Omöjlig kärlek!<3

*Bevakar*

hoppas att ni inte är arga på mig nu när jag inte har skrivit!!!

^Nejdå!
Vi har mer tålamod än du tror...

Exakt!!! Eftersom att vi (iallafall jag) bevakar, så ser vi ju när du har skrivit något nytt. Så det är ju verkligen inget att hetsa upp sig för, detta alltså. Ta den tid du behöver! Vi väntar!

Jätte bra

sry för att jag inte har skrivit!!!!

Mår inte bra. Varken fysiskt eller psykist...

^^ Åh, Stackars dig!! Du vet att jag finns här ifall du känner att du behöver prata med någon! Skriv när du har tid!

Ta den tid du behöver, och kom ihåg mugglis finns här för dig ♥

Som ni kanske vet så har jag inte mått så bra men jag bestämde att ni skulle få ett ändå! Hopaas bara att ni inte har övergett mig!!!

Kapitel 11
~Hermione~
Jag tog ett steg bakåt för att se Dracos min. Han såg chockad ut. Sen såg han bara lycklig ut. Vi stod där en stund.
- Eh jag måste gå nu! sa jag.
Jag gick ut från biblioteket och nästan sprang upp til uppehållsrummet. Jag slängde mig ner i en röd fåtölj. Harry och Ron kom precis ner för trapporna till deras sovsal. De kom fram till mig och undrade varför jag var så röd i ansiktet. Jag svarade att jag hade sprungit.
- Varför det? undrade Ron.
- Eh jag vet faktist inte varför, svarade jag.
Jag kunde ju inte direkt säga att jag hade sprungit bort från Draco efter att jag hade förlåtit. Nu när jag tänkte efter så kanske det ine hade varit så bra att bara springa iväg. Jag gillade ju honom trots allt. Jag undrae om han också gör det.

~Draco~
Jag fick en chock när Hermione kramade mig! Efter det så hade sagt att hon skulle gööra en grej och sprang iväg. Varför hade hon gjort det? Gillar hon mig? Det var frågor utan svar.


Kapitel 12
~Hermione~
Jag reste mig upp och började gå mot biblioteket igen. Jag tänkte ifall Draco satt kvar.
När jag kom till bordet där vi hade suttit så var det tomt.
Plötsligt kände jag hur någon satte händerna för mina ögon.
"D-draco?" frågade jag stammande.
Jag kände hur denna någon tog bort sina händer och tog tag i mina axlar och vände mig om.
Där stod Draco och log.
"Förlåtattjagsprangivägförut. Jaggjordedetförattjaggillardig!" sa jag snabbt.
"Vad sa du?" undrade Draco.
Jag tvekade.
"Förlåt för att jag sprang iväg" började jag."Men jag gjorde det för att.... för att..."
"För att vadå?
"För att jag gillar dig!" sa jag och tittade generat ner i golvet.
När jag äntligen vågade titta på honom, log han mot mig.
Han böjde sig ner och kysste mig mjukt. Mina händer flög upp till hans hår och hans till mitt.
Vi hörde hur någon flämtade till men när vi kollade runt så fanns det ingen där.
"Jag måste gå nu!" sa jag motvilligt.
"Okej, jag också" sa Draco.
Han gick först och efter nån minut så gick jag också.
Plötsligt kände jag hur någon tog tag i min arm och drog in mig i ett tomt klassrum. Jag snurrade runt och såg Fred och George stå och stirra på mig (De kanske inte går då men det blir inte lika roligt utan dem!).
"Du och Malfoy?" konstaterade Fred.
Jag visste inte vad jag skulle svara.
"Snälla ni får inte berätta för nån vad ni såg!" bönföll jag.
"Okej om ert förstfödda barn ska heta Fred eller George!" sa båda två samtidigt och log.
Jag såg chockat på dem.
"Jag hade inte tänkt att skaffa några barn!" sa jag till dem.
"Ska vi slå vad om det?" undrade George.
"Okej, tjugo galleoner!?" sa jag och log.
Vi skakade hand och sen gick jag ut och började gå mot sällskapsrummet.
När jag kom till Tjocka Damen kom jag på att det var ett nytt löseord som jag inte kunde, så jag satte mig utanför för att vänta på att någon skulle öppna. Jag slöt ögonen men tänkte inte sova...
"Hermione? Jorden anropar Hermione Granger!!"
Jag slog upp ögonen. Jag hade visst somnat ändå.
Jag tittade upp och såg att Harry och Ron stod och ruskade på mig.
"Vad gör du här ute?" undrade Ron oroligt.
"Eh jag vet inte vad det nya lösenordet är så jag satte mig här för att vänta men det var inte meningen att somna!"
Harry hjälpte mig upp och berättade att det nya lösenordet var Godric.
Vi gick in och jag gick direkt upp till min sovsal och lade mig i sängen. Jag somnade ganska snabbt och hade en drömlös natt.


Kapitel 13
~Hermione~
Jag vaknade av att solen lyste rakt i mitt ansikte. Jag kollade på klockan och såg att den var nio. Jag satte mig upp så snabbt jag bara kunde och klädde på mig. När jag såg att de andra fortfarande sov, fick jag panik.
Jag skakade liv i Lavender.
"Vad gör du, Hermione?" undrade hon yrvaket.
"Vi har missat frukosten och om fem minuter börjar våran lektion!"
Då började Lavender skratta. Jag blängde på henne. Hur kunde hon skratta när vi var sena?!
Sen slog det mig att det var söndag och att vi inte hade några lektioner. Jag satte mig ner på min säng och skrattade åt mig själv.
Jag reste mig upp igen och gick ner till sällskapsrummet och satte mig i en av de vinröda fåtöljerna.
Efter tio minuter kom Harry och Ron ner.
"Har inte du ätit frukost än?" frågade Ron.
"Nej jag tänkte vänta på er, men nu har vi antagligen missat den!" sa jag.
Harry och Ron tittade på varandra och nickade.
"Då går vi ner till köket och hämtar några mackor!" sa Harry och flinade.
Jag reste mig upp och vi började gå mot köket.
Men såklart så skulle vi träffa på Draco och hans gäng.
Draco log nästan omärkligt mot mig och jag nickade.
"Nämen ser man på! Potter, Weasley och deras lilla plugghäst!" sa han.
Jag höjde ögonbrynen och Draco såg ut att minnas vad vi hade kommit överens om.
"Jag har inte tid med er just nu!" sa han och gick bort med bestämda steg.
Vi brydde oss inte om det utan fortsatte ner till köket, kittlade päronet så att ett handtag uppenbarade sig och gick sen in.
Där stod väldigt många husalfer och jobbade. Plötsligt kom en husalf som vi kände igen. Dobby!
"Hej Harry Potter!" sa han.
Vi bad om några mackor och gick sen iväg.





Tack för alla fina kommentarer jag har fått. Vill gärna ha fler!!