Tillbaka slängda i tiden (Rollspel)

Roxanne nickar och rynkar pannan, hon trodde inte att han mena allvar i det han sa. Hon hör steg och ser hennes far komma. "Mycket bra val, Mr Viper är adlig och av mycket ädel börd." sa han och la en hand på Roxannes axel. Hon kunde inte annat än le, men hon skulle gärna slippa från allt det här, särskilt klänningarna. Hon nickar och de går tillbaka till Aurora och resten av gästerna.

Caroline ser att Ellen går fram och pratar med kocken.
När Ellen går mot deras bord igen verkar hon ha goda nyheter.

"Roxanne är i närheten! Adlig hon också, hon och hennes familj finns på sin herrgård däråt", log hon och pekade åt samma håll kocken pekat. "Vi kan börja gå, vi får hoppas att vi inte måste fråga om vägen så många gånger. Jag tror jag har rätt när jag säger att alla soldater inte är lika trevliga som Chris."

Caroline log, nu var dem ett steg närmare.
Hon reste sig upp och gick ut genom dörren.

Ellen skyndade sig efter. Hon kastade en tackande blick till kocken.
"Ska vi småspringa? Av kockens beskrivning lät det som om det var lång väg. Jag vill gärna komma fram fort", sa Ellen och log ursäktande när hon talat klart.

"Jag med" sa Caroline och började små springa mot dit Ellen hade pekat.

(Vad sägs om att spola tills de var framme vid herrgården?)

(okej för mig)

(Bra)

Efter en massa vägfrågningar svor nästan Ellen över att kocken inte nämnt att det var över fem kilometer till herrgården. Och att människor på gatan kunde vara så fräcka kunde hon inte ana. Fler hade nekat att svara och vissa hade till och med spottat framför fötterna på dem. Men när de var framme, sjabbiga och irriterade kunde i alla fall Ellen nästan glömma det. Hon tittade på Caroline.
"Ska vi knacka nu då?", sa hon och andades ut.

(Då spolar jag fram så att det är dags för familjen Blake att lämna herrgården! Perfect fit.)

Aurora förvånas verkligen inte av att de säger farväl på samma sätt som de hälsat.
"Lycka till med Viper." Säger Aurora när hon säger farväl till Roxanne. Aurora vet vem det är. Hon har inga riktiga problem med honom heller. Men hon är otroligt osäker på killens förnamn. När dörren öppnas igen ser hon fler som hon känner igen.
"Det var ju roligt." Tänker Aurora.