Runaway (Rollspel)

Janet reser sig plötsligt och lägger händerna i fickorna.
"Jag kommer strax." Säger hon och går iväg mot staketet längre bort. När hon tittar upp ser hon att hon är mindre än några meter borta från Joseph. Utan att tänka sig för säger Janet:
"Hur kan du alltid vara på samma ställen som jag??" Med en irriterad röst till Joseph.

Joseph tittar upp och ler snett.
"Ingen aning", svarade han och ställer sig upp med händerna i fickorna, "vi kanske har samma öde?"
Han försöker inte ens låta realistisk, han trodde inte på sådana saker som öden, i så fall hade han varit död redan med tanke på vilka fruktansvärda saker som han åstadkommit.
"Eller så kanske jag endast råkar gilla dig", sade han och höjde ögonbrynen, lögnerna vällde in hela tiden, men han visste inte vad han skulle svara på en sådan fråga. Han behövde endast vänta i några fler minuter, sedan skulle Sam komma, det visste han.

Jag satt på stranden med Filip lutandes mot mig.
"Vad gör vi om pappa hittar oss?" undrade han. Jag ryckte på axlarna.
"Tänk inte så, Fille. Vi ska tänka på nuet. På det och de som finns nu." svarade jag drömmande. Men han hade rätt. Vad skulle vi egentligen göra ifall han verkligen hittade oss...

"Dra den om påskharen också va?" Svarar Janet surt. Hon förde händerna upp till ögonen och låtsades gnugga. Egentligen torkade hon plötsliga tårar som kommit upp när hon haft minnen av tiden innan alkoholen.
"Gör du något speciellt eller hänger du bara?" Frågar hon sedan.

"Jag väntar på att min andre storebror ska komma och spöa upp mig", svarade Joseph endast med en lätt axelryckning. Han brydde sig inte, Sam var inte speciellt mycket starkare. Men Ariana var väldigt ilsken av sig och Elijah i princip lydde Sam ibland. tre mot en, fast det var rätt åt Joseph.
"Vad gör ni själv här? Vem rymmer ni ifrån?"frågade han och lät intresserad. Förmodligen skulle hon inte berätta och han kunde ju inte direkt tvinga henne, eller jo det kunde han, men han hade ingen lust.

"Folk" Svarar Janet kryptiskt. Hon orkar inte berätta för någon varför hon rymmer. Hon är nog rädd för att dom ska tjalla på henne. Janet byter samtalsämne.
"Varför ska han spöa dig?" Frågar Janet Joseph.

"Det är en väldigt långt historia", svarade Joseph, "bokstavligen."
Han suckade då han vände huvudet mot höger, där stod han. Bredaxlad med snaggat brunt hår och mörka ögon samt stubb på hakan. Elijah stod en aning bakom Sam medan Ariana stid bredvid honom.
Jospeh höjde snabbt ögonbrynen mot Janet, sedan hade redan hans bröder samt syster kommit fram till dem.

Janet nickar.
"aha" Säger hon innan hon märker en, för henne, okänd kille, killen som var med Joseph förut och en tjej. Janet funderar på att sticka eftersom hon inte har något med.det att göra. Otroligt nog fryser hon istället.

"Skaffat en vän, lillebror?"frågade Sam roat med blicken mot Janet.
"Dra inte in henne", suckade Joseph varnande och Sam skakade på huvudet.
"Nej då, det här är familje-buisness", sade Ariana och drog hande. Henom sitt långa bruna hår. "Vi kanske borde kontakta Mikael i alla fall."
"Då skulle han bara döda oss alla, tack vare Joseph här." sade Elijah menande och Joseph himlade med ögonen. De skulle ändå inte våga göra någit åt honom då de fanns folk på stranden, fast de stod ändå ganska avskillt.
Sam var kvick på att låsa fast Josephs armar bakom ryggen på honom.
"Dags för dig att betala", viskade Sam elakt medan Ariana stack en tröpåle genom magen pä Joseph så att han tänkte skrika av smärta. "se till att tjejen inte skriker, Elijah!"

((Blir hon tvingad tyst då?))