rollspel femte året.

"Åh... han är... som han är. Han är glad hela tiden och han har alltid tyckt att jag är gammal före min tid." Svarar Angel och sätter sig på sängen igen.
"Är det kul att ha en syster?" Frågar Angel nyfiket.

"Eh... Jo", sa Cassandra. "Det är kul..."
Cassandra blev tyst. Hon undrade hur Oktavia hade det hemma. Åt hon ordentligt? Hade hon borstat tänderna? Tänk om hon hade slut på c-vitaminer! Cassandra trampade nervöst. Nej, nej, nej. Hon hade ju köpt så det räckte till ett år. Men tänk om Oktavia hade tappat burken och c-vitaminerna hade gått sönder? Då skulle det bli problem. Cassandra bet sig på läppen. Då skulle hon få skicka hem mugglarpengar så att Oktavia kunde köpa nytt.

"Du verkar orolig över något." Konstaterar Angel nästan genast. Hon har ofta sett folk oroliga. Hennes bror, hennes grannar, henne själv i spegeln. "Eller bekymrad kanske är det rätta ordet?" Fortsätter hon frågande.

"Eh... Jo", sa Cassandra rodnande. "Min lillassyster. Hon kanske... Jag är orolig för henne.", sa Cassandra.

"Varför då?" Frågar Angel och lägger huvudet på sned. Hon är motvilligt nog smått orolig för Cassandras skull.

"För att...", sa Cassandra och kände hur rodnaden steg. "...hon kanske har haft sönder sin burk med c-vitamin"

"Behöver hon C-vitamin?" Frågar Angel med ett leende.
"Om hon äter burkar med det måste hon ju vara väldigt pigg iallafall." Fortsätter hon och rätar på huvudet när hon inser att det fortfarande ligger på sned.

"Öh... Ja", sa Cassandra. "Jag är rädd för att hon kanske har glömt något... Som typ att borsta tänderna eller äta middag.... Och så måste hon gå till skolan också"
Tanken på Oktavia gjorde henne nervös och hon bet sig lite på naglarna.

"Har du skickat brev till henne då?" Frågar Angel och rätar ut den ovanliga grimasen. "Hur gammal är hon?" Fortsätter Angel fråga.

"Eh... Hon är 11 år", sa Cassandra.