Det sista året på Hogwarts =D

Gemma log emot Alex för att visa att hon aldrig skulle känna något agg emot henne bara för vad hennes mamma hade gjort. Det var Bellatrix's handlingar, inte Alex's.

Alex log tillbaka och såg en fluga flyga in genom det öppna fönstret. Snabbt tog hon fram staven, en grön ljustråle och flugan föll död ner.
Några drar efter andan andra ser chockerat på henne. "Jag vill bara göra er berädda på att ni kommer bli behandlade som flugan. För dödsätarna kommer ni inte vara annat än flugor. Och tro mig jag vet vad jag pratar om. Man bli upptränad i det, de flesta är det från barnsben."

Allt hade hänt väldigt fort. Från ingenstans hade Alex bara dragit sin trollstav och utan ett ord kastat dödsförbannelsen på en stackars fluga. Men det var sant som hon sa om dödsätarna. Eleverna var bara som små irriterande flugor som de ville vifta bort. Och förmodligen skulle de kunna göra det lätt, tänkte Gemma och såg sig lite om i gruppen.
Det fanns många första- och andraklassare. Vad visste de om förbannelser och dueller? Det hade Gemmas klass först börjat nosa på lite på deras andra år, men det var ju bara för att Basilisken härjade på skolan.

"Men det är väll skillnad på att döda en fluga och en människa?" sa en tjej från Gryffindor.
"Ja, i praktiken. Men har du väl lärt dig att göra det så är det ingen skillnad. Det kan väll vara svårt att göra det om man har känslomässiga band till någon. Som jag skulle inte kunna döda någon av er. Men jag skulle inte kunna göra det av moraliska själ heller eftersom jag inte tycker att man ska döda. Men blir man tvingad så gör man det och många är satta av inperiusförbannelsen." svarade Alex och log lite och undrade om hon skulle bli utsatt för den. Eller hon och Malfoy? De skulle förmodligen följas åt. Hon suckade lite och skakade på huvudet.
"Fler frågor?" säger hon leende och ser ut över elevera.

Gemma räckte snabbt upp handen och sänkte den efter att ha fått en blick och nick från Alex.
- Du säger att du inte kan döda någon av oss, men tidigare har du också sagt att när striden blir av så kommer du bli tvingad att stå på deras sida. Vad händer om du vägrar göra som de säger?

"Jag blir dödad, torterad eller utsatt för imperiusförbannelsen. Så någon av det tre oförlåteliga förbannelserna." sa Alex enkelt hon var van med det så för henne var det inget nytt.

Nästan alla drog efter andan. Det som var nästan annu mer hemskt var att Alex pratade om det som om det vore vardagsmat.
Gemma kände hur hon blev varm av ilska. Fanns det verkligen människor som kunde göra något sådant med en försvarslös (eller ja, kanske inte) flicka!?
Plötsligt ställde hon sig upp och såg arg ut.
- Jag tänker inte tillåta det! utropade hon.
Hon kunde känna de andras förvånade blickar på sig, men såg samtidigt utmanande på dem.
- Då ska de ta sig förbi mig först! Även om ditt sanna hem är Slytherin så kommer du alltid vara en Hufflepuffare för mig. Och vi Hufflare står upp för varandra in i det sista!

Alex såg förvånat på Gemma och sen log hon och skakade på huvudet.
"Nej, Gemma det tänker jag inte tillåta. Du utsätter dig bara själv för fara. De skulle inte ens tveka att döda dig. Mig däremot skulle de nog inte döda. Jag är av för fin släkt vet du och min mor är Voldemorts trognaste tjänare. Men det finns andra sett att få en att lyda." sa Alex bara och visste hur det var att ligga på golvet, bli utsatt för crusio. Känna som att det var tusen knivar som skar genom kroppen och höra alla andra skratta åt en.

Fler ställde sig upp av DA-medlemmarna. De flesta Hufflepuffare och några enstaka från Gryffindor. De gjorde det i samma syfte som Gemma, för att visa att de inte planerade att Alex skulle bli skadad av dödsätarna.
Och i takt med att sekunderna gick reste sig en och en av de som suttit och lyssnat på Alex. Eleverna bar ett uttryck av beslutsamhet, ilska och en gnutta rädsla i sina ansikten, men de hade bestämt sig.
Alex skulle inte stå ensam mot dödsätarna.

Alex såg på dem med en salig blandning av känslor. Det var fint av dem att göra så men de riskerade sina liv mer än hennes och det ville hon inte skulle ske. Det var inte därför hon hade berättat allt, det gjorde hon för att skydda dem.
"Men livet är inte så enkelt. Livet är inte uppdelat i ont och gott. Och jag vill inte att ni ska riskera era liv för mig." sa hon bestämt.
"Mamma till exempel gör världens godaste pannkakor och vi brukade leka i sandlådan när jag var liten. Jag älskar min mor Bellatrix, tror ni jag vill se henne död?" sa hon bara, hon ville inte ens ha det här kriget.