Sagan om ringen roll

Tamara tar tag i Belarith, då hon ser ut som hon skall svimma. Hon drar ut filten ur hennes sadelväskor och ser sen på henne då Tamara hjälper henne ner. "Bäst du sover nu, så det blir bättre tills imorgon," sa hon och ställde sig upp då hon hjält alven.
"Jag tar första vaktpasset." säger hon sedan. Hon sveper in sig i filten och lutar sig mot en sten. Ögonen håller hon rakt fram och öronen vidöppna. Den dova dunkande smärtan i armen, hjölper henne att hålla sig vaken.

"Tack" sade Belarith matt och slöt ögonen.
"Jag är ledsen för det där" sade hon innan hon somnade, blek men med ett leende på läpparna.

Fairna vaknade en stund senare och såg på Tamara och log
"Jag ser sömnen jaga dig, bäst att ge vika för den så tar jag över" sa hon och reste sig upp och tog sin båge och satte sig i trädet där hon skulle se bättre men ingen skulle se henne. Hon började genast söka av området och lyssna efter ovanliga ljud eller avsaknad av ljud

Tamara log tacksamt emot henne och la sig ner på marken. "God Natt då." sa hon enkelt och slöt ögonen.

"Låt sömnens drömmar vara med dig" svarade Fairna och såg på lägret och när alla sov hoppade hon ner och gick bort till Dragor och funderade på om hon skulle fly, men de hade säkert hittat henne. nej hon behövde en bättre plan och Sauron behövde henne där hon var. hon vände sedan tillbaka och klättrade upp i trädet igen

Nerwen hade lagt sig ner lutad mot sadeln under några filtar. Men hon sov inte. För hon behövde inte, inte som visa andra. Utan hon låg och granskade omgivnigen.

"Det lät fint." gäspar Tamara och studerar stjänorna ett slag innan hon drar huvan djupt över ansiktet och vänder sig om i filten och snart somnar hon med djupa lugna andetag, hon som människa behöver all sömn hon kan få.

Belarith slumrar fridfullt i drömmarnas stillsamma salar och ser så fridfull ut gentemot verklighetens obarmhärtigt skarpa värld. Ett leende smyger över Belariths läppar då hon drömmer sig bort till Lothloriens gröna trädtoppar som skulle skifta i rött och oranges och alla andra höstens färger så här års. Belarith gick ut genom dörren till sitt trädhus och log lyckligt här hör jag hemma.

((Varför rollar ingen?))

(( alltså tack men jag tror inte jag var med i det här rollet för jag har inte skrivit något inlägg! ))

((oj förlåt så jättemycket!! Jag förknippade dig med en annan person))