Privat Rollspel

"Jaha ja, så... hjälper han hans lilla Ängel dådå?" Jason blir frustrerad och försöker lugna hans humör.
"Wrath, Vrede, säg inte att han är påväg också?" Jason bad vädjande åt de fula tvillingarna. Han orkade verkligen inte det.

"Faktiskt klarar sig änglarna själv då de har fri vilja." Svarar Mikael lugnt och Envy morrar hotfullt åt honom.
"Vi vet inte svaret på den frågan." Svarar Greed sanningsenligt och Odette undrar om Wrath verkligen kommer. Wrath är inte starkare än henne men han har en större chans att slå henne i vilket fall. Den enda som är starkare än henne av demonerna är Lust. Lust kommer nog inte komma. Odette hoppas på att hon inte kommer.

"Åh, jag blir inte särskilt glad om demonerna svämmar över mitt vardagsrum." Sade han ironiskt. Han plockade fram en till ciderflaska just när det knackade på dörren. Jason går dit och öppnar den. En knytnäve kommer emot honom, men hans reflexer är vääldigt snabba och han duckar.
"AGHHRH! IDIOTMÄNNISKA!" en stor man, demon, dundrar in igenom dörren.
Det kan inte var någon annan än Vreden själv som dyker upp...

"Men titta, Wrath." Säger Greed och den stora mannen får syn på honom.
"Vad!?" Säger han ilsket och Odette slinker snabbt undan ur mannens synfält och bakom honom där Jason och Mikael befinner sig.
"Vad håller du på med?" Väser Mikael till Odette som sparkar till honom. Men Odette himlar med ögonen och återvänder sedan till mannens synfält.
"Hej Wrath." Säger Odette snabbt som attan och undviker en stor näve som riktats mot henne.
"Du! Ge mig min vilja!" Fortsätter mannen i samma ton som alltid och Odette tar kvickt stöd på soffan för att hoppa undan nästa slag.

"Käften stora fulingen. Titta på mig istället, Idiot." Jason fräser åt Vrede och den stora vänder sig åt honom.
Han skickar iväg en knytnäve och Jason duckar.
"HÅLL KÄFT! Sitt still! Och om du så mycket som försöker slå mot någon igen kan jag lova dig att bör ångra dig, din drummel!"

Wrath vänder sig åt den lilla killen. Han har det enklare att koncentrera sig när han pratar med någon som har mycket vrede i sig för tillfället.
"När ska jag få min vilja?"

Odette ligger för tillfället högt upp på ett skåp. Hon vet vad som är bäst för henne för tillfället och om Wrath slår mot Jason har han säkert tillräckligt bra reflexer att klara sig undan. Annars... får Odette bita honom. Bra strategi. Bita en stor demon som antagligen kan komma att slå ihjäl henne. Underbar strategi. Eller... kanske inte slå ihjäl men några ben kan brytas iallafall. Odette kikar ned på scenen och uppfattar att hon inte är den enda som "gömt" sig. De flesta andra i rummet har dragit sig bakåt. Tvillingarna står tryckta mot väggen. Mikael har bara tagit några steg bort. Han står med ryggen mot hyllan Odette befinner sig ovanpå. Trevligt.

"Du får inte din vilja? Din stora skit. Så kan du sätta dig ner, precis som dina fula kompisar där borta gjorde. Sedan kan du vänta. Du vet, jag är en människa? Jag behöver vissa saker, som ATT SOVA! SÅ SNÄLLA! TA DET LUGNT!" Jason röt och för tillfället orkade han inte bry sig om att en stor idiot till Demon stod framför honom, för han var för trött. Man retar honom inte när man är trött.
Demoner borde veta det om människor.
"Uppfattat?"

Wrath stirrade på den lilla killen. Han visste hur man använde vreden och han gillade de. Han hade haft en mästare, och mästaren hade haft mustasch och startat ett stort krig. För att utrota en människo-ras. Mästaren hade också blivit arg när han varit trött.
Wrath sjunk ner i den lilla mjuka saken som kallades "soffa".

Odette ligger fortfarande på hyllan och försöker göra sig liten. Hon är redan liten så det är inte så svårt egentligen. Mikael står där under och betraktar den stora demonen med en intresserad men skrämd blick i de ljusa ögonen. Odette undrar varför hon lagt just det på minnet men struntar i det.

Hanna stapplar in till sitt hus. Hennes mamma och pappa är på jobbet, fortfarande, och jobbar väl övertid, som vanligt. Men Hanna är orolig för lite andra saker just nu. Hon rusar det första hon gör till spegeln och betraktar sin hals. Den är röd. Röd av blodet. Det var väl blod? Den där Odette drack hennes blod! Det måste ha hänt. Det hade ju gjort ont! Hanna darrar och börjar tvätta bort blodet.

"Okej. Demoner, stick vart ni än kom ifrån. Inte du Odette. Ni andra sticker eller stannar, bara ni lämnar mig, Mikael och Odium ifred i sex timmar, till klockan elva, då kommer jag tillbaka hit. Okej? Död inte någon." Jason öppnade dörren och vinkade ut Odette och Mikael.
"Mikael, gör vad du vill, men du vill nog vara här om sex timmar. Odette, kom, vi bryter oss in på hotell så jag får lite sömn." Han hade inga pengar och var säker på att Odette skulle kunna få dem omärkt in.
"Ses." Sade Jason till Mikael och han och Odette började gå mot stadens största hotell.

Mikael försvinner genast för att se hur det gick med flickan Hanna. Han hade knappt hunnit kolla till henne innan dess, så ett ypperligt tillfälle är väl nu. Han tar snabbvägen för att hitta till flickans hus.

Odette tycker inte om att gå och det dröjer knappt två-tre minuter innan hon tar tag i honom och springer igen. Hon är ohyggligt snabb egentligen. Men det tänker inte demonen på när hon stannar utanför hotellets entré. Sedan går hon in. Hon får en hel del uppmärksamma blickar på sig men demonen struntar i det och går fram till disken.
"Rum 207 är ledigt, kan jag få nycklarna?" Frågar hon leende och en överrumplad receptionist ger dem till henne. "Kom nu innan hon vaknar ur transen." Säger hon sedan till Jason och räcker över nyckeln.