Privat Rollspel

Rummet är fint. Med fina gardiner, en säng, en tv, ett kök och en röd matta. Jason sätter sig i sängen. Han pekar på platsen bredvid honom.
"Hur är det?" Frågar han Odette. Demon eller inte, alla kan behöva höra ibland att folk bryr sig och behöva berätta hur de mår.

Odette slår sig ned på platsen bredvid honom efter en eller två sekunders tvekan.
"Som vanligt." Svarar Odette genast. Hon ljuger inte, talar inte sanning, hon vet inte hur hon mår. Odette känner aldrig efter tillräckligt noga för att veta det. Det är något mänskligt, att veta hur man mår. Odette behöver inte veta hur hon mår. Hon går på instinkt och eventuella hotfulla känslor som tränger sig in och igenom hennes omsorgsfullt uppbyggda fasad.

Jason är nära att sucka åt svaret.
"Jaja, men vad vill du göra åt situationen med dina demoner? Eller förresten, vi tar det imorgon va?" Han tittar Odette i ögonen. Bara sitter där, tänker och drömmer sig bort.

Odette möter Jasons blå ögon. Så fragila. Det tycker iallafall demonen vars irisar lyser som smått blodröda i mörkret. Innan hon vet ordet av har hon lutat sig framåt en aning och kysst människan, Jason. Inte som på dansgolvet. På något underligt sätt känns det som att hon menar det den här gången.

Jason känner hennes läppar. Otroligt.
Han kysser henne tillbaka och tar henne i famnen. Sedan släpper han hennes läppar och drar ner henne i sängen.
"Vi ses snart Odette, sov gott."

"Mm." Svarar Odette en aning överrumplad av vad hon själv orsakat. Det har aldrig skett förut, vilket är otroligt egentligen. Odette - Odium - hatets demon, överrumplad av att en människa kysser henne tillbaka efter att hon själv kysst människan först. Av ren impuls. Rena rama sarkasmen, eller inte. Odette sluter ögonen och väntar på att hennes kropp ska stänga av och i samma veva lägga henne i stadiet som människan kallar sömn.

Jason vaknade. Klockan var halv 11 på dagen och han var fortfarnade lite trött. Han hade ont i huvudet efter cidern och allt annat och det var lite konsigt.
Han väckte Odette med en kyss på kinden.
"Vakna, vi måste gå." Sade han och ruskade lite på henne.

Odette sätter sig genast upp med ett ryck för att sedan registrera var hon egentligen är någonstans. Fest, full, blod, Greed, Envy, Wrath, hotellrummet, trans, Jason, kyss. Vad höll hon på med igår kväll? Hon var inte full eftersom hon minns kvällen. Vad var det då? Lyckorus? Knappast hon kan inte känna lycka. Men hon tar sig upp ur sängen snabbare än vad kroppen är med på och håller på att falla igen, men håller sig uppe iallafall.
"Jag förundras fortfarande över hur tunna ben man kan ha." Tänker hon skeptiskt men vänder sig om mot Jason istället.

"Kom. Vi går till lägenheten och helvetesdemonerna som väntar där." Jason började gå ut från hotelrummet. Efter ytterligare 20 minuter var låste han upp lägenheten samtidig som Mikael anslöt sig till dem.
När Jason kom in suckade han djupt. Tre demoner hade blivit fyra.

Odette granskar den lilla pojken som sitter på soffkanten.
"Morgon, Pride." Hälsar hon. "Pride, Jason, Jason, Pride." Ett mantra, ungefär. Pride reser sig upp och sträcker fram handen mot Jason i en vänskaplig gest. Odette granskar den genast. Inget svart, inget öga. Rent. Pride kanske kan vara artig utan en hake.
"Trevligt att träffas. Mr. Jason." Säger Pride med ett artigt leende, som inte når ögonen alls.