Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip log genast och lade armen bättre om henne, drog in hennes härliga doft. Han pillade tankspritt i hennes hår, lyckligare än på länge. Han hade äntligen blivit friskförklarad, och man kunde ju lugnt säga att han firat in det med. Det fanns verkligen inget ställe i världen han skulle vara lyckligare på än med henne tätt intill sig.

Precis som förväntat så dröjde det inte många minuter förrän hon vaggade in i drömmarnas värld. Att få somna med Philips armar om sig var något av det bästa hon visste. Det innebar trygghet och kärlek vilket gav henne en känsla av lugn. Det I sin tur innebar att hon sov sött.

Philip somnade också han strax efter att Aubrey gjort det, och sov väldigt bra dessutom. Men att få somna med henne hos sig gjorde underverk för sömnen också. Nästa morgon så vaknade han rätt tidigt, fortfarande med armen om Aubrey, men flyttade inte på sig då han inte ville råka väcka henne.

Följande morgon vaknade hon med ett leende på läpparna. Det var svårt att inte vara på gott humör då hon vaknade upp tätt intill Philip, med hans arm om sig dessutom.
"God morgon," mumlade hon med sin något hesa morgonröst, sträckte sedan lätt på benen och gäspade.

Philip log mjukt emot henne, beundrade hur söt hon var som nyvaken.
"Godmorgon sötnos", sade han direkt, kunde inte låta bli att ge henne en lätt puss på pannan.

Med ytterligare en gäspning gnuggade hon sig i ögonen innan hon med pekfingret kliade sig på näsan, gosade därefter sig närmare Philip igen. Några planer på att stiga upp än hade hon inte, det var hon inte redo för.
"Har du sovit gott?" mumlade hon tyst fram med slutna ögon.

Philip log igen och kramade om henne, hade långt ifrån bråttom att kliva upp.
"Väldigt gott. Och du?", frågade han, med huvudet mot hennes hår.

"Bra." Det var en mild underdrift. Hon hade sovit väldigt gott. En lång stund låg hon kvar i sängen innan hon satte sig upp. Skulle hon inte börja dagen snart så skulle det utan tvekan resultera i att hon somnade om.

Philip skulle utan problem ha kunnat ligga kvar där hela dagen med henne intill sig, men han visste att de antagligen redan missat en del på morgonen och om de skulle hinna vara till någon hjälp idag så behövde dem ta sig upp nu. Med en tyst suck satte han sig upp bredvid henne, kunde sen inte låta bli att lägga en hand emot hennes kind och kyssa henne mjukt.

Hon lät honom kyssa henne men drog sig kort därefter undan och fattade tag om hans hand istället. De skulle aldrig komma iväg till frukostsalen om hon lät honom distrahera henne hela tiden. Inte för att hon i sig hade någonting emot det, men skulle de iväg på något uppdrag vilket inte var helt osannolikt, så skulle hon vilja ha mat i magen först.