Dumbeldores hemliga dotter

Varsågod, det var så lite!

Har jag sagt att jag älskar denna fanfiction?

Tack!!!!

Loooooove it!

jättebra verkligen! älskar denna ff! ♥♥♥

men tänk på stavningen på dom orden som pansyparkinson♥ sa plus detta:

sannt = sant

annars super!

När kommer mer ? Det var sjukt bra

Tack!
Det kommer mer nu!


Kapitel 19

- Ja, mr Thomas? proffesor Snapes kalla röst ekade genom det onaturligt tysta klassrummet.
- Proffesorn, jag undrar bara hur många snigelskal man ska ha.....
Dörren öppnades plötsligt och tre elever kom in rusande.
- Förlåt mr Thomas, men jag tror att vi får vänta med er korkade fråga....han gjorde en gest mot de tre eleverna som kommit in plötsligt.
- Förlåt, sir. Att vi kom förs.....
- Har jag bett dig att tala?!
Det hade varit Harry som sagt det så Snape tog tag i han krage och drog honom med sig till katedern.
- Se här! Han skakade Harry lite, Se hur vår ”test-kanin” reagerar på drycken ni ska brygga!
Han fick ett elakt leende på lepparna. Han tog tag i en flaska på katedern och öppnade locket med en hand, den andra höll han fortfarande Harry med. Snape pressade flaskan mot Harrys mun och bäfalde: Drick!
Harry hade inget annat val än att dricka. Så han öppnade munnen och lät den svala drycken rinna ner i halsen. Med en gång kände han hur en märklig lite obehaglig känsla spred sig ut i armar och ben. Långsamt, långsamt började han känna sig lättare och tillslut så svävade han en decimeter över golvet!
- Harry! utbrast Hermione förskreckt och streckte ut armarna för att dra ner honom. Men Snape riktade sin trollstav mot en bok som Neville Longbottom precis tappat i golvet och den flög upp så häftigt att Hermione inte såg den och fick den i huvudet.
- AAAJJ!
Hon höll sig för pannan och sa med arg röst: Urseckta sir, men jag tror att det är förbjudet att skada eller testa saker på elever.
Snape log ett hemskt leende.
- Men jag skadade dig inte! Jag skulle bara hjälpa Longbottom att ta upp sin bok.
Han viftade med staven igen och boken flög ner på golvet med en duns.
- Oj då! sa han med spelad förskreckelse.
- Släpp ner mig! vrålade Harry från taket.
Snape suckade och riktade sin stav mot honom. Harry föll ner med en duns på golvet. Han, Ron och Hermione satte sig på sina vanliga platser igen och började lågmellt diskutera medans de skar en magiskrot i bitar.
- Jag tror att vi MÅSTE berätta för någon lärare, viskade Ron.
- Ja, jag vet. Men vem? frågade Hermione tyst tillbaka.
Harry ryckte på axlarna.
- Kanske McGonagal? Hon är ju våran elevhemsföreståndare.
De tvekade. Mira hade inte velat att de skulle berätta om vart hon fanns för någon. Men nu hade både Lavender och hon ”somnat” så vad kunde de annars göra?
Just då hördes en hög duns och alla i hela rummet tittade åt hållet ljudet kommit ifrån.
Där låg Dean Thomas på golvet. Men armarna utstreckta åt olika håll och fortfarande hållandes i en rot till bryggden. De hörde ett högt snarkande och de tre, Hermione, Ron och Harry bestämmde sig för att berätta för McGonagall efter lunchen.
Det här kunde inte fortsetta.

super bra!!!!!

supermega bra!

men tänk på stavningen i dessa ord:
lepparna = läpparna
bäfalde = befallde
förskreckt = förskräckt
streckte = sträckte
Urseckta = ursäkta
förskreckelse = förskräckelse
lågmellt = lågmält
utstreckta = utsträckta

men det är mest det här med e ä och ck men det lär man sig så småningom

men annars jättebra!

SuperB snälla meer, jag MÅSTE ha mer NU