Dragonfliers

Ellen tassade tyst efter Sonya och Alice, för skamsen för att säga något. När Ellen upptäckte att de skulle sova i samma hus blev hon nästan rädd. Hon tittade på sänggavlarna och upptäckte att Sonyas och Alices namn var skrivna med gröna, frodiga bokstäver medan hennes namn stod slarvigt med rött.
Ofrivilligt tänkte Ellen på allt blod hon sett dittills.
Hennes namn kunde inte ha blivit skrivet så av en slump.

Alice tittar i kofferten. Där i ligger lite kläder som ser ut att vara hämtade direkt ur en fantasy bok.

((ledsen att det blev kort, är inne på mobilen i Italien... ♥))

((Åå, lyllo!))

Ellen stod kvar i dörröppningen och såg de andra titta i sina koffertar. Ellen kikade diskret på innehållet och upptäckte gammaldags, bruna kläder som såg ut att vara sydda av säckväv. Yay. Ellen saknade med ens sina Pradaklänningar.

Jag tittar på den anndra saken, det var ett foto, ett foto av mig och min syster Alexis. Hon försvan för bara tre år sedan. Någon tog henne när hon skulle gå hem från en kommpis. Jag saknar henne så. Jag kramar om fotot och känner en tår rinna ner för kinden.

Ellen såg Sonya krama om något litet. Sen såg hon att Sonya började smågråta. Ellen svalde, hennes hjärta hade aldrig varit gjort av sten. Nog för att det hade varit något liknande bara några timmar tidigare. Ellen visste att hon skulle bli dissad, bortkastad, men hon smög ändå fram bakom Sonyas rygg. Hon höll i ett foto som föreställde en skrattande Sonya och någon som såg ut som en yngre version av en skrattande Sonya.
"Hur är det?", frågade Ellen försiktigt.

Jag vännde mig skrämt om, jag ser Ellen stå där. "jo.. min syster" viskar jag och pekar på min syster i fotot. "Hon försvan...för 3 år sedan.." viskar jag tvekande.

Ellens hjärta var inte gjort för empati, hon förstod inte. Hon ickade svagt, tafatt och gick sedan fram till sin säng

Alice sätter sig ner på huk och tittar närmare på innehållet i kofferten. Något litet blänker till och hon biter sig i läppen när hon tar upp det.
Det är ett litet halsband i guld, med en berlock föreställandes en sångfågel.

När Ellen väl var inne i stugan gick hon fram till sin säng. Hon synade sitt namn, som alldeles tydligt var skrivet med blod, eller något liknande i alla fall. Det kändes hemskt. Runt Sonyas och Alices namn fanns det saker som Ellen kunde associera med dem - Sonya hade blommor och vackra saker, och Alice hade träd och gräs, sjungande fåglar, en gungande flicka. En tår nådde Ellens öga. Hon torkade hastigt bort den, och tittade vidare på sitt namn. Det måste vara så att blodet hade något med Ellen att göra. Var hon blodtörstig? Elak? En... Förrädare?

Jag kramar om fotot och ställer det ¨på ett nattusbord.