Sagan om ringen roll

"Det finns mycket vi alver döljer, det ligger i våran natur" sa hon bara och skrattade lite sedan "Det är nästan sorgligt att ni inte uppnår äldre åldrar, inget illa menat" sa Fairna och log för att visa att hon inte menade något illa "det gladde mig att höra. Många kastar sneda blickar på en när man talar med ens häst" sa hon och såg upp på skymningen hon med. hon kunde utan problem fortsatt hela natten, men hon nickade ändå. "jag skulle föreslå kullen så vi har sikten fri åt alla håll" sa hon allvarligt och vände sig om mot Tamara. hon visste inte om Sauron planerade att skicka några fler styrkor

Belarith hade lyssnat tyst på deras samtal och hade samtidigt spanat efter en plats att slå läger på och blev lättad när Tamara gav till känna att även hon ville slå läger. Hon ansåg nog inte hur illa däran hon var förrän hon med svag röst sade sitt medhåll

" Ja, tycker jag med. När man är i 60 årsåldern är ju livet över, man blir gammal och kan inte göra något." säger hon och rynkar på pannan. Döden var hon inte rädd för, men att bli gammal. Och dessutom bli gammal och sen se sina alvvänner stå där i all sin prakt och ungdom medan hon förled av värk och vem vet, sitta där.
Hon bara nickar åt kommentaren om hästar och de rider alla mot kullen. "Hur är det med ditt ben?" säger hon undrande och ler lite till Belarith. Illskan var nu försvunnen, hon visste ju att det var ett misstag.

"Det är naturens gång och man kan inte hindra den" sa hon bara och red upp på kullen och satte enkelt av och tog fram ett äpple som hon gav till Dragor innan hon sadlade av honom, ryktade honom och vattnade honom. när hon var klar släppte hon honom och gjorde i ordning sin sovplats och såg på de andra
"Jag tror det vore klokast att avstå från att tända en brasa" sa hon

"Det är inget" svarar hon avfärdande och ler svagt medan hon tyst undrar om det var riktigt sant.
"Jag vill bara säga att jag är jätteledsen för det där" hon gestikulerar svagt mot Tamaras arm.
Om hon blev förlåten nu så skulle hon bli riktigt förvånad.
"Ja, självklart" svarar hon på Fairnas uttal, hon hade ändå aldrig trott något annat.

Nerwen svingade sig av Enya och klappade henne på halsen. Sedan sadlade hon av henne och gav henne mat och vatten. Sedan fick hon vandra fritt runt dem. Hon skulle ändå inte gå så långt ifrån Nerwen.

Tamara ser alvarligt på Belarith. "Du är en dålig löngerska, du borde träna i lögnens ädla konst." svarar Tamara henne och pekar på alvens ben. "Någon borde se över det." sa hon och log bara mot alven. "Glöm det, jag vet att det inte var med meningen, misstag kan vi alla göra." ler hon och går fram till Nyx, sadlar av henne och tar av all packning så hon får löpa fritt. Hon skulle ändå komma när Tamara ropade.

Belarith styr Nomoco mot träden men ändrar sig sedan, det var väl lika bra att hon fick gå fritt.
Belarith svänger snabbt benet över Nomoco för att göra smärtan mindre vilket givetvis inte lyckas. Hon flämtar till och glider långsamt nerför Nomoco och förlitar sig på armmusklerna när hon sakta sänker ner sig själv.
När hon väl är nere så var hon andfådd och det blev inte bättre av att benet vikte sig under henne hon landade med en duns på det onda benet och där satt hon sedan medan det flimrade för ögonen.

Fairna såg på dem andra men sa inget. hon tog fram lite torkar kött som hon sköljde ner med vatten innan hon la huvudet mot sadeln och drog filten över sig. hon såg upp på himlen och log, hon hade alltid gillat stjärnor.
"Vad är det som är så särskilt med dem?" frågade Sauron i hennes huvud och hon fräste åt honom.
"Jag tänker inte tillåta dig söka i mina tankar hur du vill för i så fall tar jag av halsbandet!" sa hon bestämt
"Det var inte så jag menade" ursäktade han sig och hon log roat, ibland undrar hon hur mycket han bara låtsades göra som hon ville för att få informationen eller om han verkligen menade det. Fairna berättade vad hon fått reda på. "Bra, fortsätt så" sa Sauron
"som du vill" svarade hon bara
"Sov nu och goder natt" sa Sauron och försvann och hon skakade på huvudet, hon fick verkligen ingen ordning på honom. men hon slöt ögonen och somnade lätt

Belarith lutade huvudet bakåt och andades långsamt ut in ut in.