PRS Emma07 och wolfy

Sophie log lite retsamt emot honom.
"Enligt tjänare brukar de alla vara lika snofsiga", retades hon lite skämtsamt, man märkte att hon var mycket mer avslappnad nu än lite tidigare. Hon skrattade till lite av hans ord, såg på honom med ett leende.
"Kanske det", sade hon roat och såg efter honom.

”Väck mig om jag råkar slumra till.” Caspian petade till Thomas med sin sko och flinade. Det var sällan de gick igenom något intressant under dessa möten. Idag skulle de tydligen dock bland annat diskutera brottslingar och andra problem i staden så kanske det inte skulle bli så långtråkigt ändå. Hoppas kunde man göra åtminstone.

Sophie såg fundersamt efter honom och återgick snart till jobbet, hon låg ju nu efter en del i arbetet. Thomas flinade till lite och såg på Caspian.
"Ska bli, om inte far hinner slänga ut dig först", retades han med ett flin, gick med kusinen in i salen och slog sig ner.

Caspian himlade med ögonen åt hans kusins retsamma kommentar, satte sig ner vid bordet och la benen lätt i kors. De andra männen såg så allvarliga ut, och en lika allvarlig stämning vilade över dem, vilket nästan fick Caspian att brista ut i skratt likt ett litet barn. Han lyckades hur som helst hålla en neutral min.

Thomas såg på Caspian med höjda ögonbryn, misstänkte att hans kusin var rätt road nu. Han skakade lätt på huvudet åt honom innan han slog sig ner intill honom, såg runt på männen som satt där. De skulle tydligen diskutera brottslingar, vilket var än mer intressant åtminstone än en del andra möten.

”Och sedan har vi en kvinnlig efterlyst,” började Ronan, en av de få adliga som Caspian faktiskt inte hade något emot. Han gillade faktiskt den äldre mannen. ”Inget namn. Vittnesmål beskriver henne som medellång, mörkt hår, vackra ögon och smal. Dessutom bär hon en mörk kåpa.” Ronan tyckte inte att det var någon vidare bra beskrivning. Den beskrivningen passade ju in på hur många kvinnor som helst. ”Beskrivs som en duktig tjuv, misstänks också för.. hm, att ha begått mer våldsamma brott.”

Thomas lyssnade nu skarpt på vad dem sade, han kände igen beskrivningen oroande mycket... Han tyckte det stämde in alldeles för bra för Alysia. De två skulle också mötas till kvällen, de hade stämt möte i Thomas kammare då det ju var lättare för henne att smita dit än det var för honom att smita ut.
"Vad för brott?", frågade han, låtsades vara bara nyfiken men man kunde nog också förstå att det var något med honom ifall man kände honom.

Ronan tittade upp från pappret.
”Mord.” Det var mycket sällsynt att kvinnor var mördare. Eller visserligen förekom det sådant. Men oftast så blev den skyldige inte fast, precis som när män var i farten, det kunde istället vada någon annan som fick skulden. Caspian gav Thomas en fundersam blick men tänkte inte så mycket mer på hans plötsliga intresse.

Thomas lyssnade och nickade lite tyst åt Ronans svar, medans tankarna gick på högvarv. Allt stämde in på Alysia, hur gärna han än ville tro att hon inte hade gjort något sådant, han hade svårt att tro det om henne. Men samtidigt hade väl Caspian rätt i det att han var för naiv om sånt. Men det skulle också betyda att hon hade gått och ljugit för honom hela den här tiden, vilket sårade honom rätt ordentligt då han ju trott att hon uppriktigt gillade honom. Han kunde inte alls koncentrera sig på mötet längre, han fick bara hoppas att ingen frågade honom något. När mötet väl avslutades till sist var han snabbt uppe från sin stol och den förste ut genom dörren, han både hoppades och hoppades inte att Alysia redan hade kommit. Han skulle ju behöva prata med henne.

Caspian hade tänkt prata med Thomas efter mötet men hans kusin hade tydligen bråttom för han var snabbt försvunnen. Följa efter som en vilsen hundvalp tänkte han inte göra, han skulle hinna prata med killen till exempel vid middagen.
Alysia dök upp prick då det var meningen att hon skulle träffa Thomas. Hon knackade lätt på dörren till kammaren innan hon smet in, ville inte riskera att någon vakt skulle få syn på henne och anse det vara misstänksamt att hon smög omkring.
”Hej,” hälsade hon och slängde ifrån sig kappan på en stol.