rollspel femte året.

"Borde hon inte gå på Hogwarts då?" Angel tycker att konversationen bara blir mer och merförvirrande.

Det var den delen hon hatade.
"Hon är en...", sa Cassandra trevande och svalde. "Hon är en ynk."

När Samantha gick runt så hörde hon en röst som sa: "Hon är en ynk". Rösten lät väldigt mycket som Cassandras, så hon sprang dit och hittade Cassandra och Angel. "Hej", sa hon.

"Jasså? Hon måste vara ganska speciell om hon klarar sig själv redan vid 11 år." Konstaterar Angel med en uppmuntrande tonart, trots att hon inte alls ville att den skulle låta så. "Min bror är trollkarl men han väljer att vara mugglarsoldat iallafall. Han har aldrig riktigt tyckt om magi, han tycker det är fusk." Berättar Angel oberört och undrar vad Pomfrey håller på med inne på sitt rum. "Han säger också att han skulle göra vad som helst för att hjälpa andra, inte för jag någonsin förstått varför man ska hjälpa dem om det inte gynnar en själv..." Fortsätter hon och inser att hon precis yttrat en av dem mest själviska meningar hon kan föreställa sig.
"Hej." Säger Angel när hon upptäcker att någon hälsat.

Samantha svarar Angel med ett snett leende.
"Vad pratar ni om? Får jag vara med er?" undrar Samantha försiktigt.

"Jag har inget emot det. Men om madam Pomfrey upptäcker oss får hon spader." Svarar Angel och tittar runt i sjukhusflygeln, som är nästan tom sånär som på den hostande pojken som sovit nästan hela tiden.
"Ska du också till Hogsmeade på lördag?" Frågar Angel sedan nyfiket.

När hon hörde Angels fråga blev Samantha nedslagen. "Om jag har någon att gå med", svarade hon. "Alla, utom ni då, ignorerar mig bara"... Samantha ville jättegärna till Hogsmeade, men inte utan någon hon inte kände. Så om Angel och Cassandra ville gå med henne så skulle det vara perfekt.

"Du kan ju gå med oss, jag ska iallafall dit!" Angel tycker det känns rätt härligt att skaffa sig fler vänner. "Förresten... vad tycker du om Umbridge?" Frågar hon sedan.

Så fort hon fick veta att hon faktiskt fick gå med Angel och Cassandra blev hon mycket gladare.
"Tack! Och jag" Samantha sänkte rösten i en viskning "HATAR Umbridge! Du då?" Samantha blev glad att inte alla ignorerade henne. Men det hade hänt något med den självständiga tjejen från tåget.

"Jasså? DÅ kan jag berätta att du nog inte kommer bli ignorerad efter lördag." Angel har sänkt rösten till en viskning eftersom hon är rädd att killen ska vakna.
"Hon är en Bufo Bufo... eller en padda som det heter på engelska..."