En mugglare i Slytherin

Superduperfantastisktbraaaaaa!

Känns som om man läser ur en av böckerna!

Jag håller verkligen med dig! Särskilt eftersom Apollons egna syster är slytherinare, då kan han ju inte säga åt henne att inte umgås med dem... Omvänt skulle det vara som om Arts säger: "Umgås inte med någon från Gryffindor, Apollon! (Även om du själv är gryffindorare...)" Så, ja, du har rätt.

Hej alla fantastiska läsare! Först vill jag bara säga tusen tack för era fina kommentarer! Ni är bäst! ♥

Men för det andra så har jag problem med internet... det är nått fel och jag kan inte koppla upp min dator. Alltså kan jag inte lägga ut något nytt kapitel Och även om det löser sig under dan (som det förhoppningsvis gör!), så kommer jag vara borta hela dan och kan ändå inte lägga ut nått...

Har det löst sig med internet inom den närmsta timmen så får ni ett kapitel idag, annars är får ni nog antagligen vänta till imorn

Dumma intetnet, förstår du inte att jag vill ge mina fina läsare ett kapitel nu?

Åh, dumma Internet! Men jag förstår hur det är, mitt Internet till datorn har legat nere i typ tre veckor nu... Du lägger ju alltid upp varenda dag, så självklart klandrar vi (jag då) dig inte när (om) vi får vänta i några dagar! Du är ändå bäst på att uppdatera! ♥

IT WORKS! WOOP WOOP!

Haha, verkar som universitetet lyckats fixa sitt internet nu (bor i studentkorridor och har därför internet via universitetet), så nu kan ni få ett kapitel ändå!

Okej, det här är nog det kortaste kapitlet jag har, men jag fick inte in det nån annanstans, så ni får det såhär. Hoppas ni gillar det!

---

Kapitel 26: Hon

Hon och de där… blodsförrädarna och smutsskallarna! Skrattar och har roligt med gullgossen Potter, besserwissern Granger och patrasket Weasley. Hur kan Hon?! Hon ska vara med honom. Inte med dem!

Julen hade varit ett helvete. Han hade inte kunnat få Henne hur huvudet. Vilket bara hade lett till att han skämde ut sig inför sin högaktade släkt. Han hade inte svarat på tilltal och kunde inte föra sig med samma grace som han brukade kunna.

”Draco!” Pansys röst gick upp i falsett när hon ropade på honom från andra sidan perrongen och försökte tränga sig igenom folkmassan. Andra elever såg surt på henne när de fick en armbåge i sidan. I tomrummet som Pansy skapade bakom sig skred Daphne fram.

Han låtsades inte höra och fortsatte fram mot tåget.

”DRACO!” skrek Pansy nästan i örat på honom.

”Jag hörde dig första gången, Pansy!” fräste han argt och slog nästan ner en förstaåring med sin koffert när han vände sig om.

”Vad är ditt problem?” fräste Pansy tillbaks. Han såg förvånat på henne. Hon brukade aldrig käfta emot.

”Lämna mig bara ifred”, sade han kallt och klev på tåget.

Vad var Pansys problem egentligen? Varför blev hon arg på honom för att hon skriker honom i örat?
Hans redan dåliga humör sjönk ytterligare några snäpp.

Han marscherade fram genom korridoren på tåget för att hitta en tom kupé. De elever han mötte var tvungna att trycka sig mot väggarna för att komma undan från hans stenhårda blick.

Han kastade in sin koffert i den första tomma kupé han hittade och klev in över den. Där lät han den ligga och satte sig i ena hörnet mot fönstret och där satt han kvar resten av resan och stirrade ut i intet.

-

”Draco, ät något”, sade Pansy och puttade åt honom ett fat med korv.

Draco blängde på henne, men tog en korv ändå.

”Har du tuggat taggtråd hela lovet eller?” sade Blaise.

Hans ”vänner” hade slutit upp med honom utanför Stora salen och vägrat lämna honom ifred igen. Så nu satt de i stora salen under välkomstmiddagen och försökte få honom att äta.

”Jag vill inte tala om mitt lov”, sade han kallt. De andra suckade och fortsatte med sina samtal och lämnade honom utanför. Precis som han ville ha det.

Längst ned på slytherinbordet, närmast dörren, satt Hon. Utan att se på någon satt hon lugnt åt sin mat. Nott satt med dem, men sneglade hela tiden bort mot Henne. Ibland såg Hon upp, mötte Notts blick, log, och sedan fortsatte Hon äta.

Hon, hela tiden Hon. Han höll på att bli galen.

Han ställde sig plötsligt upp och gick ut ifrån Stora salen med långa kliv.

”Trubbel med dina anhänger, Malfoy?” ropade en av tvillingarna Weasley hånfullt efter honom när han gick. Resten av Gryffindor skrattade högt.

När han gick förbi platsen där Hon satt såg Hon på honom när han passerade med en nästan sorgsen blick.

”Håll tyst med dig, Weasley!” var det sista han hörde innan dörrarna slog igen bakom honom. Han styrde stegen mot fängelsehålorna och snart hade mörkret uppslukat honom.

Förbannelse över Artemis Fox.

-

Jag såg efter Draco när han lämnade stora salen och suckade. Han såg sliten ut. Som om han knappt hade sovit på hela lovet.

Längre bort vid bordet hade Blaise ställt sig upp och skrek på gryffindorarna. Jag himlade med ögonen. Att de aldrig kunde hålla sams. Jag vände på mig och såg på mina vänner på andra sidan salen.

Hermione mötte min blick. Jag nickade menade mot bröderna Weasley som också hade ställt sig upp, och sedan mot honnörsbordet där lärarna hade börjat uppmärksamma vad som hände nere bland eleverna. Hermione fattade vad jag menade och drog ner de som ställt sig upp och började skälla på dem såg det ut som.

Jag vände mig mot slytherinarna och hann precis se Theodore dra ner Blaise på plats igen. Han mötte bekymrat min blick.

Jag log mot honom för att visa att det inte var någon fara. När jag såg upp mot lärarna igen hade de vänt sig till sin mat igen. Jag suckade lättat. Sedan fortsatte jag äta.

---

Hoppas ni gillar det! Lämna gärna en kommentar så blir jag superglad, kram!

Superbra!

Ohhhhhh, vad braaaaaaaaaaaaaaaaaaaassaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!

Supermegabra

Oh, lille Draco har trubbel! Han håller på att bli galen... Mohahahaha...

Nej men ärligt talat, vad ska han göra egentligen? "Svika" sitt rykte, sin familj, sitt elevhem, sina vänner osv, och acceptera Arts, eller (ursäkta språket) skita i Henne och bli galen? Hmmm... Håller personligen på det första.

Vill veta vad som kommer hända, så jag behöver mer!