If You're The Golden Snitch I'm The Seeker [SV]

Rally ♥

Remus är Yoshi♥

Jag tycker remus passar bättre som shy guy eftersom båda är blyga...

Ajm såri får sjort chappter, but: Tadaa!


Kapitel 14 Worried About The Sun
(Shirins Perspektiv)

Det var sent ute. Vinden ven genom dom färgade höstlöven, och mörkret föll på.
Jag blickade ut genom fönstret. Vart kunde hon vara?
"Vart är hon?" Frågade Lily och ställde sig bredvid mig.
"Jag vet inte..." Sa jag och vände mig bort från fönstret. Jag hade blivit lite rädd, jag hade sett något vargliknande inne i skogen.
"Hon vet nog vad hon gör" sa Lily, men lät inte övertygad.
Jag svalde.
"Nej, det gör hon inte" hörde jag den lilla skeptiska rösten i mitt huvud.
Jag rynkade ögonbrynen och lade mig på sängen. Det sorgliga var att rösten som jag hörde var mina egna tankar som bildade en liten djävul.
Det var jag som tänkte att Ally inte visste vad hon gjorde.
"Lils?" Sa jag tyst.
"Mhm?" Mumlade hon.
Jag var tyst en stund.
"Vad tycker du ärligt om James?" Sa jag efter stund.

FULLTRÄFF...

...med kapitlet. Vi vill ha fler såna!

Yes!

Håller med fullständigt

Hittade en till som beskrev kapitlet

Haha!xD
Hoppas jag gör lika awsome då,då!xD

Kapitel 15 The Wolf Gets Up And Dissapear

'Måste tillbaka,måste tillbaka' viskade en liten röst i mitt huvud. Men Hogsmead! Jag hade aldrig varit här förut,det var bara en skylt som talade om var jag var.
Jag började få panik, ja panik!
Hur kom man till Hogwarts igen?
Det var riktigt mörkt ute nu och man såg knappt någonting.
Men spontant började jag gå mot ett håll.
Men jag stoppades av mörka träd som bredde ut sig framför mig.
Jag suckade. Skulle jag bli kvar här ute hela natten?
Det kändes så. Jag vände på klacken bort från träden och började gå mot motsatt håll. Men ett morrande bakom mig fick mitt blod att frysa till is, jag blev stel av skräck.

Trots min stela fasa om vad som skulle kunna vara bakom mig vände jag mig sakta om.
En stor varg stod framför mig. Med lysande ögon och en arg min. Om nu vargar kunde Lee eller vara arg.
Med ens kom minnena tillbaka.

Jag blickade upp mot den vita lysande fullmånen samma ögonblick jag kom på det.
"Nej!" Väste jag hysteriskt mot den helt förändrade Remus.
Eller var det det? Det var den ända varulv jag faktiskt kände till. Men frågan var om det fanns mer?
"R..Remus?" Viskade jag skräckslaget. Det stora huvudet lyftes upp mot himlen och han ylade som svar på min fråga.
'Inte bra, inte bra' tänkte jag hysteriskt och backade långsamt bort från den väldiga hunden.

Remus varulvsform böjde ner sitt huvud och stirrade på mig med en hungrig blick.
"Hjälp!" Skrek jag. Men som väntat hörde ingen mig och jag sprang.
Helt utan kontroll. Jag var skräckslagen! Jag hade aldrig varit så här rädd förut!
Men jag kom inte långt.. En smärta i ryggen och jag föll ihop.
Men innan jag gled in i drömvärlden så hörde jag avlägsna röster som sa:
"Seriöst! Vi lät honom vara ute EN natt! Och så händer det här! Näe vi tar aldrig ut honom igen!"

❤❤❤❤❤❤

Megabra skrivet båda två!! Dock så ska det alltid vara mellanrum mellan , och nästa ord.