We are left, they disappeared. (Rollspel)

Nemi mörknade. Hon tänkte fan slå ihjäl den där bitchen till läraren när de väl hade hittat henne.
Hon packade snabbt ihop sin sovsäck och utan att bry sig om de andra sparkade hon upp dörren och rusade ut. När hon var ute tittade hon sig omkring. Hon hörde ingen och undrade om de ringde efter hjälp. Det kanske inte fanns någon täckning i huset. Nemi sprang mot vägen som ledde ner till deras dike där bussen hade fastnat men just då slungades hon tillbaka av någon osynlig kraft och slog hakan i marken.
"Fan!", skrek hon argt och reste sig upp.

Ebba sprang efter henne.
"Vänta! Nemi!" Hon stannade precis när hon såg Nemi kastas mot henne själv.
"Hur gick det?!" frågade Ebba förskräckt.

Nikki såg efter Nemi och ryckte på axlarna och packade lugnt ihop sina grejer och gick sedan efter henne, han såg henne springa in i något och sedan åka tillbaka och han motstod reflexen att skratta. han gick mot platsen där hon åkt tillbaka och kände efter, det var som en vägg. han följde den en bit och förstod att den antagligen gick runt hela huset och han svor till. han kunde inte vara fast här! han ville hem inte bo i ett hus på någon okänd plats. han slängde sina grejer i marken och gick där ifrån. han gick in i huset och in i ett tomt rum och satte sig ner på det dammiga golvet. han hatade den här resan!

"Vad i helvete är det här?", mumlade Nemi medan hon sträckte fram handen mot den osynliga "muren".
"Fan", sa hon bara.

Nikki började rita med fingrarna i dammet, vart hade den här väggen kommit ifrån? det måste vara en mardröm, han sover antagligen fortfarande. elelr det var vad han fröskte intala sig själv, även om han visste att det inte var sant. han tog fram telefonen, han kunde lika väl ringa efter hjälp
Ingen servis stod det på skärmen och han suckade, ja men självklart.

Nemi tog fram sin mobil ur fickan.
Den senaste, den coolaste, den som alla ville flockas runt och peta på.
Hon suckade och slog numret till hemmet.
Signal efter signal kom men ändå svarade ingen. Det var konstigt, hennes mamma Janet svarade alltid. Hon lade på. Vad var det här för konstigheter. Inte var det 1 april heller.

Nikki reste sig upp, det hjälpte inte att bara sitta här.
"tänk på lösningen inte problemet" bruakde alltid hans far säga och han log lite. även om lösningen nu inte var självklar för honom måste den finnas nån stans. det kanske skulel finnas ett bibliotek i huset, gamla hus brukar ju ha det. inte för att han brukade springa runt i gamla hus, men i alla böcker och filmer hade dem det. Nikki tänkt att det var värt ett försök och han lämnade rummet

Nemi hade ingen aning om vad hon skulle göra. Det här var jättekonstigt. Vad i helvete var det här?
Hon bestämde sig för att gå in i huset igen för att kolla om någon fortfarande var där. Hon kom in till deras "sovrum" där alla tidigare hade sovit.

Nikki öppnade en dörr och såg att det faktiskt var ett bibliotek och han log lite men det försvann snabbt när han såg hur stort det var. han visste inte ens vart han skulle börja. han kanske skulle be dem andra om hjälp? ja det var väll värt ett försök. han gick tillbaka till rummet där de sovit och såg på dem
"Jag hittade ett bibliotek och det kanske är en bra plats att börja på" sa han nonchalant, lika bra att spela teater igen "så vad säger ni?"

Nemi tittade skepiskt på Nikki som hade kommit in genom en annan dörr.
"Och varför tror du att ett bibliotek skulle hjälpa oss?", sa hon och himlade med ögonen.