Voldemort är tillbaka (Privat roll)

( Hahahaha xD stackars oss x) )

Laura gick runt öppnade dörrar på måfå och stötte på ett antal tjänare i dess konstiga japanska kläder. Hon öppnade en dörr men där stod det en svarthårig kortklippt tjej.
"Förlåt" mumlade hon och gick sedan ut, men såg på flickan igen och såg förundrat på henne.
"Du borde byta kläder och längd med, och varför sno min ögonfärg?" sa Laura en aningen roat, hade det inte vart för kläderna så skulle hon aldrig få tanken att det var Cara och Laura såg undrande på henne.
"Varför?" sa hon frågande.

(haha ja verkligen xD)

Cara vände sig inte om mot Laura utan studerade helt enkelt på sin spegelbild.
"Jag hann inte innan du avbröt mig" sa hon bara enkelt och ryckte sedan på axlarna "För att jag annars har klarblåa ögon och gröna är ganska stor skillnad" sa hon och suckade sedan
"Är det inte uppenbart? jag vill komma bort och ser jag ut som någon annan kan jag försvinna lättare" förklarade hon

"Jaha, låt mig inte störa." sa Laura och lutade sig mot väggen och betraktade henne.
"Jo, det förstod jag, men har inte din far och Klaus någon spårningsgrej på dig?" sa hon undrande.

Cara bara himlade med ögonen och gick mot garduroben och tog sedan fram en rosa klänning och satte på sig den och hon mindes när hon köpt dem. allt kändes som en livstids sedan.
"Jag har inte kvar halsbandet som min far hade, jag gav tillbaka det och Klaus kunde bara spåra mig när jag hade hans blod i ordrona så det borde vara över" sa hon

"Det är ovanligt att se dig i rosa." flinade Laura och log mot henne och nickade sedan.
"Jamen så bra då, jag hoppas på att det fungerar." ler Laura och granskar henne noga.
"Du känns inte igen på utseendet i alla fall." ler hon lätt.

"Det var länge sedan jag bar rosa" sa Cara sorgset och drog sig till minnes av en tid för länge sedan
"Jag hoppas du har rätt min vän, jag hoppas du har rätt" sa Cara, de var enda hennes far, men o andra sidan hade de inte setts på flera år.
"Jag funderar på om jag bör flytta in här permanent efter att jag har löst alla problem hemma" sa hon

"Ska du hålla dig undan är detta väll en dålig plats att hålla dig på? Din far vet ju om den." sa Laura och ryckte sedan på axlarna.
"Ni borde reda ut det, du behöver honom och han behöver dig." sa Laura enkelt.

"Jag har fler platser än denna att gömma mig på" sa Cara och log lömskt och fnyste sedan "Vad jag behövde var en riktig far ingen maktgalen man med drömmar om att styra världen" sa hon och krockade sedan med Fai som såg undrande på dem.
"Cara?" sa han frågande och hon nickade.
"Fråga inte ens" sa hon bara och gick in i ett rum med ett bord. på bordet låg en gigantisk karta över världen och hon hade makerat ut alla hus hon ägde på varje kontinent

"Men han är en riktig far emellanåt." sa Laura och hon och Fai följde efter in i det angränasande rummet.
Hon såg ner på kartan och kunde inte låta bli att le en aning. "Du har allt detta och ändå valde du att leva i en grotta?"

"Ja det har han ju verkligen visat sedan han kom tillbaka" muttrade Cara surt och såg sedan på Laura.
"Ja ibland blev det för mycket av det goda" sa hon bara och funderade på vart som var bäst att flytta. Hon älskade sitt hus här i Japan och hon var glad att hon hade två, ett i bergen med. sen hade hon ett på Nya Zeeland som hon inte besökt på säkert fem år, tre i Afrika, två i sydamerika, två i Nordamerika och fyra i Europa men trotts detta saknade hon bara lugnet i grottan