Sagan om ringen roll

( Gjorde den inte det då? Det var det jag fattade som att du mena^^ sorry D: ,,.....aja det är som det är nu xP )

Fairna lyssnade noga, all information hon kunde skaffa fram om sina medresenärer var nyttig information och Sauron skulle med allra största säkerhet uppskatta den. Fairna log mot Tamara.
"Det var må säga en ytterst händelserik utveckling, jag är glad å dina vägnar" sa Fairna leende och såg ut över landskapet, hon hade ridit här många gånger ty vägen mot Sauron gick denna väg. Hon såg skogen långt bort i horisonten och hon räknade med att de skulle vara framme vid skymningen om de höll samma tempo. Fairna vände sig åter mot Tamara.
"Hur tog dina föräldrar det när du blev vald till riddare? Jag menar inte att vara oförskämd men de flesta jag stött på hade vänt sitt barn ryggen. Det är en gammal tro att kvinnor inte är födda till riddare" sa Fairna

"Far är stolt, men han får ta emot många glopord från grannar att han fött upp ett missfoster. Och mor har försökt att klä mig i klänning, sitta still och sticka som hon tvingar mina systrar till. Men det går inte så bra. Hon beskyller far för att uppmuntrat mig till det. Och ja, jag har förlorat alla mina vänner och de jag utbildades med vill inte veta av mig, de vill inte se sig jämnlik med en kvinna och ingen vill ha mig till befäl heller." suckar hon men ler sedan.
"Men nog talat om mig, hur är det med dig då? du kommer ifrån?" frågar hon lätt.

(det är lugnt, jag kanske uttryckte mig klumpigt )

Beskydda drottningen, beskydda drottningen mässade hon medan hon red på autopilot

Fairna såg på henne
"Jag beklagar att du måste utstå detta" sa hon och spelade sorgsen över det och funderade sedan på vad hon skulle säga. men log sedan
"Jag är född i Rivendell men jag och mina föräldrar reste runt när jag var liten" började hon och fann det så roande att de reste runt i säkert över hundra år men fortsatte sedan. "sen kom det andra kriget och mina föräldrar bestämde sig för att slås på människornas sida och de lämnade mig hos Elrond och Arwen." började hon och sänkte sedan blicken "Sen var de bara borta, ingen vet vad som hände de bara försvann" sa hon sorgset och det var sant, hon visste inte vad som hade hänt med hennes föräldrar. hon lyfte blicken och såg på Tamara och log lite "Jag stannade hos Elrond ett tag men jag gillar inte att slå mig till ro på ett ställe och det visste han. Han gav mig Dragor som jag nu sitter på och jag lämnade Rivendell bakom mig. Jag kommer och hälsar på några gånger på år annars driver jag runt och låter Dragor föra mig dig han vill" sa hon leende och klappade hingsten på halsen som frustade nöjt. Det var så klart inte hela sanningen men hon kunde inte erkänna att hon träffat Sauron

"Inget att bry sig om, det var mitt eget val och jag visste vad som skulle ske." sa hon bara och lyssnade på hennes historia.
"Beklagar dian föräldrars försvinnande, men du hade ju tur som kom till Elrond." ler hon mjukt och tycker uppriktigt synd om alven.
"Får man fråga hur gammal du är?" säger hon undrande men flinar sedan. "Fast tänker du svara något i stil med. Jag har sett trädet vid Riverdells bergskant växa. Så kan du lika gärna låta bli att svara, för det förklarar ju ändå inget." skrattar hon, för hon vet hur alver som inte vill svara. Brukar svara med gåtor eller svar som egentligen inte gav något svar alls.
Hon blickar sedan mot Dragor och ler. "Han är vacker, han har vart med om mycket och många älskar honom. Både ond som god, så ta vara på honom." säger Tamara allvarligt till alven. Hon tillhörde hästfolket och hon kunde läsa av hästar ganska så bra.

Fairna bara nickade åt Tamara.
"Valet var deras och jag kan bara beklaga att jag var den som lämnades kvar" sa hon lite sorgset och log sen "Ja Elrond är en bra man, han må ses som bitter men han har mer glädje än man kan ana" sa hon leende och skrattade sedan "Att associera till träd är inte min stil, jag hade mer tänkt svara att jag sett många floder torka upp och försvinna" sa Fairna och log roat men nickade sedan "Jag är ynka sexhundra år" sa hon leende och såg sen på Dragor som såg ut att vara ytterst stolt när Tamara yttrat de orden.
"Han är min käraste vän och dem säljer man inte, vad man än må tänkas erbjudas" sa hon bestämt och såg sen på Tamaras häst "Din häst är vacker den med" sa hon. hennes häst var inte som Dragor men det var inget fel på den

"Jamen floder är lika illa som träd, det säger mig inget. Det är som att jag skulle säga, Jag har sett två av mina systrar dö och tre växt upp. Det förklarar ju inget." skrattar hon muntert och himlar med ögonen åt Firnas ord. "Ynka 600 år, ja det var ju inget att komma med." sa hon med skämtsam röst. "Jag är bara 17 år jag." säger hon och ser ner på sitt eget svarta sto.
"Tack, hon heter Nyx, jag fick henne som föl, och vi har växt upp tillsammans. Vid femton års ålder, anses man vuxen i Rohan. Har föräldrarna då råd så ska de ge barnet en häst, deras första egna." säger hon förklarande, för hon antar att alla inte vet om Rohans traditioner. Men hon skrattar roat åt Dragor som ser stolt ut vid hennes ord. "Jag menar bara att du skall ta dig i akt på onda varelser, det finns de som vill ha honom." sa hon alvarligt och skätade sedan. "Kanske det är självaste Sauron."

"När en alv ger dig en gåta finns det alltid ett skäl bakom det" sa Fairna allvarligt och skrattade sedan "För er låter det mycket med sexhundra år men för en alv är det inget" sa hon leende och såg på stoet "Det är en fin tradition" sa hon leende och skrattade sedan "Jag tror inte Sauron skulle vara intresserad av min häst, men om han mot all rimlig ranson skulle vara det hade han fått ta sig förbi mig och när det gäller Dragor är det inte det enklaste att göra" sa hon leende och Dragor frustade "Ja du må anse att jag inte hade klarat det men har vi tur behöver vi inte testa heller" sa hon till Dragor och såg på Fairna
"Jag ursäktar men jag har för vana att prata med honom" sa hon roat

"Jag vet, men när det är något så fånigt som att dölja sin ålder annser jag det inte nödvändigt." sa hon bestämt och flinade sedan. "För oss människor som knappast inte ens blir 100 så är det mycket." sa Tamara och ryckte lätt på axlarna och såg på himelen, det började mörkna de borde slå läger snart.
Men hon log bara mot Fairna. "Det är inget konstigt med det, att tala med sin häst ander jag vara normalt." ler hon och vänder sig om i sadeln, grimaserar av smärtan i axeln och ser på dem alla.
"Vi bör slå läger, innan mörkret infinner sig."