Någon som vill rolla Hungerspelen?

( Oki ^^ xD Välkommen till den fattigaste platsen på jorden, med 30 meter höga murar omgiver allt och jobb från morgon till kvällen, och andra trevligheter xD )

Dagar senare vaknar hon och alla slangar är borta, alla hennes sår läkta alla hennes ärr var borta. Till och med dem på hennes rygg. Håret på kroppen var borta, ögonbrynen i perfekta bågar och naglarna polerade. Hela hon såg ut perfekt ut, förutom revbenen som stack ut, hon var fortfarande mager.

Pllötsligt öppnas dörren och hela hennes team kommer in. Hon ser förvånat på dem. "Dog jag inte?" säger hon förundrat och lite oroligt, för Mars dog väll inte?
Men de bara skakar hemlighetsfullt på huvuderna och blinkar åt henne. Under tystnad klär de på henne en lång svart klänning med samma uringning som förra gången runt midjan får hon ett silverskärp med hennes silverkniv i. Vicinia ser undrande på den men säger inget. De lät håret svalla fritt i fria lockar och placerar ett tunt silverband över hennes hjässa. Nästan som en krona, tänker hon förundrat. Fransarna färgas kolsvarta och förlängs, med silver längst utan på.

När allt är klart ställer de henne bakom ett svart skynke och hon kan inte höra något, förmodligen ljudisolerat. Hon känner sig underlig och vet inte riktigt vad som händer.

(Hon står bakom typ ett skynke på schen xD )

(men de är ju vinnare, så de har det lite bättre (; men blir "roligare" att träna deltagarna till spelen då : D )

Mars hälsade inte på publiken och fattade inte tag i Cesars utsträckta hand. Hur kunde de bete sig så här?! Som om allt var bra, som om han var en hjälte?
"Mars, Mars, Mars", sade Cesar då de suttit ner. Han skakade på huvudet med ett leende på läpparna, som om Mars var ett barn som betedde sig löjligt.
"Du var i början den största vinnarkandidaten, men det du utförde efter din olycka! Jag tror bestämt att vi aldrig haft en skickligare kämpe på arenan." Vid de orden hurrade publiken igen, men Mars förblev uttryckslös.
"Vill du tala om slutkampen?" Mars stirrade på Cesar som om han vore dum.
"Vill jag tala? Vill jag tala om det?" Morrade han lågt och satte sig längre ut på kanten av stolen. Den mordiska blicken fick Cesar att rygga tillbaka, men han log brett och reste sig för att sväpa över gesten.
"Vi har en överraskning! För vår kämpe och hela Panem!"

( Ja...fast Mars är ju vinnare^^ inte Vicinia ;P aja det blir kuligare så ^^ )

Det svarta skynket föll ner och Vicinia ryggade tillbaka en aning för ljuset och ljudet. Hon var på scen och publiken tjöt när de fick se henne.
Cesar kom mot henne med ett brett leende och tog hennes hand och förde henne framåt mot publiken. De skrek och applåderade och hennes bild visades över alla skärmar. Vicinia står där bara förundrat och smått förvirrad. Hade hon vunnit eller vad? Men när Cesar vänder henne om mot ännu en framdragen stol ser hon honom. "Mars?" säger hon förvånat, han ser hel ut och han ser med ögonen, vad var det egnetligen som hände?

[Han ser med ögonen xD vad annors?]

Cesar gick bort och Mars ösnkade att han inte skulle komma tillbaka, men publiken hurrade så att det inte kunde vara fallet. Mars fnös och lyfte blicken, bara för att stelna till. Varför visade de bilder på Vicinia?
Det var som om publiken plötsligt tystnade, för Mars ögon fastnade på flickan som leddes in, hand i hand med Cesar.
Då hon uttalade hans namn steg Mars sakta upp och gick med långa steg fram till henne. Kunde det vara..? Otroligt försiktigt, som om hans beröring kunde få henne att försvinna, lyfte han handen för att stryka hennes kind.

( Man han var blind xD )

"Mars" sa Vicinia med tårar i ögonen, glädjetårar. Hennes team hade som tur var satt på vattenfast smink. Hon tar hanns hand och håller kvar den mot sin kind, och ler lyckligt innan hon lägger armarna om hanns hals och ställer sig på tå för att kyssa honom, med tårarna fortfarande strömmande. "Jag trodde du var död, när jag vaknade upp." sa hon förvirrat och osammanhängande och såg på honom och sen kom Cesar och ledde dem till de båda stolarna, som de satte sig i.

(Men då såg han ju inte alls xD)

Mars kunde knappt förstå vad som hände. Han märkte inte publiken som höll andan, eller Cesar som stod bakom dem med eett finurligt leende på läpparna.
"Vicinia", flämtade han ut och tog henne sedan i sina armar, höll hårt så ingen någonsin kunde ta bort henne från honom.
Han hade ingen tid att svara, för Cesar ledde dem till stolarna. Att sitta kvar på intrevjun var det sista Mars ville göra, men han hade inget val. Kunde de ta bort henne från honom mer?
Cesar frågade något av Vicinia, men Mars kunde inte slita blicken från henne.

( Meh.... aja xD )

Vicinia såg upp vid Cesars fråga, hur det var inne på arenan. Hon såg lite oförstående på honom först just nu simmade alla tankar runt i en enda röra. "Asså" sa hon och tystnade sedan och såg ut över publiken. "Kanske färska upp minnet?" flinar Cesar och alla dödsscener spelas upp igen och även alla tillfällen med hon och Mars. Sist får hon se sin egen död och hon hör skottet. "Jag dog?" säger hon frågande och ser på Cesar.
"Ja du dog, men okända sponsorer bidrog med massor för att du skulle få leva." svarar han och hon ser oförstående på honom och sen på Mars som stirrar på henne. Vad alla betedde sig underligt, och hon levde? Det var svårt att förstå.
Ceser ställer åter igen frågan, mer otåligt denna gång. "Lite var bra och annat bara hemskt." säger hon tonlöst och tänker att de var 22 till här på scenen för ett par veckor sedan. Men ingen verkar bry sig om detta faktum.
Hon tar Mars hand och önskar sig härifrån, bort med honom. De skulle väll få vara tillsammans nu? Annars kunde hon lika gärna dö.

Mars urskiljde knappt orden, men då Cesar tydligt talade åt honom drog han bort blicken från Vicinia.
"Jag kan säga att vi blev alla chockade vid ditt val av allians", sade Cesar dramatiskt. "Hur kommer det sig att du lämnade de starkaste och tog Vicinia som ditt par?" Mars tänkte en stund på svaret och log sedan, för första gången sedan han kom på scenen.
"Jag visste att hon skulle rädda mig", svarade han och lutade sig över för att ge Vicinia en kyss. Publiken applåderade och de visade mutantens attack en gång till.

Hon besvarar kyssen och Cesar ler mot dem, som om allt hade varit hanns förtjänst. "Och du då? Hur vågade du gå ihop med den starkaste? en karriärist?" sa Cesar bredvilligt och log sitt vita tandkrämsleende mot henne. Hon ser på honom och funderar. "För ingen annan ville vara med mig. Och jag fattade egentligen inte varför han valde mig. Jag ser mig inte som ett starkt kort. Men jag hade tydligen fel." ler hon för hon var på något sätt stolt över sig själv. "Jag klarade mig till näst sista, dock med Mars hjälp, men ändå. Och jag dödade en karriärist." sa hon och gjorde en paus när klippet spelades upp.
"Och jag vill tacka de som gav mig kniven, att ni trodde på mig när jag inte gjorde det." avslutade hon allt.

Mars lyssnade på Vicinia med ett litet leende. Cesar öppnade munnen för att fråga något mer, men Mars avbröt honom med att lyfta ena handen.
"Ursäkta, men jag kan verkligen inte tänka på något just nu", sade Mars utan att ta blicken från Vicinia. Han reste sig och drog upp Vicinia.
"Tack för allt. Adjö." Det sista sade han åt publiken och vinkade, med andra handen i Vicinias. De hurrade då chocken lade sig. Ingen hade någonsin avbrutit en intervju med Cesar, eller avbrutit Cesar, förr.