Eragon [Privat rollspel]

Aily lutar sig mot packningen.

"Du kanske ska sova lite. Du ser trött ut"

Aily skakar på huvudet.
"Jag klarar mig" svarar hon.

"Hur går magi till? Jag vill gärna lära mig det också, och Murtagh är inte här nu. Kan du visa mig?"
Jag vet att jag låter som en liten barnunge, men jag vill att Aily också ska veta att hon inte kommer dö. Jag tycker inte alls om hur hennes röst låter. Den är så svag och viljelös. Ointresserad som om hon bara vill ge upp och gå döden till mötes.

"Jag är ledsen Tungdil. Men jag kan inte förklara det. Dessutom trodde jag att Eragon börjat undervisa dig i magi redan" svarar hon.

"Det hade han inte. När något märkligt hände mig så berättade han aldrig varför, och sist sa han att vi skulle ta det när det här uppdraget är genomfört."
Jag tror att vi börjar ha brottom. Jag vet ingenting om gifter, men under ett kort ögonblick fanns en tomhet i Ailys ögon.

"Jag klarar mig Tungdil" säger hon och sätter sig upp. Då kommer Alex och Murtagh tillbaka.

"Hände något särskilt när ni skaffade mat?". Jag kan inte rå för det, men efter alla angrepp så känns det som om något kommer hända varenda gång vi av någon anledning skiljs åt.

"Nej... Hur mår hon?" frågar Alex.
"Jag sitter faktiskt här" fräser Aily. Alex ler.

Jag vågar inte säga hur hon verkar må, för jag låter henne inte dö, men om jag måste uttala hur hon mår så kanske hon dör ändå.
Då rasslar det i buskarna.