Vampyrer i Voldemorts rike (Privat roll)

"Tack... jag får inte försöka igen, ellerhur?" Frågar Alex försiktigt och tittar förstulet mot dörren, måste ju fungera till slut... någon gång. Kanske. Eller så skulle han slå sig själv blodig igen, fungerar kanske lika bra.

"Är du knäpp eller?" säger Alea och skrattar till, "Duhar halvt om halvt slagit dig blodig och inte en buckla syns på dörren." sa hon och skakade på huvudet, "Tänker du göra det så kan jag inte hindra dig, jag bestämmer inte över dig, men jag avråder dig." flinar Alea smått, Alex hade fått henne på bättre humör.

Alex har nästan glömt att det kan bli hans sista timmar i livet.
"Visst, du har kanske en poäng." Svarar Alex med fundersamt tonfall och suckar lätt. Han kanske kan försöka riva upp dörren? Något säger honom att det bara kommer bli en hel del höga, obehagliga ljud i cellen istället för att det faktiskt har någon effekt.

"Klart jag har, brukar du inte använda hjärnan?" flinar Alea smått roar men nickar sedan fundersamt och mer allvarligt, "Antingen dör vi eller förvandlas vad föredrar du?" säger hon med allvarlig röst.

"Det händer vid väldigt sällsynta tillfällen, ja." Svarar Alex skämtsamt, nästa fråga är mycket mer svårbesvarad eftersom han kommer dö i vilket fall... vänta lite nu. "Jag kommer väl dö i vilket fall? Djur blir väl inte vampyrer?" Frågar han undrande, han är ju typ häften varg... bara inte varulv.

Alea ser fundersamt på honom och försöker erinra sig vad hon läste om vampyrer i böckerna. "Tror inte du lär dö av det, djur kan inte bli vampyrer nej. Men du föddes inte sådan så vampyr bör du kunna bli." säger hon och ryser till när hela innebörden går upp för henne, vampyrer....

"Men man dör ju egentligen vad man än väljer, bara det att man är levande död i den ena fallet, död i det andra. Jag vet inte, levande död kanske? Vad skulle du välja?" Frågar Alex till slut, förvirrad som vanligt.

Alea flinar lite åt honom det var underhållande att han var så förvirrad. "Vet inte tror inte jag har något val i frågan." säger hon och drar ner tröjans hals lite så han får se såret som var så nära halspulsådrn att hon skulle kunna dött. "Ville han dödat mig hade han redan gjort det, men han gjorde det inte, han höll mig vid liv och det kan ju bara betyda en sak." sa Alea och vänder bort blicken, hon ville inte bli vampyr, eller ja kanske just det hade hon inget emot, men leva här under den där gubben att inte få vara fri och själv bestämma.

"Du har nog rätt." Konstaterar Alex till svar. Han vet att som vampyr måste man följa sin mästare, lyda honom. Allt det där. Alex har aldrig varit bra på att lyda, så han undrar hur det är som vampyr. Kanske man inte kan göra annat då. Som en robot. Tanken låter roande, men de som fångat in honom och Alea verkade knappast agera på order, eller det kanske de hade gjort men satt sin egen twist på det... om nu ordern varit att hitta två människor och ta dem till "basen".

Alea nickar och sjunker tyst ner på golvet och slår armarna runt benen. Hon hatar det här, fullständigt avskyr. Hon var van vid att klara sig själv, leva under sina egna lagar och regler och nu skulle hon bli en vampyr, följa någons annans order. Plötsligt verkade inte iden att slå huvudet i dörren inte så dum längre, tänker hon och slänger en blick på den, som om blotta blicken skulle få den att smälta.