Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Hennes händer tände som ännu fler eldar inuti Philip. Och när hon sen smet undan igen med dem där blickarna... Jösses. Ifall man kunde brista av sånt här var det ett under att inte han gjort det än. Han kunde inte låta bli att lite roat skaka lätt på huvudet åt hur hon höll på, innan han följde efter henne till sängen. Där lade han sig halvt ner, något snett över henne så att han stödde sig på en arm på var sida om hennes midja.
"Har du nån aning om hur förbaskat sexig du är?", frågade han retsamt, med ett nästan lite busigt leende samtidigt som han kysste hennes nyckelben.

Aubrey måste medge att Philip var bra på att tygla sig själv och sina känslor. Men det kunde mycket väl vara så att hon inte var tillräckligt retsam. Hur skulle hon det kunna vara? Hon hade aldrig gjort något liknande förut. Att kyssas var en sak men det här? Hon var ute i djupare vatten än någonsin tidigare.
"Upplys mig," log hon och förde sin hand till hans nacke för att få honom att böja sig ner lite så att hon kunde komma åt hans läppar.

Philip var verkligen på bristningsgränsen, och helt förblindad av henne. Hon visste åtminstone sannerligen hur hon skulle förföra en man, för det kunde man lugnt säga att han blivit och det med råge. Han log lite roat åt henne.
"Mer än gärna", svarade han retsamt, böjde ner huvudet för att kyssa henne igen.

Leendes lindade hon sin ben om hans höfter och knäppte händerna om hans nacke innan hon mjukt besvarade kyssen. Hans läppar mot hennes var allt som krävdes för att hennes kropp skulle brinna av längtan. Varje gång han rörde vid henne var det som om någon hällde mer bränsle i elden, den växte sig bara större och kraftigare.

Philip hängav sig helt åt kyssen, helt förhäxad av henne. Han stödde sig på ena armen för att kunna lägga den andra mot hennes kind, vred sig sedan lätt så att han istället kunde ligga på sidan och ha båda händerna fria. Medans han fortfarande intensivt kysste henne strök han med sin fria hand längs med hela hennes sida och midja.

Med lätt särade läppar krökte hon på ryggen, kunde inte hjälpa över att hans beröringar hade den sortens effekt på henne. Hon ville ha mer och mer, det kändes som ingenting skulle vara tillräckligt för att göra henne nöjd. Aubrey vred snart på sig så hon låg vänd mot honom, la ett ben över hans höft för att komma honom närmare.

Det roade honom lite hur hon reagerade på hans beröring, men han var nog inte mycket bättre själv då minsta lilla hon gjorde bara fick eldarna inom honom att brinna ännu häftigare. Han kysste henne intensivt, nästan hungrigt på något vis, samtidigt som han återigen tog handen till hennes höft och sakta strök uppåt.

Senare, då de var klara, drog hon täcket upp till hakan och vred på sig så hon låg på rygg. Handen vilade mot hennes bröstkorg, hon kände hur den höjdes och sänktes, och hon kände hur vilt hennes hjärta slog. Ångrade hon sig? Inte det minsta. Hon kände sig salig. Då hon återfått sin normala andning vände hon ansiktet mot Philip och log mot honom. Han gjorde henne väldigt lycklig.

Philip låg halvt på sidan och halvt på rygg, betraktade lugnt Aubrey med ett leende. Hon gjorde honom så otroligt lycklig, och han kunde inte riktigt fatta ens varför hon, som var så otroligt vacker och fantastisk och antagligen kunde få vilken kille som helst, hade valt just honom av alla. Han kunde verkligen skatta sig lycklig som hade henne. Han log genast tillbaks mot henne, sträckte ut armen för att mjukt lägga den om henne.

Med ett belåtet kurrande ljud flyttade hon sig närmare honom för att begrava sitt ansikte mot hans hals. Med fingrarna ritade hon olika mönster över hans bröstkorg för att sysselsätta sig med något, det skulle inte dröja länge förrän hon somnade i alla fall. Dagen, speciellt kvällen, hade varit händelserik men det var definitivt en minnesvärd kväll.