Voldemort är tillbaka (Privat roll)

"Men Damon och Klaus kan ju kontrolera det." sa hon undrande. "Kan du då inte kontrolera dig." sa hon men stannade kvar på sin plats, hon ville inte överge henne, inte nu, aldrig igen.

"Laura, de har lärt sig. allt är jätte nytt för mig och alla mina sinnen är jätte känsliga. det känns som om jag skall sprängas. jag vet inte om jag kan hantera det" sa hon
"Du lär dig" sa Klaus och kom in med Damon
"Ut här ifrån" skrek Cara argt

Laura såg sorgset på Cara och vända sig sedan snabbt om då de andra två kom in i rummet. "Lär hon sig. Är det inte jobbigt?" sa Laura undrande och såg på dem båda. Plötsligt medveten om att hon skulle vara ett lätt byte, ett rum med tre vampyrer. En ny vampyr som inte kunde kontrolera det och två andra som säkerligen inte brydde sig om hon var levande eller död.

"Klart det är jobbigt" sa Damon "Man måste kämpa emot alla sina sinnen hela tiden, det är som om känslorna tar kål på en i början"
"Och ni gjorde det här mot mig" sa Cara sorgset och sjunk ner på golvet och Klaus var snart framme hos henne "Rör mig inte. jag vill inte se nån av er" sa hon "Den enda som är välkommen är Laura" sa hon även om hon var orolig för att ha henne nära

Laura nickade och såg dem försvinna, hon såg på Cara och visste inte vad hon skulle göra.
Men Cara var hennes bästa vän i vilken skepnad hon än var, så hon satte sig ner vid henne och la armarna om henne. Hon sa inget, hon visste inte vad hon skulle göra eller säga, men hon ville trösta henne.

"Laura jag är så ledsen att du blev indragen i allt det här igen" sa Cara lågt och tittade ner på sina händer. allt var så förvirrande, hennes känslor var starkare, hennes sinnen skarpare och hon var så förvirrad
"Jag önskar mig bara tillbaka till grottan i skogen" sa hon lågt

Laura bara log mot henne och la handen under Caras haka för att höja hennes huvud så deras ögon möttes. "Cara, jag är hellre här med dig än någon annanstans." svarar hon mjukt och ser på henne. "Säg inte så, jag vill inte att du försvinner från mig igen."

Cara mötte Lauras blick och log svagt
"Jag är tacksam för det. jag behöver en sund människa runt mig." sa hon leende
"Räknas inte jag?" frågade Severus och Cara skrattade lite när han kom in
"Jo du rä'knas du med" sa hon "så jag behöver två sunda människor runt mig" sa hon och log mot Severus när han slog sig ner bredvid henne och hon såg sedan på Laura "Du hade kunnat bo där du med"

"Oja, vi är så sunda så." flinar Laura roat. "Det är ju absolut sunt att sitta här och veta att Voldemort är tillbaka. Och inte ha lust att skvallra till ministeriet om det." säger hon och ser på Cara. "Vet inte det ja, jag tycker grottor är så steniga." säger hon med ett leende.

"Jag tänker inte bli inblandade i ministeriet igen. jag är färdig med att fajtas med dem och jag tänker inte vara med min far heller. det är hans fel att jag är vampyr" sa Cara sorgset och skrattade sedan "Jag har aldrig upptäckt att grottor är steniga" flinade hon och reste sig upp
"Nej jag är hungrig" sa hon
"Mot köket" sa Severus och Cara tittade ner i marken
"Öh jag tror inte det funkar Sev" sa hon lågt och började misstänka att hon skulle bli tvungen att umgås med Klaus och Damon för att få ordning på allt