De utvalda (Rollspel)

"Athena tar du täten?" frågar Aily och tittar på Athena. Hon tittar sig omkring och får syn på Alith som sitter med ryggen mot ett träd och ser svimfärdig ut. Hon går fram till sin vän och sätter sig bredvid.
"Hur är det?" frågar hon och ser oroligt på henne. Sen hjälper Aily Alith upp och hjälper henne tillbaka till dom andra utan att vänta sig något svar. Hon vet att Ailth inte är så pratsugen av sig.
"Om Athena tar den ena hästen och rider i täten så kan någon annan ta den andra och rida sist samtidigt som personen håller koll?" säger Aily och tittar på alla andra.

[Kan vi inte använda sig av några gammla ord som te.x. ty eller tyr?]

Alith har tänkt för mycket och hon är naturligt svag. Vilket har fått henne snurrig. Kanske är det därför hon blev tvungen att ta stöd. Det är roande att Aily märkt henne. Folk brukar trots allt glömma henne ganska snart.

[Venne, man kan väl göra det om man vill... ^^]

[Alith är en av Ailys få vänner. Så hon kommer nog att gå till Alith flera gånger när hon behöver stöd ]

[Okej. :3 Alith kommer nog inte lita på Aily i första taget, men hon är en bra lyssnare! ]

Juliet stannade när hon ser snö. Hon brukade aldrig se snö så här års och hon hade inte sett snö på flera år, hon antog att det berodde på att slottet låg längre söder ut och vid vattnet. Juliet drog kappan tätare runt sig och tog på sig handskarna och försökte ta värme från Tug som skakade på manen nu när de stod stilla.
"vi kan fortsätta" sa hon och skänklade på Tug som började traska glatt och Juliet såg på vägen som började slutta ner för

[okej AlexZz. Aily litar inte riktigt så bra som hon vill på Alith]

[K ^___^ Asså, jag har ingenting att skriva... har någon annan något att skriva?]

(Hahaha det känns som om jag skriver hela tiden xD haha och jag vet inte hur jag skall kunna möta er xd)

Juliet stannade när marken planade ut
"Tror du vi har paserat gränsen än?" frågade hon Tug som såg på henne
"Jag är en häst och inte en karta" tycktes han säga och Juliet kunde inte annat än att skratta
"Nej uppenbarligen inte" sa hon och fortsatte framåt

Iris svalde och tog några steg frammåt. "Jag kan rida längst bak" sa hon och tittade på Athena och de andra som hon inte kunde namnen på.

Narnie drog en lättade suck. Bra att någon annan red, inte hon. Hon kunde inte rida och hade alltid varit lite rädd för hästar. Hon såg fortfarande på de andra, väntade på att någon skulle ta första steget. Hon tänkte inte göra det, så myclet var säkert. Antagligen skulle inte den tysta flickan som Narnie hade lagt märke till att lagt händerna för ansiktet göra det heller, hon verkade rätt blyg hon också. En rosa hårstrimma föll framför de olikfärgade ögonen och Narnie blåste undan den. Hon gissade på att den rödhåriga flickan, som tydligen hette Athena skulle ta det första steget, det verkade mest troligt.