Voldemort är tillbaka (Privat roll)

Laura svarade inte utan såg på kartan, åter igen förundrades hon över hur mycket Cara ägde, hur mycket hon hade.
"Jag saknar Bella, tror du inte din far försöker få henne åter? Eller att även hon hade horokruxer?" sa Laura frågande och såg på Cara.

Cara reagerade inte först att Laura pratade med henne, det tog ett tag att få in orden.
"Om han är som han var, om det bara finns lite av det kvar försöker han få tillbaka henne" sa Cara bara och ryckte på axlarna "Det är mycket de inte berättade för mig" sa Cara nästan sorgset

Laura nickade och såg på henne. "Jag vet, och jag hoppas att han gör det. Att lite av honom finns kvar." sa hon och såg åter på kartan.
"Så vilket ska du ta?"

"Jag befarar att allt är borta och jag förstår inte att du hoppas" sa Cara utan att se på Laura, det var alltid hon som fått dem vänner i det förflutna. Hon skakade på huvudet
"Jag vet faktiskt inte. någon stans där det är lugnt och jag slipper fäder och friare, men först måste jag lösa allt som sagt. jag kanske borde fejka min död" mumlade ohn

"Tror jag inte." sa Laura bara och nickade. "Jo det lär fungera." sa hon sedan och såg på henne.
"Tror du han går på det? Att du skulle dö? Det verkar lite otroligt i mina ögon." sa Laura inte ett dugg imponerad av iden.

"Du är alltid den som tror att det går att ordna, något jag berömmer dig för kära vän" sa Cara och såg upp från kartan.
"Laura, jag har fejkat min död innan. inte för min far men det finns mer än ett sätt att dö. Ty om mitt livs enda mening är att lyda vad andra säger kan jag ta det nu" sa hon

"Jag tror inte, jag vet." svarade hon enkelt och nickade och ryckte på axlarna. "Visst om du säger det så, om du tror att det är den bästa lösningnen." sa hon betvivlande.

"Hur kommer det sig? vad är det som får mig att ge upp hoppet men inte dig?" sa Cara nyfiket, ibland undrade hon om hon bara såg sin egen far i Voldemort? Cara skakade bara på huvudet. "Den är bättre än att slippa fly hela livet." sa hon bestämt och reste sig upp "så låt oss åka tillbaka till England" sa hon och vände sig mot Fai som såg olycklig ut, Cara kramade om honom
"Sayonara Fai-san" sa Cara och han strök henne över kiden.
"Sayonara Cara-chan" sa han "kom snart tillbaka" sa han och Cara nickade och transfererade sig sedan hem till herrgården

"Vet inte? Vet bara att det kan ordna sig och att du och din far älskar varandra." sa Laura och såg Cara försvinna. Hon sade adjö till Fai och transfererade sig därifrån strax efter Cara och landade vid henne.

"Om du är så mån om det kan du få honom i stället" sa Cara bara och skakade på huvudet och gick mot dörren, hon visste att hon klev rakt in i lejonkullan. Men hon blev glad när ingen verkade känna igen henne. Det gjorde henne inget alls, hon styrde stegen mot sitt rum för att packa när en av dödsätarna stoppade henne.
"Du får inte gå in där" sa han och puttade bak henne in i en byrå. Huvudet slog i kanten och hon kände genast hur det började blöda och hennes blick mörknade.
"Jag får gå in i mitt eget rum" sa hon argt och ögonen blev röda och mannen började stamma fram en ursäkt men hon bara puttade undan honom och gick till sitt rum och hon kände smärtan i huvudet. Men hon hade bandage på rummet. Hon öppnade dörren och suckade när Klaus var i rummet.
"Du blöder?" sa han och hon hade lust att förbanna honom till helvetet.
"Mm, skarpsint du är då" sa Cara bara och han åter inte reagera förens han hade gett henne av sitt blod och såret i huvudet läkte. Hon gav honom en örfil.
"Sluta ge mig blod" fräste hon