Vampyrer i Voldemorts rike (Privat roll)

Alex vänder genast blicken mot människorna och biter ihop. Han vill dricka deras blod, det är nästan så han kan höra deras hjärtan slå i deras bröst och han vet nästan var pulsådern sitter, kommer han dö om han inte dricker? Kan man dö då? Men något säger honom, att det inte kommer fungera på det sätten när skocken kommer närmare.

Alea vänder bort blicken så skocken med människor kommer in för att försöka motstå dem. "De är helt era." skrockar gubben när han får se deras inre strider. Alea vill inte, men samtidigt känner hon törsten, den är övervänligande hon vet inte hur hon skall klara det, men hon måste ju dricka eller hur?

Alex vänder motvilligt blicken mot människorna, lägger händerna i fickorna och knyter händerna. Huggtänderna skrapar mot underkäkens tänder men det tar ett litet tag innan han inser att hans tunga är kopplat till luktsinnet, förhöjt lukt och troligen smaksinne verkar betyda att han nästan kan känna blodet på tungan. Det är helt... stört. En av de yngre slänger två människor framför fötterna på Alea och Alex. Hela huvudet börjar snurra av törsten och halsen brinner nästan... han måste verkligen.

Alea ser ner på människan framför hennes fötter och det är rent av oemotståndligt. Hon kan inte tänka klart hela hennes sinne, hennes kropp känner av smaken, av lukten av blodet. Hon faller ner på knä och försöker stå emot, men hon mäter människans skrämda ögon. Mannen framför henne är knappast äldre än henne själv, men hans liv är redan slut. Tillslut orkar hon inte längre, det känns som en drog, en drog hon behöver för att överleva. Hon tar tag i hans handled, blottar tänderna och hugger till och med ett behaglit stönande suger hon in blodet mellan sina läppar, det är himelskt.

Alex vet inte hur, eller när, eller varför han gjorde som han gjorde. Ha bara fann pulsådern och sedan klunkar han praktiskt taget i sig blodet. Det var inte som något han smakat förut, som om allt han kände till bara rasat. Det är underbart, fantastiskt och alla de där bra orden. Om inte ännu bättre. Innan han vet ordet av är mannen tom. En aning chockad drar han tänderna ur liket, det som nu är ett lik, och undrar hur det gick till egentligen.

Alea drar sig undan från den döa mannen? Vad hade hon nyss gjort? Vad hade de gjort? Men törsten känndes inte så nu, men hon ville ha mer, trotts obehaget med den döda mannen ville hon ha mer, hennes törst hade väckts. "Alla är era, nya behöver mycket innan de kan komma ut." ler gubben lite och Alea går fram till resten av gruppen nu med en enda tanke i skallen, att dricka blod.

Alex var redan på nästa offer, som om det skett naturligt går det nästan fortare att tömma nästa. Som på automatik. En del av honom är nästan pånyttfödd, den där lilla mänskliga biten håller tyvärr inte riktigt med vampyrdelen. Vilket är synd, egentligen. För det är så himla gott.

Alea hoppar på nästa och nästa, det smakar himelskt och hon vill bara ha mer hon känner sig otörstig och finner det bara underhållande att jaga sina offer då de panikslagna försökte komma undan, men till ingen nytta.

Efter några till hade Alex släckt sin törst och istället för att fortsätta jaga efter dem började han testa vad han kunde göra numera. En sak är tydligen att klättra upp i bjälkarna i taket. Det kanske inte är så hemskt ändå.

Alea tog de som var kvar, det var som att hon var otörstig och att klättra längst bjälkarna var inget hon ville. Hon hade klättrat i träd som liten och rammlat ner och brytit benet, sen dess var hon rädd för höjder och trodde att hon skulle rammla ner om hon var högt uppe.