Runaway (Rollspel)

"Okej då." Sarah kunde inte låta bli att le mot May. Hon var så lik Maya, både på hennes personlighet och namnet. May och Maya, Maya och May.

(oooooj! vad mycket fantasi jag har ...)

((Välkommen i klubben ^.^))

Janet börjar gå mot stranden. Hon kommer inte bada dock. Hon kan inte simma ordentligt. May kan dock simma ganska bra. Men inte Janet. Inte ALLS!

(( Tack ^^ ))


Sarah gick bredvid May med Janet framför sig.
"Var är stranden förresten?" frågade hon. Sarah hade börjat bli lite rastlös.

"Enligt kartan är den inte långt härifrån, vi behöver bara fortsätta rakt fram och svänga till höger vid 3 svängen som man svänga till höger, såklart." Säger May glatt.
"Och det där har du lagt på minnet för att du visste att du skulle få välja någon gång eller hur?" Säger Janet och May nickar.

((host host nu säger vi att det är så O.o))

((Okej ))



"Okej." sa Sarah som egentligen inte förstått ett ord av vad May hade sagt. Men hon tänkte inte mer på det när hon nästan blev överkörd av en cyklist.
"Fartdåre." sa Sarah tyst.

"Tänk dig att det åker sådana där på motorvägar och fortfarande på cyklar, därför händer det så många olyckor hela tiden." Säger Janet oberört och funderar på om May packat med sig sin baddräkt. May är ju ganska känd för att packa med sig saker som egentligen inte behövs.

"Mm" svarade Sarah. Hon tog av sig sin väska och hände den på axeln, hon var som sagt rastlös, då kan hon göra vad som helst. Nästan vad som helst. Typ.

Det tog en stund, May ville tvunget springa runt och se sig om, att komma fram till stranden. Det var inte så tomt, men det var inte flera tusen där heller för den delen. May rusar ned på stranden för att hitta en plats så nära vattnet hon kan komma. Janet följer efter henne och när hon kommer fram har May redan bytt om till sin baddräkt.
"Och när packa du ner den?" Frågar Janet henne och May ser oskyldig ut.
"Dagen innan vi rymde." Svarar May. "Får jag simma nu??" Frågar May glatt och Janet nickar fast May har redan rusat ned till vattnet.

Joseph hade egentligen inte så hemskt mycket att göra, på samma gång som han hade massvis. Planen som han ruvade på borde kunna bryta ut när som helst, men han var fortfarande osäker om den var vattentät.
Desto längre han grubblade så desto längre gick han och till sist kom han fram till en strand med inte så hemskt mycket folk, konstigt nog. Joseph suckade och lutade sig mot väggen på ett hus vid stranden innan han vände ner blicken mot ringen som han bar på sitt vänstra långfiger, om han tog bort den skulle han bli bränd av solen och förmodligen dö på samma gång.

Sarah satte sig på den mjuka sanden. Hon tog av sig sina väldigt slitna och gamla gympaskor och sina strumpor.
"Du trodde inte att jag skulle klara mig såhär långt, eller hur Adam gubbjävel?" sa Sarah tyst för sig själv.


(Adam är hennes styvfar.)