Eragon [Privat rollspel]

Aily sträcker sig efter sitt svärd.

Murtagh och jag gör likadant som Aily. Drakarna gör sig redo att slåss. Då stiger en kvinna ram ur buskarna.
"Goddag herr förädare och frände, hälsar hon Murtagh. Sådär välkomnar man väl inte en gammal bekant. Varför gör ni så trumpna miner egentligen", säger kvinnan.
"Aily är skadad av en förgiftad klinga", svarar han.
"Jaså, var det bara det. Jag trodde det var något allvarligt, som att ni hade blivit biten av en padda, fast de finns ju inte".
Murtagh blir sur.
"Jag antar att du vet exakt hur man läker sådant, Angela örtakännare", svarar han bittert.

Aily släpper svärdet.. Hon har träffat Angela förut. Dom är vänner. Eller ja.... Bekanta i alla fall.
"Tur för er att jag tänker hjälpa till" säger hon och går fram till Aily.

Den där kvinnan är märklig. Jag vet inte alls om hon är en fiende eller inte, men eftersom de andra verkar lita på henne så säger jag inget. Jag hoppar till när en katt, en väldigt märklig sådan stryker sig mot mitt ben.
Angela böjer sig över Ailys ben.

"Hej Angela" säger Aily och ler. Solenbum kommer fram. Angela tar fram en ört som hon får Aily att svälja.

Vad kvinnan än ger Aily så verkar det smaka vidrigt. Aily drar en grimas och kämpar för att inte spotta ut allt igen.
Ór verkar precis som de andra drakarna rätt intresserad av Solembum, men till skillnad från Törne och Aureus som verkar respektera katten som en av sina egna så vill Ór jaga katten. Jag bestämmer mig för att inte varna Ór. Hon lär märka att katter har vassa klor, och i synnerhet den här märkliga katten verkar inte vara att skoja med.

Tillsist lyckas hon svälja. Då ryter Ór. Hon har försökt hoppa på Solembum på skoj. Aily ler.
"Det där var inte smart" säger hon.
"Hon klarar sig, just nu behöver Aily bara en god natts sömn" säger Angela.

Fast jag känner Órs smärta så gapskrattar jag. Ór var så dum att angripa den märkliga katten och fick storstryk. Ór ser ganska generad och tillochmed dum ut där hon sitter och ser på sina sår.
Allt känns mycket bättre nu. Aily vekar klara sig och jag börjar känna mig trygg i den främmande kvinnans närvaro.

"Tack" säger Murtagh.
"Men kom ihåg... Aily får inte överanstränga sig under två dagar"

Mellan skrattattackerna får jag fram att det är lika omöjligt för Aily att inte överanstränga sig, som det är för ett träd att börja dansa.
Då kastar sig Ór över mig. Hon är lite småsur för att jag skrattar ut henne så offentligt och börjar brottas med mig på skoj. Jag har mer erfarenhet av att brottas än hon, och det är den enda anledningen att jag har en chans mot henne, för även om hon fortfarande är lite mindre än jag så är hon väldigt stark. Jag hör att Aily också skrattar, men jag slutar tvärt, för Ór lyckas få sina käkar runt min hals och även om dte inte gör ont så känner jag hur hennes tänder trycker i skinner.