19 år senare [Privat roll]

Cara lät tårarna rinna tills ögonen var torra och det kändes som en öken. Hon hatade dem allihop, varför försökte de alla fixa henne? Varför kunde hon aldrig få fela och lära sig av sina fel? alla skulle alltid göra allt åt henne och det störde henne. Hon ville skrika när dörren öppnades men hon log svagt när hon såg att det var Yaxley. Han visade att hon skulle vara tyst.
"Hej prinsessan" sa han lågt och stängde dörren bakom sig. Han satte sig bredvid henne och strök henne över kinden. "Du trivs inte här va?" frågade han och hon kunde inte låta bli att skratta.
"Nej det var inget bra hotell" svarade hon lågt och Yaxley log och lossade tröjan och hon andades ut när hon kunde röra armarna igen. Hon tog av sig tröjan och råkade röra håret, hon såg att någon hade gjort det långt och blont igen och han suckade. Yaxley hjälpte henne upp.
"Åk tillbaka till skolan nu" sa han leende
"Tack och jag skall inte säga att du hjälpte mig" sa hon och kramade om honom. Yaxley var en av de dödsätare som hon respekterade och litade på. Hon smög tyst ut ur huset och transfererade sig sedan till Hogsmeade och började den långa vandringen till slottet

Dagen därpå kände sig James nästan helt frisk, och stegade ut ur sjukhusflygeln och in i sitt kontor innan Florence hann säga emot. Han använde sig av trollstaven för att blanda ihop lösningen, eftersom han inte kunde använda båda händerna.
"Sånt som händer..." mumlade han för sig själv med ett smått sorgset flin, bakom hans mur av humor som skyddade honom från den yttre världens fruktansvärda existens började hans sorgsenhet långsamt gräva sig ut ur den djupa grav han grävt ner den i. Grävandet hade börjat med att Cara inte var tillbaks ännu, och att han inte visste vad de gjorde med henne. Sedan hade den kommit högre upp med tanken på att hon nu tillhörde dem, vilket skulle ge Fenixarna en ursäkt för att total-mörda henne i en mörk gränd.
När han tänkte på Fenixarna kom han på deras egna lilla order och skickade iväg två krypterade meddelanden, ett till Florence, som verkade oberoende av någon annan, och ett till Luna Lovegood, som gått ur alla hemliga sällskap för några år sedan.

Cara tittade på grindarna och puttade trött upp dem. Hon behövde sova hon visste det, men hon ville inte och vågade inte. Hela hennes koncentration låg på att ta sig till sitt rum steg för steg. Hon hörde inte vad eleverna sa, utan hon märkte bara att de pekade på henne.
"Cara är du okej?" frågade en röst bredvid henne och hon mötte ett gammalt kvinnoansikte som hon kände igen som McGonagall.
"Det är ingen fara, bara lite trött" sa hon och Minivera nickade
"Jag följer dig till ditt rum ändå" sa hon och Cara orkade inte protestera, och för att vara uppriktig var hon glad över att någon ledde henne dit hon skulle. De kom fram till hennes boning och hon tackade McGonagall innan hon stängde igen dörren och låste den. Hon såg på sin säng och förstod att hon var tvungen att försöka sova några timmar. hon la sig försiktigt ner för att inte känna smärtan i magen och armen men hon hade snart somnat

Florence suckade tungt när hon började städa upp efter James. Hon ville inte använda någon förtrollning, det kändes som om hon behövde varva ner genom att städa på det gamla hederliga sättet.
Hon bytte lakan, lade ner de smutsiga i en hink fylld med vatten och tog rena på sängen. Hon rättade till sakerna på det lilla bordet bredvid sängen och slängde de gamla blommorna som hade dött för länge sedan och bytte ut dem mot nya, friska, rosa tulpaner.
Hon gick ut till ett litet sidorum och hällde ner lite rengöringsmedel i hinken innan hon började tvätta av lakanen för hand. Hon kramade tyget och gnuggade på blodfläckarna tills de försvann. Vattnet var väldigt varmt och Florence händer blev några nyanser rödare.

James gick till trolldryckslektionen dagen efter och väntade på att eleverna skulle anlända, vilket de gjorde sent. Allas blick drogs mot hans arm. Han satt åter igen tyst, men nu hade dem lärt sig att inte prata. Det ryckte lite i hans mungipa då han började prata med en smått raspig röst.
"Så... Ni undrar säkert vad som hänt med min vänstra arm, och jag säger så här: Det är sådant som händer om ni inte är uppmärksamma. Iåförsig blev jag kidnappad, men det hör inte till undervisningen. Idag ska ni göra förberedelsen till ett Polyjuice Elixir." någon öppnade munnen för att protestera, men stängde den då hon såg James blick. James log mot dem och bad dem att börja.

Cara vaknade av att det knackade på dörren. Hon drog genast sin stav och reste sig långsamt upp. Hon öppnade dörren och var ytterst förvånad när McGonagall stod där.
"Dina elever meddelade att du inte kommit till undervisningen" sa Minivera
"Jag ber om ursäkt. jag måste ha somnat om" sa hon lågt och hennes före detta föreståndare gav henne en undrande blick.
"Skall jag be Pomfrey eller Florence komma ner och titta till dig?" frågade hon oroat och Cara kunde inte låta bli att tänka henne som en oroad hönsmamma.
"Nej det är ingen fara. Jag måste bara få ta det lugnt idag. jag ber åter om ursäkt för att jag inte meddelade att jag inte skulle komma" sa hon och stängde dörren. Hon var inte säker på om Minivera skulle prata med sjuksköterskorna eller inte, ibland var Minivera lite väl överbeskyddande

Florence var mitt uppe i att skrubba golvet när det knackade på dörren. Hon släppte allt hon hade i händerna och gick för att öppna den. På andra sidan dörren stor Minerva och glodde oroat på henne.
"Professor McGonagall, vad får dig att komma på besök?" frågar Florence och ler stort.
"Jag är oroad för Cara, hon verkar inte må särskilt bra idag. Kan du se till så att hon inte har blivit sjuk? Jag har lektioner att leda." säger hon och Florence nickar.
"Självfallet, jag ska bara plocka undan lite." säger hon och gör en gest mot golvet som är fyllt av spannar, borstar och vatten. Minerva tar fram sin trollstav och mumlar hastigt 'Renskrubba' mot röran. Allting försvinner och hon snörper till med munnen.
"Så, nu kan du gå och se till henne."
Minerva vandrar snabbt iväg åt ena hållet och Florece åt det andra. Hon trastar ner till Caras rum och knackar försiktigt på dörren.

Cara hade just lagt sig ner när det knackade igen. Hon reste sig irriterat upp, hon hade staven i ena handen och drog upp dörren. Hon förväntade sig att det skulle vara en elev, denna hade så klart ångrat att den knackade på hennes dörr, men det var ingen elev, inte Minivera som hon heller hade kunnat vänta utan Florence. Cara suckade, så klart hade Mcgonagall gått till henne ändå.
"Vad vill du?" frågade Cara i ett så vänligt tonläge hon förmådde. Hon var för trött för att orka bråka ordentligt. Hon la sin hand över vänster armen, den gjorde fortfarande ont och hon förbannade tyst sin far, det hade varit hennes val men ändå

James hörde elever muntert prata om deras lärare som inte kommit till lektionen och gav dem kvarsittning. Han ville inte att folk skulle vara glada över att någon möjligtvis torterades, dödades eller blev tvingad att sitta i ett rum i all evighet. Han gick sedan ner till köket, och bad alferna att fixa i ordning en liten tårta till honom. Varje gång han känt sig deppig hade alltid en tårta hjälpt.

Florence känner sitt självförtroende gå upp i rök och stammar osäkert fram vad hon vill säga.
"Jag... Jag ber om ursäkt ifall jag s-s-s-störde dig. Men Pr-pr-professor McGonagall ville att jag s-s-skulle se till att du mådde bra."
Florence önskar att det var möjligt att spöktransferera sig inom slottets gränser. I så fall hade hon varit borde för länge sedan, troligtvis suttit i sin säng och nervöst stickat på en halsduk.