunna varna alla som attacken skulle beröra. Och även om de skulle bli tillfångatagna eller dödade, var de ändå överens om att de skulle göra det. Planen i detalj skulle de bestämma senare.

Och nu stod de där, Ofelia och Cedric, och sade med en blick att de skulle börja förverkliga sina planer. Det enda de behövde var lite info från David. Han hade skickat instruktioner på hur de skulle göra för att skicka brev tillbaka, så Ofelia skrev ett brev och följde säkerhetsförtrollningarna David berättat om. I kort handlade brevet om att Ofelia och Cedric planerade att komma till bulgarien och ta reda på vad som försiggick. Ofelia skrev att de redan tänkt över riskerna, och inget prat om deras säkerhet kan övertala dem att stanna kvar. Hon bad David om tips på tidpunkt, plats, förhäxningar och mer som kunde hjälpa dem.
När Ofelia läst igenom brevet en andra gång suckade hon och skickade iväg ugglan. Nu kunde de bara göra sig i ordning och vänta på klartecknet. Vänta. Ofelia hade en helt ny innebörd av det ordet.

Några dagar senare fick hon ett brev tillbaka från David med instruktioner och tips. Han verkade ha förstått att Ofelia stod fast vid sitt beslut, och nämnde inget om att de skulle stanna eller att det inte var deras problem. Det enda han sa om det var att de skulle vara otroligt försiktiga, och inte förlita sig till någon alls. Cedric och Ofelia hade kommit överens om att de skulle ge sig av på natten, eftersom Dumbledore och de andra lärarna inte skulle låta dem ge sig av.Davids plan gick ut på att de först skulle åka till något annat europeiskt land, och se om de blev upptäckta eller stoppade. Med andra ord se om vägen var öppen. Om de skulle åka direkt till Bulgarien och bli upptäckta skulle det vara slut på dem, eftersom det vimlade av dödsätare där. David föreslog Marseilles på grund av att de skulle kunna köpa bra förnödenheter och trolldrycker där. När de kommit dit skulle de skicka brev till David, och få vidare instruktioner.
Brevet innehöll många detaljer, försiktighetsåtgärder och förslag på förtrollningar för att upptäcka dödsätare. Ofelia såg på Cedric efter att de båda läst igenom brevet. Cedric gjorde en nästan omärkbar nick på huvudet, och de tog sina väskor och gick ut ur stora porten.

Några timmar senare satt de på tåget mot Brighton i södra England, där flyttnyckeln till Paris skulle befinna sig. De var nästan ensamma på tåget, eftersom det var mitt i natten. Ofelia försökte koncentrera sig på "Försvarsbesvärjelser mot svartkonst och odjur", medans Cedric stirrade ut på det mörka landskapet som tåget susade förbi. Efter att ha läst om samma sida fyra gånger gav hon upp och packade ner boken. Ett tag studerade hon sömnigt Cedric, i brist på något att göra. För bara något år sedan hade hon inte ens vågat gå fram till denne populäre kille, och nu är de i samma situation och närmare varandra än någonsin. Då dök en tanke upp i hennes huvud.
"Cedric, om Johanna inte skulle vara tillfångatagen hos ... dem, ..."började hon fundersamt. Han lyfte blicken från fönstret.
"Jag menar bara... du skulle ju klara dig hundra gånger bättre om du flydde, bort från den här hemska striden... Jag menar, jag har alla jag älskar där borta... men du är ju på den goda sidan, och går ändå rakt in i käftarna på fienden..." Ofelia tystnade när hon hörde sina egna osammanhängande meningar. Hon såg förvånat upp när Cedric ändå svarade.
"Jag förstår dina tankar, och du kanske har rätt... Men jag kan inte vara någon annan stans än där hon är. Jag kan inte heller bara lämna allt åt sitt öde. Jag dör hellre hos henne, än att hjälplöst ovetande bara sitta på Hogwarts och rulla tummarna."

:O såå bra dani!!!!! måste höra mer ,,, och när kommer Draco in i bilden igen??